I kväll på Kunskapskanalen Kl. 20.00

Kanske inte direkt, men kärlek bygger på förtroende. Har man inte förtroende för varandra, tror jag aldrig att kärleken överlever. Har man förtroende för varandra, har man väl också gemensam ekonomi.

 

Jag känner svenska par som inte haft gemensam ekonomi, där den ena haft mycket mer pengar än den andra. Dessa äktenskap har inte blivit så långvariga.

 

/GSt

Vårt är 20 år snart.Vi har ett hushållskonto som fylls på varje månad genom ett avdrag från vars och ett konto(med samma belopp)innan vi hade det så var det alltid jag som skulle stå för utgifterna,vad vi sen gör med "de andra" pengarna är upp till oss själva.Aldrig nåt gnäll om pengar numera.Det gäller att ta bort alla moment som kan bli osämja   

Sen är väl blåsningsrisken större när man bor i Thailand än i Europa.

leif

 

Tror du att kärleken frodas bättre om man har gemensam ekonomi, eller vad menar du?

 

Herr Chang har talat.

Nä men det måste nog vara balans för att uppnå ett jämlikt förhållande. Jag har sett hur många förhållanden som helst genom åren. Där snålgubben kan vara ute och festa upp större delen medans tjejen får be om allmosor för att kunna ge sin mamma lite extra efter 1 års bortvaro eller mer.

Om man inte litar på sin fru? Varför gifter man sig eller bli sambo? Det är ju praktiskt med en hushållerska man kan sätta på ibland.

Tror fan att vissa brudar flyr från en del snåljåpar efter dom fått permanent Ut. Det är så man blir mörkrädd ibland hur vissa snubbar tycker att tjejen ska leva?

Jag har levt med min fru i 10 år. Och förtroende har fört oss framåt. Ekonomi är nånting som vi kämpar för gemensamt. Det fungerar ypperligt!

Framför allt så misstänkliggör jag inte min fru som en presumtiv goldigger.

Skickat från min GT-N7105 via Tapatalk 2

Nä men det måste nog vara balans för att uppnå ett jämlikt förhållande. Jag har sett hur många förhållanden som helst genom åren. Där snålgubben kan vara ute och festa upp större delen medans tjejen får be om allmosor för att kunna ge sin mamma lite extra efter 1 års bortvaro eller mer.

Om man inte litar på sin fru? Varför gifter man sig eller bli sambo? Det är ju praktiskt med en hushållerska man kan sätta på ibland.

Tror fan att vissa brudar flyr från en del snåljåpar efter dom fått permanent Ut. Det är så man blir mörkrädd ibland hur vissa snubbar tycker att tjejen ska leva?

Jag har levt med min fru i 10 år. Och förtroende har fört oss framåt. Ekonomi är nånting som vi kämpar för gemensamt. Det fungerar ypperligt!

Framför allt så misstänkliggör jag inte min fru som en presumtiv goldigger.

Skickat från min GT-N7105 via Tapatalk 2

Nu verkar du utgå från att det alltid är farangen som har pengar, och thaidamen har ingenting.

Vad gäller exfru Chang så har hon värdefulla marktillgångar i Thailand, varav numera en del är sålda. Detta fick jag inte en satang från, och det var så hon ville ha det. Varför skulle jag då gett henne förfoganderätt över alla mina tillgångar?

Herr Chang har talat.

Kanske inte direkt, men kärlek bygger på förtroende. Har man inte förtroende för varandra, tror jag aldrig att kärleken överlever. Har man förtroende för varandra, har man väl också gemensam ekonomi.

 

Jag känner svenska par som inte haft gemensam ekonomi, där den ena haft mycket mer pengar än den andra. Dessa äktenskap har inte blivit så långvariga.

 

/GSt

Man kan ju lika gärna hävda att det inte är kärlek när den ena parten är ekonomiskt beroende av den andra.

Jag föredrar att min eventuella partner tjänar tillräckligt med egna pengar för att kunna vara oberoende av mig. Och då är det mest praktiskt med separata ekonomier.

Åkta kärlek enligt mig är när man trots ekonomisk möjlighet att avsluta relationen ändå väljer att fortsätta den. Inte att man har gemensamt bankkonto.

Herr Chang har talat.

 

Nu verkar du utgå från att det alltid är farangen som har pengar, och thaidamen har ingenting.

