Alisa vill gärna flytta till Sverige - vore intressant att se hur det skulle utveckla sig om någon medlem skulle få för sig att utifrån detta benämna henne som prostituerad, gold digger, etc. Osäker på om det skulle leda till en verbal eller verklig avrättning, oavsett vilket skulle det bjuda på intressant paus-underhållning på någon framtida forumträff.
Jag tycker ju personligen att många thaitjejer i Sverige ska tiga still med snacket om status o dyl.
De ska vara tacksamma att det fått den lyckan att komma bort från fattigdom, prostituition och fått en milsvid bättre ekonomisk existens än de någonsin fått ifall de stannat i Thailand.
Är de inte nöjda med vad mannen kan erbjuda kan de ju åka tilbaka till hembyn eller baren igen.
Inte lär deras ekonomiska situation förbättras då inte.
BTT
Låter lite som Magnus i torsk på Tallin när han sitter i sin student etta med Pokahontas täcke på sängen och säger "jag ger ju henne Sverige"
Alisa vill gärna flytta till Sverige - vore intressant att se hur det skulle utveckla sig om någon medlem skulle få för sig att utifrån detta benämna henne som prostituerad, gold digger, etc. Osäker på om det skulle leda till en verbal eller verklig avrättning, oavsett vilket skulle det bjuda på intressant paus-underhållning på någon framtida forumträff.
Ett fullt begripligt och inte otänkbart scenario tycker jag.
En del deppiga tjejer rispar och skär sig själva på armarna i syfte att hitta sig själv.
Att med självförvållad smärtförminnelse lyfta sig själv i håret, och då känna att man trotts allt existerar är nog en behandlingsmetod som även vissa forumprovokatörer eftersöker och brukar.
Men i forumprovokatörens fall är det istället en framprovoserad blåtira eller fläskläpp som används som en existensiell och minst sagt värkande bekräftelse.
Med lite tur kan han sedan få gråta ut mot någons axel och snyftande säga att den "tillfälliga" mun-diarrén bara var ett skämt i all välmening. . . eller skyller han på sitt alter-ego.
Snart är det forumträff i Örebro - good luck herr provokatör
SN
Alisa vill gärna flytta till Sverige - vore intressant att se hur det skulle utveckla sig om någon medlem skulle få för sig att utifrån detta benämna henne som prostituerad, gold digger, etc. Osäker på om det skulle leda till en verbal eller verklig avrättning, oavsett vilket skulle det bjuda på intressant paus-underhållning på någon framtida forumträff.
Ingen risk Wille. alla medlemmar här på MPR vet ju att det där du som är en MANWHORE och K*****at upp dig på socitetsstegen . 
Alisa vill gärna flytta till Sverige - vore intressant att se hur det skulle utveckla sig om någon medlem skulle få för sig att utifrån detta benämna henne som prostituerad, gold digger, etc. Osäker på om det skulle leda till en verbal eller verklig avrättning, oavsett vilket skulle det bjuda på intressant paus-underhållning på någon framtida forumträff.
Nja, enligt min erfarenhet är det mycket sällsynt på forumträffar. Om det mot förmodan finns någon berusad forummedlem på en träff jag ordnat får för sig att oförskämt förfråga sig om thaidamens bakgrund åker han ut.
Men utan tvivel skulle Alisa kunna ha en del andra intressanta konversationer på en svensk forumträff!
Herr Chang har talat.
Nu ska jag prata om MIG, Kalas alltså, inte som i Migrationsverket 
och MIN fru i TS anda.
