Tja Måne,
Så snäll som du är så gissar jag att det inte är så svårt att låna pengar av dig.
Fast det är nog bäst du slutar eftersom du alltid måste lösa ut mig på ett eller annat sätt när vi träffas...
När åker Måne ner nästa gång?
Jag är lite sugen att prova bo hos Maitan, verkar vara en hyvens gubbe.
Puss
Erkki
vi har en morbror som lånade av sin bror och inte betalade, nu gömmer han sig i Bangkok med familj sedan 10 år och kan inte komma hem, om han kommer blir han dödad av sin bror, och det är en ständig källa till konflikter i dom flesta byar.
Lite annorlunda än vad du vanligtvis brukar skriva om det idylliska byalivet. Har nog aldrig hört talas om någon som dödar sin egen bror för pengars skull.
Lite annorlunda än vad du vanligtvis brukar skriva om det idylliska byalivet. Har nog aldrig hört talas om någon som dödar sin egen bror för pengars skull.
Kain och Abel?? hehe
Hej
Det skulle man kunna tro, men enligt mig är råd nr. 1 att aldrig bli full om man vistas i en by delar av året och blir bjuden på fest ganska ofta svårt att hålla och det är ingen katastrof om man råkar bli full någon gång, dom flesta i byn blir ju fulla någon gång om året (själv har jag varit ordentligt full 3 gånger på 12 år i byn), och jag tror inte på råd nr. 11 att bara umgås med områdets social grupp ett som statsanställda och doktorer, jag tror att man lyckas bäst om man umgås med alla oavsett titel och yrke och t.o.m skojar lite med byns fyllon när tillfälle ges, men en viss distans till dessa är nog bra, och råd nr. 13 bryter jag ibland precis som dom flesta andra bybor.
Mvh Isan Lover
Då är det OK med nr 1. Jag tolkar det som att inte bli sedd som en fyllkaja. Det står "never been seen as a drunk" enligt mig så är det då ok att fyllna till ibland.
Jag håller med dig till fullo när det gäller råd 11. och 13. Det skulle bli lite pinsamt om man bara skulle umgås med sociten, när de flesta som bor runt ikring är enkla bönder. Man kan nog tolka ordet byn på olika sätt, med lite mera norsk tolkning, och man bor inne i ett kvarter skulle man vara lite mera restriktiv.
Med svensk tolkning av bybegreppet så umgås jag med dom som bor runt ikring mig, förutom närmsta grannen då som är en skitstövel. Sedan har jag vänner längre ifrån som tillhör socialgrupp ett. Även grannen som är en skitstövel är "välkommen" då vi har större öppna fester.
Nr 13. bryter vi också mot ibland, förutom när det gäller den värsta svammelskallen som skriker så att det är omöjligt att sova, när han fått i sig. När det är större fester kan man inte sätta sådana gränser. När frugans mor dog och andra stora öppna fester är även de värsta fyllskallarna välkommna. Men som du skriver en viss distans är bra att hålla.
Mitt lilla tips om utlåning: jag förklarar att frun bestämmer, dom måste gå till henne. Hon får avgöra, ibland finns det ju skäl att hjälpa, ibland är det bara ett försök till utnyttjande. Men hon känner ju sina Pappenheimare!
Det är nog också stor skillnad på byar och på släkter. Besöker jag exets by med vår tös så blir det dyrt, dom är experter på att få av mig pengar och knepen är oändliga. I min nuvarande frus by förekommer detta aldrig och det är ju bra mycket trevligare.
Mig lånar dom inga pengar av ,min flickvän har förklarat att inte pengar växer på träd för mig...
Jag har sagt att jag prioriterar att resa till Thailand 2ggr per år,och av den anledningen inte har pengar över.
Ingen är sur på mig för det,och jag bjuder gärna grannar och vänner på mat och dryck när jag väl är där...
Lite annorlunda än vad du vanligtvis brukar skriva om det idylliska byalivet. Har nog aldrig hört talas om någon som dödar sin egen bror för pengars skull.
Hej
Några få saker kan ställa till det även i "paradiset" och pengar är definitivt en sån sak, den man som vill döda sin bror efter att ha blivit blåst är en f.d soldat som nog inte tvekar att hålla ord, så brodern gör nog rätt i att hålla sig borta. Andra saker som kan ställa till det i en by är trassel med andras fruntimmer, och att göra så att någon förlorar ansiktet offentligt, men alla dessa tre saker är sånt man kan undvika genom sitt eget handlande, och då är bylivet fantastiskt skönt.
Mvh Isan Lover
Då är det OK med nr 1. Jag tolkar det som att inte bli sedd som en fyllkaja. Det står "never been seen as a drunk" enligt mig så är det då ok att fyllna till ibland.
Jag håller med dig till fullo när det gäller råd 11. och 13. Det skulle bli lite pinsamt om man bara skulle umgås med sociten, när de flesta som bor runt ikring är enkla bönder. Man kan nog tolka ordet byn på olika sätt, med lite mera norsk tolkning, och man bor inne i ett kvarter skulle man vara lite mera restriktiv.