 

Vad gäller exfru Chang så har hon värdefulla marktillgångar i Thailand, varav numera en del är sålda. Detta fick jag inte en satang från, och det var så hon ville ha det. Varför skulle jag då gett henne förfoganderätt över alla mina tillgångar?

 

Herr Chang har talat.

Jag kan ju naturligtvis inte uttala mig om det enskilda fallet. Då jag varken känner dig eller fru Chang i verkligheten.

Men med tanke på ditt syrliga svar angående fru Chang, s behandling av dig ekonomiskt. Så kan du väl tänka omvänt hur många tjejer känner det orättvist att få be om pengar varje gång man ska handla?

Nu misstänker jag att det inte gick någon nöd på dig ekonomiskt?

Skickat från min GT-N7105 via Tapatalk 2

Jag kan ju naturligtvis inte uttala mig om det enskilda fallet. Då jag varken känner dig eller fru Chang i verkligheten.

Men med tanke på ditt syrliga svar angående fru Chang, s behandling av dig ekonomiskt. Så kan du väl tänka omvänt hur många tjejer känner det orättvist att få be om pengar varje gång man ska handla?

Nu misstänker jag att det inte gick någon nöd på dig ekonomiskt?

Skickat från min GT-N7105 via Tapatalk 2

Nej, det gick ingen nöd ekonomiskt på varken mig eller exfru Chang. Separata ekonomier var definitivt ingen anledning till att det sprack. Och nu är det kanske bäst att jag slutar svamla om exfru Chang.

Men jag tycker nog att detta med vad som är bäst, separat eller gemensam ekonomi, beror mycket på de individer som är inblandade. En del är mycket självständiga och vill inte vara beroende av någon annan ekonomiskt. Är båda överens om det är det väl inga problem med det?

Jag ser gemensamt konto som en ganska meningslös gest... om man ändå ska vara överens om alla utgifter kan man väl lika gärna komma överens om vem som betalar vad?

Herr Chang har talat.

 

Nej, det gick ingen nöd ekonomiskt på varken mig eller exfru Chang. Separata ekonomier var definitivt ingen anledning till att det sprack. Och nu är det kanske bäst att jag slutar svamla om exfru Chang.

 

Men jag tycker nog att detta med vad som är bäst, separat eller gemensam ekonomi, beror mycket på de individer som är inblandade. En del är mycket självständiga och vill inte vara beroende av någon annan ekonomiskt. Är båda överens om det är det väl inga problem med det?

 

Jag ser gemensamt konto som en ganska meningslös gest... om man ändå ska vara överens om alla utgifter kan man väl lika gärna komma överens om vem som betalar vad?

 

Herr Chang har talat.

Alla gör ju naturligtvis det som känns bäst för dom.

Men en kulturell skillnad är till exempel att svenska killar kan upplevas som ganska snåla och oromantiska av Thai tjejerna. Då att betala var för sig verkar på vår del av globen många gånger vara upphöjt till religion mer eller mindre.

Sen undrar många efteråt? Vad var det som hände, när bruden tar sitt pick o pack o drar.

Skickat från min GT-N7105 via Tapatalk 2

Hemma hos oss har vi delat på kostnaderna, jag pröjjar 100%

Hemma hos oss har vi delat på kostnaderna, jag pröjjar 100%

Hur gör ni i risbyn????

Om man lägger i hop tillgångar och skulder är en Thailändska i de flesta fallen mycket rikare än en svensk man.

Säger man ta vad du vill ha så får man nog skylla sig själv.

Hahaha...jo men så ser jag oxå på det, nu var jag bara 25 då...så såg mest att det blev enklare och städa

Sen fick man ju inreda på nytt som JAG ville ha det...och DÅ vart det fest :):)

finns ett par stycken polare som fortfarande pratar om den festen...dvs 20 år senare, fan va tiden går.

Man lär sig av läxan och kollar inte bakåt...då blir man bara..gammal

Ja ja ja ja, det sker kun for de andre.

Jeg mener at have set og hørt denne sang fra de varme lande 100 gange.

Man lär sig av läxan och kollar inte bakåt...då blir man bara..gammal

Hvad gør jeg så når jeg nu allerede er gammel og svag.

Hvad gør jeg så når jeg nu allerede er gammel og svag.

Njuter av alla stunder du får

Och alla minnen som ger ett leende