Min fru och jag har haft en hel del diskussioner angående ekonomi i "alla" dess former. Visst vill hon ha allt det ovan nämnda i form av guld, hus, bil osv även hon. Men på något sätt har jag fått henne att förstå att även om jag stundtals gör grova pengar så kan det inte spenderas som om det inte finns någon morgondag. Jag arbetar som egen företagare i markbranschen och hon är medveten om att 2-4 månader om året är det lågsäsong=inga inkomster och att jag därför måsta spara till dessa. Utslaget på året har jag väl en något över "normal" inkomst men inte så att jag kan köpa bil/hus/guld kontant direkt under ett år eller så. Sen tillkommer ju alla fördelar med F-skatt i form av momsbefrielse på vissa inköp, man kan göra avdrag för saker som en anställd får betala osv, så över lag så har jag en god ekonomi. Ja, jag fifflar lite! 
Och jag "vägrar" låna pengar på banken igen. Så skönt att slippa dessa eviga amorteringarna som egen företagare med oregelbunden inkomst. Ska jag låna ska det vara till gagn för firman eller i krislägen, inte för thailändsk konsumtion i syfte att framstå som "rikefalang"
Ni som läst om mina öden och äventyr under det år som jag varit medlem här vet att nu på min sista resa blev jag betraktad som fattigfalang av grannar och andra bybor. Jag hade inte köpt bil, byggt hus, köpt guld och framför allt, inte tagit med hela familjen på semester. Vi jämfördes med andra falang/thaipar i byn. Vi hade en familjestund där vi pratade om detta och svärmor sa att något nytt hus behöver ni väl inte bygga då det familjen har duger alldeles utmärkt. Till saken hör att jag plöjde ner ett X antal kilo bath i hemmet i form av en mur, satellit/tv/möbler/varmvatten och alla andra småsaker som höjde standraden en aning. Jo, dottern fick ett armband av guld visst, sorry, glömde det! Men av allt detta syns ju bara muren och parabolen utåt. Ni som inte är uppdaterade eller bara är nyfikna kan läsa mer om detta i en annan tråd skapad av mig. Till saken hör att min fru redan äger huset familjen bor i. Hon hade tidigare pratat om ett nytt hus vid stora vägen, i investeringssyfte, som jag förstår det, eftersom det eventuellt ska byggas någon form av skola för högre studier i trakten. Men att slippa denna kostnad initialt är en ekonomisk befrielse.
Min fru är vidare införstådd med att under en initialperiod kommer det att vara ganska så torrt på pengafronten eftersom vi behöver investera i vårt svenska hem till att börja med. Vi ska uppgradera vårt svenska hem till ett större boende med allt vad det innebär av nyinköp av möbler, inredningsdetaljer, höjd hyra osv. Det blir initialt en dubbelsäng och möbler till dotterns rum. Och vips så är kanske tre månaders "vinst" borta och inga pengar sparade. Frun är medveten om detta och om att det inte blir någon hemresa på ett längre tag. Jag har lovat att vi ändå kan skicka en viss summa pengar varje månad till familjen och detta är hon nöjd med. Hon förstår att jag inte har obegränsat med pengar. Vidare är vi överens om att framtiden är viktigare än att "idag" visa upp en "yta". Alltså kommer överskott sparas och investeras i mark/gummi/olja osv till att börja med.
Eftersom jag håller på i markbranschen, mark och trädgård, har egen firma osv, så har jag sagt att vill hon tjäna egna pengar snabbt så får hon hjälpa mig i mitt dagliga arbete. Man behöver inga direkta förkunskaper i vare sig svenska eller avgångsbetyg från skolor för att köra skottkärra, gräva eller lägga sten. Nej mer en kropp avsedd för kroppsarbete. Detta är inte något större problem eftersom hon är van vid hårt kroppsarbete och något som hon är villig att göra på lediga stunder före/efter skolan och på helger. Jag har berättat om att man kan tjäna en hel del pengar på svamp och bär. Att i framtiden när hon lärt sig tillräckligt med svenska kan välja vad hon vill syssla med. Detta har varit skönt att kunna förklara och att få bekräftat att hon förstått.
