Hejsan
Vi har en åldersskillnad på 27 år, dvs hon är 27 år yngre än mig.
Det slutade med skilsmässa efter 7 fina år. De åren är det ingen som kan ta ifrån oss och jag ångrar ingenting.
Vi är de bästa vänner nu och hon ser mig nu mera som sin pappa och bryr sig faktiskt om mig minst lika mycket nu som tidigare fast på ett annat sätt.
Hon kommer till mig och Jennifer och städar och tvättar en gång i veckan och kommer ofta hem och fikar på förmiddagarna, då hon slutat ett av sina jobb och har ett par timmars uppehåll till nästa.
Jag älskar henne fortfarande men på ett annat sätt...hon är mamma till Jennifer och jag ser till att hon har det bra och hjälper henne hela tiden bland alla fallgropar som lurar för en ung och ganska oerfaren flicka som inte riktigt till fullo behärskar det svenska språket.
Åldern har ingen betydelse, hävdar många och så gjorde även jag. Men numera så inser jag att i de flesta fall så betyder det en hel del. Om man som jag, 44 år gammal. träffar en 17 årig flicka och blir kär så ligger det nära till hands att hävda att åldern saknar betydelse..Men efter hand så kommer man inte ifrån att man är på helt olika nivåer, både erfarenhetsmässigt och tankemässigt. Det vore onaturligt om det inte vore så...jag, en vuxen och medelålders man med ganska mycket i bagaget och hon, en ung flicka, 17 år.det säger sig självt.
Men när man är upp över öronen kär så tänker man inte i de banorna.
Numera ser vi båda på ett klart och tydligt sätt att vi är långt ifrån varandra på många sätt, precis som det skall vara. Men vi har ändock våra 7 fina år tillsammans och de binder oss till varandra på ett fint och naturligt sätt som är till gang för både hennes son och vår gemensamma dotter.
MVH Nonki
gubben 
