Har ganska mycket lax i kylen idag. Hälten gravad, hälften rökt och smaskig som tusan.
Frugan lagade mat under kvällen och gjorde en jättegod sötstark curry med ananas och kyckling.
Åt en del med smackande läppar, men inte den normala jätteportionen, och förklarade att jag var tvungen att
spara mig om jag skulle orka äta gravad lax med. Laxen går nämligen ut i morgon och vi har ganska mycket kvar.
Frugan äter ju inte gravad lax, eftersom den är "rå" och inte tillagad, så jag utgick för att jag skulle vara tvungen att äta upp all lax själv.
I själva verket noga planerat och uträknat naturligtvis. Och jag spädde på, och förstärkte, med att det var synd att slänga så nyttig
mat som gravad lax. Rik på omega-3 och allt annat som var bra för mig.
När jag är klar kläckte frugan ur sig: "Ta mer av min goda curry och oroa dig inte för laxen. Jag steker en bit i morgon och hjälper dig äta upp den".
Det tog mig en liten stund att samla mig efter att ha insett det otänkbara. Hon skulle på fullt allvar s t e k a min gravade lax..!!!
För att den skulle bli tillagad och ätbar!
Under upprörda protester förklarade jag hon var på väg att häda. Att lång tid gått åt till att producera denna delikatess hon nu
tänkte krydda sönder, massera med kötthammaren och svartsteka till oigenkännlighet.
En delikatess som dessutom kostar nästan fem gånger så mycket som hennes älskade fläskkarre som, utbankad och chilibombad, smakar
precis likadant som min tilltänkta lilla möra laxbit kommer att göra i morgon.
Dessutom... vi har ju fryst lax i frysen... "kan du inte ta den?" - frågade jag i falsett.
"Erkänn..", svarar hon, "..du vill inte dela med mig och bara äta upp den där nyttiga laxen själv, eller hur?".
Toffel som man är skäms man och säger "Jag älskar dig söting - klart vi delar och att du ska få steka laxen om du vill".
Men jag kommer nog inte klara av att vara i köket i morgon.