Sen för att anknyta till en annan tråd skapad igår som liknade VDfruar vid tgf. Jag blev lite upprörd över det inlägget då jag uppfattade budskapet att anfall är bästa försvar. Trådskaparen ansåg att eftersom thailändskor "allt som oftast" bara utnyttjar falangen tills de får PUT och sen drar så skulle han/man göra samma sak, utnyttja markservicen. Jag var dock lite för trött när jag läste för att ge svar där och då och idag hittade jag denna mer intressanta tråd att lägga tid på
För att då knyta ihop dessa trådar en aning så kan JAG konstatera att även JAG har dessa funderingar inför framtiden. Kommer hon dra när hon får PUT? Kommer hon stanna tills en större plånbok dyker upp? Stannar hon med mig för att jag behandlar henne med tillit, respekt och kärlek? Ger jag henne det hon behöver, kommer jag uppfylla hennes framtida behov? I ytterligare ett annat inlägg, om kärlek, konstaterar jag att alla behöver trygghet, kärlek och närhet. men i olika former. Endast framtiden kan utvisa om jag kunnat ge henne det hon eftersökt och vice versa. För livet består av ge och ta. Jag lever inte i någon bubbla där jag tror på den eviga romantiska kärleken. Den sprack för många år sen. Däremot tror jag på att vi alla behöver trygghet, kärlek och närhet, i vilken form dessa ting än ter sig. Krasst kan man se det som en investering, jag ger det jag kan ge och hon ger tillbaka det hon har. Detta är ingen konstighet då det fungerar så överallt i samhället. Och för inte så länge sen gick våra svenska fruar hemma och skötte hemmet medan mannen var på jobbet och drog hem degen. Allt om detta finns att läsa om i diverse trådar här och på andra ställen på nätet. Sen hur man tolkar och vilket filter man använder när man tolkar är upp till var och en. JAG ser dock inga konstigheter i att försörja min nya familj tills vi båda har inkomster att bygga vårt gemensamma framtida liv med.
Och jag är vare sig naiv eller romantiskt bortflummad. Jag VET att hennes bakomliggande motiv kan vara helt andra än de hon visar upp. Jag VET att hon kan dra. Men ska jag då leva mitt liv efter denna "kunskap" och nervöst övervaka och noga följa allt hon gör och säger? Kräva förklaringar? Sätta en gps i r*ven på henne? Ska jag bara utnyttja hennes markservice i egoistiskt syfte, för hon "utnyttjar" ju bara mig? Eller ska jag behandla henne som jag själv vill bli behandlad?
Jag sätter en större peng på det sistnämnda. Jag litar på att hon genom att göra det som är bäst för henne även gör det som är bäst för oss. Likväl som jag gör samma sak. Jag ser även jag till min egen vinning först. Krasst. Detta gör "vi" alla på ett eller annat sätt. Bara vissa skenheliga människor som vill framstå som helt altruistiska varelser som gör saker utan att behöva någon form av bekräftelse tillbaka. Som jag ser det är detta en win-win situation. Jag har något att ge som jag vill dela med mig av, hon har något hon kan dela med sig av och voila! Ett förhållande uppstår.
Hon är ju den "utsatta". Det är hon som lämnar sina rötter och familj. Jag kan bara försöka ge henne detsamma här i Sverige, trygghet, kärlek och närhet. Och hoppas att vi tillsammans kan skapa en framtid med de ingredienserna.
