Potatisen blir alldeles för torr i micron
Det är också en teknik med att få till det. På samma vis som du inte brassar på med högsta temperatur i en vanlig ugn, gör du inte det i en micro. Brassar du på max hela tiden, länge nog, ökar du trycket inne i det du tillagar och pressar då ut saften. När du pressat ut all saft så att det blivit torrt får du en sån där äcklig torrpotatis.
Konsten är att låta den vila, innan du tryckt ut all saft. De flesta micro har program för olika ändamål som går att använda. Möjlighet att skräddarsy egna program finns också. Annars får man köra på ett lägre effektläge.
Den optimala uttorkade potatisen gjorde jag första gången jag bakade potatis i micron. Jag hade inga bakpotatisar men naturligtvis skulle jag likt förbaskat följa ett recept utan att minska tiden. Detta var min första mikro nån gång i slutet på 70-talet. In med potatisen och sedan satte jag mig i vardagsrummet. När mikron plingade gick jag ut mot köket. I hallen möttes jag av en fruktansvärd smogg. Jag viftade undan röken för att få bättre sikt, då gick brandlarmet igång.
Efter att öppnat fönstret och fått slut på larmandet var det dags att se vad som gömde sig i mikron. Några gråa små stenar uppenbarade sig när man öppnade luckan. Med grytlappar på gick det att få ut den varma tallriken. Efter att de grå kulorna fått stå och ryka färdigt en halvtimme gick det att ta på dom. Konsistensen var precis som en gråsten. Tog man upp dom en cm och släppte dom så trodde man att porslinet i tallriken skulle spricka, ett tydligt klonk hördes.
Så prata inte med mig om torr potatis! Torrare än vad jag gjorde går inte att få.
Konsten ligger som tidigare sagt i att inte få dom torra. Man kan säga så att det är lite svårare, men det går bra med lite exprimenterande. 