Med svensk tolkning av bybegreppet så umgås jag med dom som bor runt ikring mig, förutom närmsta grannen då som är en skitstövel. Sedan har jag vänner längre ifrån som tillhör socialgrupp ett. Även grannen som är en skitstövel är "välkommen" då vi har större öppna fester.
Nr 13. bryter vi också mot ibland, förutom när det gäller den värsta svammelskallen som skriker så att det är omöjligt att sova, när han fått i sig. När det är större fester kan man inte sätta sådana gränser. När frugans mor dog och andra stora öppna fester är även de värsta fyllskallarna välkommna. Men som du skriver en viss distans är bra att hålla.
Hej
Vi verkar resonera ganska likartat om det här, vi har ju en morbror och hans familj som grannar och eftersom dom har nudelservering, affär och bensinförsäljning så hamnar man ju där nästan varje dag och dit kommer ju även byns törstiga ibland och ofta är det någon närvarande som bjuder dom på en sup mot lite underhållning, och detta gör även jag ibland.
Men man ska nog passa sig för att bjuda in dom i hemmet för då finns ju risken att dom börjar dyka upp lite när som helst och tigga brännvin, men en sup i affären eller efter utfört arbete om man har lejt i folk är helt ok.
Att även bjuda "skitstövlarna" som alla egentligen ogillar är väl också ett typiskt Thailändskt betende som det är smart att ta efter, i en liten by är alla mer eller mindre beroende av varandra och det fungerar inte att frysa ut någon eller att nonchalera någon, och jag har märkt att detta fungerar ibland, för helt plötsligt kanske den som man egentligen tror sig ogilla kommer en till hjälp och visar sina goda sidor och då har man helt plötsligt en vän till, vilket hade varit helt omöjligt om man hade slutat att träffa den människan.
Mvh Isan Lover
PASSAR NOG BÄST IN OM MAN INTE E DÄR !!!!!!!!!
För det första tror jag man bäst smälter in genom att försöka vara sig själv-inte ta på sig någon "roll" bara för att smälta in.
Var vänlig mot alla-både mot rika och fattiga i byn-visa att du inte gör skillnad på folk som det är vanligt i Thailand. Du är ju svensk och byborna ser och begriper att du inte är thai och därför inte behöver göra allt exakt som de gör. Har sett faranger som klär ut sig till "bytomtar" och vaiar kreti och pleti efter 2 dagar i byn. Ett i mitt tycke mycket misslyckat sätt att passa in på.
Jag lånar av princip aldrig ut pengar till thailändare-däremot har jag köpt både skolmaterial och uniformer samt betalt både tandläkare och sjukhusräkningar för dem jag bryr mig om. Utan något som helst motkrav.
Mitt lilla tips om utlåning: jag förklarar att frun bestämmer, dom måste gå till henne. Hon får avgöra, ibland finns det ju skäl att hjälpa, ibland är det bara ett försök till utnyttjande. Men hon känner ju sina Pappenheimare!
Det är nog också stor skillnad på byar och på släkter. Besöker jag exets by med vår tös så blir det dyrt, dom är experter på att få av mig pengar och knepen är oändliga. I min nuvarande frus by förekommer detta aldrig och det är ju bra mycket trevligare.
Ja, det är ett bra tips. Varje gång vi kommer till fru Changs hemby så tar hon min plånbok, möjligen får jag behålla 200 baht. Sedan är det lätt att hänvisa till henne så fort det kommer förfrågningar om det ena och det andra. Jag har inga pengar!
Herr Chang har talat.
Vem fan orkar tänka på hur man ska bete sig? Jag beter mig likadant oavsett var jag är. Jag brukar aldrig höra nått snack om låna pengar och om sambon vill låna ut hennes egna pengar får hon väl göra det. Själv brukar jag trycka till ett gäng bath till hennes bröder för att jag själv vill det och vill inte ha nåt i gengäld, förutom trevligt sällskap över ett gäng Chang. 
Full, det blir jag ofta med med sambons lillebror.. finns ju inte så mycket annat och göra där.
Sen har man väl sponsrat lite verktyg och bra ha grejer till risodlingen vilket jag själv tycker är roligt att kunna hjälpa till med, då man verkligen ser vilken nytta vissa redskap gör.
Vara sig själv och sunt förnuft fungerar överallt oavsett land.
Ja, det är ett bra tips. Varje gång vi kommer till fru Changs hemby så tar hon min plånbok, möjligen får jag behålla 200 baht. Sedan är det lätt att hänvisa till henne så fort det kommer förfrågningar om det ena och det andra. Jag har inga pengar!
Herr Chang har talat.
De som vanligt då alltså, frugan tar lönekuvertet å vi får lite fickpengar..
He he
Logga in för att svara.