Framtiden stör endast den nyfikne. Framtiden är allt som ligger bortom nuet, just nu nu och nu! Jag försöker leva i nuet. Men visst funderar även jag på framtida lösningar, men jag ligger inte vaken om nätterna och svettas floder av nervositet. Framtiden är liksom en karta med olika och otaliga vägval. Just nu har vi en gemensam kartbild, denna kommer förändras över tid då alla planer inte infrias och andra händelser påverkar. Men just nu har jag ingen anledning att misstänka att hon bara utnyttjar mig. Lever man i en så krass värld som vissa forumister målar upp, att det stora flertalet av alla dessa thailändskor som väljer en falangman bara "utnyttjar och drar", ska man, i MITT tycke, inte ägna sig åt att försöka hitta kärleken i Thailand. Och vidare anser jag att även om man gått på en mina, blivit blåst och utnyttjad, inte ska sitta här och spy ut sin galla över en hel nation. Personen kan berätta om sina öden ja, komma med välmenande råd, men inte generalisera å det grövsta och bittert kalla alla thailändskor för golddiggers. Visst, du har blivit lurad och blåst, berätta om det och gå vidare! Sök svenska bitterf*ttor eller förbli singel, eller ta hem ytterligare en golddigger utan att lära dig något av den tidigare. Varna andra men gnäll inte, endast du har ansvar för dina handlingar. Om du medvetet eller omedvetet blivit blåst är DIN sak. Det finns väl knappast någon i dagens samhälle som inte är medveten om hur det står till i världen? Att pengar styr.
Sammanfattat. Blir JAG blåst är det MIN sak. Jag skrev redan från början att om hon lurar mig så hoppas jag att jag blir så grundlurad att jag med ett leende på läpparna inser hur pass smart hon spelat mig. Detta faktum, att det finns vissa element som drar när de får PUT osv, visste jag redan om INNAN jag träffade min fru. Så jag har dessa faktorer medräknade redan. Och för mig som då tror på kärleken, ger jag ändå detta ett försök. För kärlek kan visa sig i olika former, och gör det!
Endast framtiden...
En fråga jag ställer mig, är om bara det att tänka tanken kan väcka en sovande björn.
Inom en själv, menar jag.
Ibland undrar jag om det är så lämpligt att läsa här 
Tänk om de budskap som UC, HC och BTT förmedlar, likt reklamen sakta men säkert förgifter.
Jag tänker på budskapen att "alla är lurade", "allt är en fråga om pengar", och "alla är de horor"
Nu ska jag prata om MIG, Kalas alltså, inte som i Migrationsverket
Min fru och jag har haft en hel del diskussioner angående ekonomi i "alla" dess former. Visst vill hon ha allt det ovan nämnda i form av guld, hus, bil osv även hon. Men på något sätt har jag fått henne att förstå att även om jag stundtals gör grova pengar så kan det inte spenderas som om det inte finns någon morgondag. Jag arbetar som egen företagare i markbranschen och hon är medveten om att 2-4 månader om året är det lågsäsong=inga inkomster och att jag därför måsta spara till dessa. Utslaget på året har jag väl en något över "normal" inkomst men inte så att jag kan köpa bil/hus/guld kontant direkt under ett år eller så.
Ni som läst om mina öden och äventyr under det år som jag varit medlem här vet att nu på min sista resa blev jag betraktad som fattigfalang av grannar och andra bybor. Jag hade inte köpt bil, byggt hus, köpt guld och framför allt, inte tagit med hela familjen på semester. Vi jämfördes med andra falang/thaipar i byn. Vi hade en familjestund där vi pratade om detta och svärmor sa att något nytt hus behöver ni väl inte bygga då det familjen har duger alldeles utmärkt. Till saken hör att jag plöjde ner ett X antal kilo bath i hemmet i form av en mur, satellit/tv/möbler/varmvatten och alla andra småsaker som höjde standraden en aning. Jo, dottern fick ett armband av guld visst, sorry, glömde det!
