Thaksin och de röda, som känner att de tappat vind och blivit splittrade och troligen inte vinner valet, ställer till med nya demonstrationer under 2011.
Syftet är inte längre "nyval nu" utan istället "återinför konstitutionen från -97", "återinstallera folkets bortkuppade regering" och "Klasskamp för de fattiga".
Eftersom valet är beräknat till December drar man igång sina demonstrationer i September i hopp om att få valet uppskjutet och därigenom
vinna vidare gehör på sina påståenden om diktatur och elitstyre.
Regeringen Abhisit går i fällan och skjuter fram ordinarie val till 2012 under förutsättning att landet återhämtat sig från de nya inrikespolitiska kriserna.
Motiveringen blir att både myndigheter och parlament inte hinner administrera ett val p.g.a att de har händerna fulla med pågående oroligheter.
Mitt i allt detta dör kungen varpå locket läggs på i flera månader, demonstranter tar av sig röda tröjor och alla bär istället gult under sorgeprocessen.
Vissa gula har en röd rand på ärmen.
4 månader senare genomförs ett slarvigt utfört val genomsyrat av valfusk och röstköp av aldrig tidigare skådad omfattning p.g.a att politiker tror
de kan komma undan när fokus ligger på den avlidne kungen.
När valet är genomfört börjar motsättningar i parlamentet utspela sig och folk kastar anklagelser om fusk på varandra till höger och vänster.
Allt eskalerar till sådan omfattning att bråken mynnar ut i slagsmål i parlamentet. Den största politiska krisen inträffar när f.d PTP politiker
blir portade från de stora badhusen och massageinstituten på Rachadapisek efter att demokraterna utnyttjat sina kontakter i Messiah Co ,. Ltd.
När den efterträdande nye kungen Janne Långben med alla fruar och hund i det läget säger att han tar över som både PM och Talman i parlamentet
p.g.a att Thailand inte är redo för politikerstyre blir kalabaliken total. Och den ende som tycker detta låter som en bra ide är Thaksin.
Vad som sedan händer, 2013 och framåt, beror på en del i nuläget oförutsägbara faktorer så de återkommer jag till. 