Min fru är vidare införstådd med att under en initialperiod kommer det att vara ganska så torrt på pengafronten eftersom vi behöver investera i vårt svenska hem till att börja med. Vi ska uppgradera vårt svenska hem till ett större boende med allt vad det innebär av nyinköp av möbler, inredningsdetaljer, höjd hyra osv. Det blir initialt en dubbelsäng och möbler till dotterns rum. Och vips så är kanske tre månaders "vinst" borta och inga pengar sparade. Frun är medveten om detta och om att det inte blir någon hemresa på ett längre tag. Jag har lovat att vi ändå kan skicka en viss summa pengar varje månad till familjen och detta är hon nöjd med. Hon förstår att jag inte har obegränsat med pengar. Vidare är vi överens om att framtiden är viktigare än att "idag" visa upp en "yta". Alltså kommer överskott sparas och investeras i mark/gummi/olja osv till att börja med.
Eftersom jag håller på i markbranschen, mark och trädgård, har egen firma osv, så har jag sagt att vill hon tjäna egna pengar snabbt så får hon hjälpa mig i mitt dagliga arbete. Man behöver inga direkta förkunskaper i vare sig svenska eller avgångsbetyg från skolor för att köra skottkärra, gräva eller lägga sten. Nej mer en kropp avsedd för kroppsarbete. Detta är inte något större problem eftersom hon är van vid hårt kroppsarbete och något som hon är villig att göra på lediga stunder före/efter skolan och på helger. Jag har berättat om att man kan tjäna en hel del pengar på svamp och bär. Att i framtiden när hon lärt sig tillräckligt med svenska kan välja vad hon vill syssla med. Detta har varit skönt att kunna förklara och att få bekräftat att hon förstått.
Sen för att anknyta till en annan tråd skapad igår som liknade VDfruar vid tgf. Jag blev lite upprörd över det inlägget då jag uppfattade budskapet att anfall är bästa försvar. Trådskaparen ansåg att eftersom thailändskor "allt som oftast" bara utnyttjar falangen tills de får PUT och sen drar så skulle han/man göra samma sak, utnyttja markservicen. Jag var dock lite för trött när jag läste för att ge svar där och då och idag hittade jag denna mer intressanta tråd att lägga tid på
För att då knyta ihop dessa trådar en aning så kan JAG konstatera att även JAG har dessa funderingar inför framtiden. Kommer hon dra när hon får PUT? Kommer hon stanna tills en större plånbok dyker upp? Stannar hon med mig för att jag behandlar henne med tillit, respekt och kärlek? Ger jag henne det hon behöver, kommer jag uppfylla hennes framtida behov? I ytterligare ett annat inlägg, om kärlek, konstaterar jag att alla behöver trygghet, kärlek och närhet. men i olika former. Endast framtiden kan utvisa om jag kunnat ge henne det hon eftersökt och vice versa. För livet består av ge och ta. Jag lever inte i någon bubbla där jag tror på den eviga romantiska kärleken. Den sprack för många år sen. Däremot tror jag på att vi alla behöver trygghet, kärlek och närhet, i vilken form dessa ting än ter sig. Krasst kan man se det som en investering, jag ger det jag kan ge och hon ger tillbaka det hon har. Detta är ingen konstighet då det fungerar så överallt i samhället. Och för inte så länge sen gick våra svenska fruar hemma och skötte hemmet medan mannen var på jobbet och drog hem degen. Allt om detta finns att läsa om i diverse trådar här och på andra ställen på nätet. Sen hur man tolkar och vilket filter man använder när man tolkar är upp till var och en. JAG ser dock inga konstigheter i att försörja min nya familj tills vi båda har inkomster att bygga vårt gemensamma framtida liv med.
Och jag är vare sig naiv eller romantiskt bortflummad. Jag VET att hennes bakomliggande motiv kan vara helt andra än de hon visar upp. Jag VET att hon kan dra. Men ska jag då leva mitt liv efter denna "kunskap" och nervöst övervaka och noga följa allt hon gör och säger? Kräva förklaringar? Sätta en gps i r*ven på henne? Ska jag bara utnyttja hennes markservice i egoistiskt syfte, för hon "utnyttjar" ju bara mig? Eller ska jag behandla henne som jag själv vill bli behandlad?
Jag sätter en större peng på det sistnämnda. Jag litar på att hon genom att göra det som är bäst för henne även gör det som är bäst för oss. Likväl som jag gör samma sak. Jag ser även jag till min egen vinning först. Krasst. Detta gör "vi" alla på ett eller annat sätt. Bara vissa skenheliga människor som vill framstå som helt altruistiska varelser som gör saker utan att behöva någon form av bekräftelse tillbaka. Som jag ser det är detta en win-win situation. Jag har något att ge som jag vill dela med mig av, hon har något hon kan dela med sig av och voila! Ett förhållande uppstår.
Hon är ju den "utsatta". Det är hon som lämnar sina rötter och familj. Jag kan bara försöka ge henne detsamma här i Sverige, trygghet, kärlek och närhet. Och hoppas att vi tillsammans kan skapa en framtid med de ingredienserna.
Framtiden stör endast den nyfikne. Framtiden är allt som ligger bortom nuet, just nu nu och nu! Jag försöker leva i nuet. Men visst funderar även jag på framtida lösningar, men jag ligger inte vaken om nätterna och svettas floder av nervositet. Framtiden är liksom en karta med olika och otaliga vägval. Just nu har vi en gemensam kartbild, denna kommer förändras över tid då alla planer inte infrias och andra händelser påverkar. Men just nu har jag ingen anledning att misstänka att hon bara utnyttjar mig. Lever man i en så krass värld som vissa forumister målar upp, att det stora flertalet av alla dessa thailändskor som väljer en falangman bara "utnyttjar och drar", ska man, i MITT tycke, inte ägna sig åt att försöka hitta kärleken i Thailand. Och vidare anser jag att även om man gått på en mina, blivit blåst och utnyttjad, inte ska sitta här och spy ut sin galla över en hel nation. Personen kan berätta om sina öden ja, komma med välmenande råd, men inte generalisera å det grövsta och bittert kalla alla thailändskor för golddiggers. Visst, du har blivit lurad och blåst, berätta om det och gå vidare! Sök svenska bitterf*ttor eller förbli singel, eller ta hem ytterligare en golddigger utan att lära dig något av den tidigare. Varna andra men gnäll inte, endast du har ansvar för dina handlingar. Om du medvetet eller omedvetet blivit blåst är DIN sak. Det finns väl knappast någon i dagens samhälle som inte är medveten om hur det står till i världen? Att pengar styr.
Sammanfattat. Blir JAG blåst är det MIN sak. Jag skrev redan från början att om hon lurar mig så hoppas jag att jag blir så grundlurad att jag med ett leende på läpparna inser hur pass smart hon spelat mig. Detta faktum, att det finns vissa element som drar när de får PUT osv, visste jag redan om INNAN jag träffade min fru. Så jag har dessa faktorer medräknade redan. Och för mig som då tror på kärleken, ger jag ändå detta ett försök. För kärlek kan visa sig i olika former, och gör det!
Endast framtiden...
Bra skrivet 
stämmer in på mig mitt tanke sätt om förhållande med min darling.
Nu ska jag prata om MIG, Kalas alltså, inte som i Migrationsverket
#cut TEXT #cut // ...
Sammanfattat. Blir JAG blåst är det MIN sak. Jag skrev redan från början att om hon lurar mig så hoppas jag att jag blir så grundlurad att jag med ett leende på läpparna inser hur pass smart hon spelat mig. Detta faktum, att det finns vissa element som drar när de får PUT osv, visste jag redan om INNAN jag träffade min fru. Så jag har dessa faktorer medräknade redan. Och för mig som då tror på kärleken, ger jag ändå detta ett försök. För kärlek kan visa sig i olika former, och gör det!
Endast framtiden...
Hej ”Kalas”, hela det långa inlägget som du skrev om var tame tusan bland det mest
ärliga, nyktra och förnuftigaste jag har läst på MPR.
Wow - Vilka bra vibbar jag fick – en själsfrände tror jag mig ha funnit i dig och
dina funderingar kring livet, och hur ett förhållande med en kvinna kan utvecklas till något positivt för båda parter.
Initialt när min egen sambo flyttade ihop med mig här i Sverige så var det en viss fråga
som krävde lite extra pedagogiska manövreringar innan bitarna föll på plats.
Det gällde att fullt ut förstå skillnaden på ”att vilja ha något” och ”att behöva ha något”.
Jag har mångårig erfarenhet från Thailand och jag visste att dessa begrepp gärna
flyter ihop utan att folk riktigt förstår sig på skillnaden.
Prova gärna i Google Translate så får ni se:
”I want” och ”I need” översätts till exakt samma fras. (Chan Dtång Gann). 
I början var det nog lite surt att tvingas skilja på begreppen ”vilja ha” och ”behöva”,
men så snart polletten trillade ner så kom fruga in i en bra rytm där våra behov kom först och
att våra eventuella önskemål sattes i andra hand.
Istället växlade hon spår och lade fokus på studier, arbete, avbetalning av gamla skulder,
eget sparande, samt att ta ett eget självklart delansvar för hushållets gemensamma utgifter.
Numera flyter det på, och vi har aldrig några kontroverser gällande hushållsekonomi och dyl.
Vår model har funkat för oss, men folk är ju väldigt olika så var och en bör nog försöka
kompromissa sig fram en egen lösning så att båda blir nöjda.
Kommunikation är väl nyckelordet för att det ska lyckas.
Mvh
SN
I begreppet I want-tycker jag det passar bättre med chan jak daj, då blir det ju lite skilland i alla fall!
Intresant ang "vill ha" och "behöver". Det ska man lägga på minnet.
I begreppet I want-tycker jag det passar bättre med chan jak daj, då blir det ju lite skilland i alla fall!
Just det - det stämmer bra.
Pom jak daj (för killar)
Chan jak daj (för damerna)
Mvh
SN
Alisa vill gärna flytta till Sverige - vore intressant att se hur det skulle utveckla sig om någon medlem skulle få för sig att utifrån detta benämna henne som prostituerad, gold digger, etc. Osäker på om det skulle leda till en verbal eller verklig avrättning, oavsett vilket skulle det bjuda på intressant paus-underhållning på någon framtida forumträff.
Oj,oj,oj, du måste leva ett farligt liv med en fru som vill avrätta folk om dom påstår någonting om henne som eventuellt inte är sant. Så vad händer om det blir någon missuppfattning mellan er i hemmet, blir det tysta leken en längre tid då?
Saxasaxa!
Och jag återkommer till kärleken, för mig är kärlek att älska utan krav. Av egen personlig kunskap om mig själv vet jag ju vad jag föredrar. Jag vet vilka egenskaper jag söker hos en partner. Jag vet dessutom vad jag INTE vill ha, vilket inte alla beaktar när de väljer. En nog så viktig faktor när det gäller val av partner. Och sen kan vi gräva ner oss ytterligare lite, för att göra er lördagsmorgon, 10.24 nu, ännu trevligare.Vi kan prata om vad du vill HA och vad du egentligen BEHÖVER. För där kan det skilja sig en hel del åt utan att man tänker på det. Den personen du vill ha kanske inte är den personen du behöver. De egenskaper hos en partner du eftersöker kanske inte är de du behöver. Alla har vi väl någon gång fått det vi vill ha, men inte det vi behöver, både medvetet och omedvetet.
Saxasaxa
Jag vet inte om detta kommer fram som ett citat som när man citerar direkt i tråden. Detta är dock ett citat från en annan tråd jag svarade i, "Vad är kärlek" skapad av BND. Och i denna tråd berörde jag precis det du skriver om, vill ha och behöver, sett ur kärlekens synvinkel. Men detta synsätt är ju applicerbart på allt, i stort sett.
Även jag har haft diskussioner med min fru om want-need. I detta fall var det mina behov som kom upp till ytan. Jag försökte förklara att jag ville ha något, av henne eller förhållandet, men att jag egentligen kanske behövde något annat. Att jag i stridens hetta blandade ihop. (Ja, vi hade en upphetsad diskussion om något ) Det tog en bra stund för henne och mig att reda ut de två olika begreppen. (Vilket i situationen dock var bra då vi båda fick tid att lugna ner oss och lite tappa tråden) Nu hoppas jag på att hon tar med sig denna nya kunskap om att det på andra språk finns skillnader mellan dessa begrepp samt att hon applicerar det på sig själv och tänker efter lite. Och att vi kan lära oss vad det är vi egentligen behöver för att kunna ge/få det, och efter det kanske ge/få det vi vill ha. Det är alltid enklare att vilja ha något som man slipper tänka ut, än tvingas behöva tänka efter om man verkligen behöver det. Som med platt-tv. Behöver jag verkligen en sprillans ny LCD-tv med hidefsuperduperextraextraallt? I mitt fall blir svaret, nej, jag behöver ingen ny tv, jag har en tjocketv och ingen HDbox. Men många "vill ha" och köper utan eftertanke.
Och diskussioner om hur man diskuterar har vi haft många. Kommunikation är A och O i alla förhållanden. I början försökte hon slinka undan med sitt språkkort. "You no understand!" Men med tiden så avtar det kortets värde. För hur det än är så måste vi försöka kommunicera fram vårt budskap, hur lång tid det än tar, eller hur trist och tråkigt det än kan vara på vägen fram till förståelse. Och alla missförstånd som uppstår innan man når fram till den andre. Ibland måste man slå upp 3-4 ord och hon/jag får skriva ner på papper innan man kan gå vidare. Inte reagera på det första ordet och missuppfatta. Idag har vi en större förståelse, både språkligt och mentalt.
Och något vi resonerat oss fram till är hasip/hasip. Att ingen är mer värd. Ingen är boss. Att livet består av kompromisser, för att få det man vill ha, får man se till andras behov, då och då, samt tvärtom. Detta har hon anammat. Som exempel så kände jag mig lite "vilsen" ibland under min sista vistelse i Thailand. Saker hände utan "kontroll". Jag omtalade detta för min fru och sa att jag gärna ville ha någon form av agenda, vilket naturligtvis ledde fram till en diskussion som ledde ner till sandlådan innan hon fattade andemeningen i min önskan. Inte att hon, som hon sa, skulle berätta var gång hon gick på toan. Nej, mer helt enkelt bara någon form av agenda. Imorgon/idag/om två dagar har jag tänkt/ska vi osv. För att kunna planera min tid. Kanske är det så att jag som mer är en öppen bok och berättar allt mötte fru Mussla som man fick dra saker ur. Eller är det typiskt thailändskt? Jag har förstått att planera och delge planer inte står högst upp på listan SN, du har ju varit där och vet om det.
Men det hela slutade med att vi i fortsättningen på kvällen pratade om morgondagen, skulle något göras? Ändrades något så meddelade hon det. Detta i sin tur medförde att jag exempelvis kunde duscha i lugn och ro och slapp skyndaskynda för nu ska vi åka, eller kunde ta en tur med cykeln i motionssyfte utan att behöva få telefonsamtal om att skynda hem, vi ska göra ditten eller datten. Detta känns även bra inför framtiden då vi både kan prata om önskemål/behov och se till att båda blir tillfredsställda så gott det går. Hasip/hasip.
Det blir en spännande tid som kommer! När hon får UT!
Låter lite som Magnus i torsk på Tallin när han sitter i sin student etta med Pokahontas täcke på sängen och säger "jag ger ju henne Sverige"
Magnus är en klockren karikatyr på vissa snubbar 
Logga in för att svara.