Ja, det skiljer väl mellan individer. Vad gäller fru Changs beteende får jag nog hålla med om Siam-Nilssons beskrivning. Ganska på pricken faktiskt, för det mesta i varje fall. Är dock något osäker vad gäller de exakta orsakerna.
Eller är det bara när jag är med och kan observera som hon gör så?
Herr Chang har talat.
Quote
...
Det stammer bra att vi alla har olika upplevelser av status och ekonomiska transferingar i Thailand. Formodligen har alla thailandare sitt eget beteende som inte gar att sammanfatta.
Nar jag laser diskussioner i traden tanker jag pa en bra sammanfattning av ghanansk kultur av flera ghananer under diskussioner om Ghanas roll i det kalla kriget. Ghana var namligen det forsta sjalvstandiga landet i Afrika. Ledaren var en stark figur som forsokte tala for f.d. kolonier och kvarvarande koloniers rattvisa roll i varlden. Bade USA och sovjetunionen tyckte darfor att det var viktigt att skaffa inflytande over landet. De bade konkurrerade om att ge mest flest och dyraste bistandsprojekt till landet samtidigt som de propagerade for kapitalismens resp. kommunismens overlagsenhet.
Ghananerna tog emot allt bistand som erbjods och latsades lyssna pa propandan. Sinsemellan skrattade med varandra over amerikanernas och ryssarnas allvar. Bade kommunism och kapitalism fanns ju redan i landet. Kommunism rader inom familjerna. De som hade pengar forvantades vara generosa mot de ovriga i hushallet. Familjer tavlade daremot emot varandra om status genom att visa upp sa mycket rikedom som mojligt.
Halsning
Svarten
Atom skrev:
Quote
Ho,ho 
...Jo där känner jag igen mig. Det tog ett tag innan jag begrep vad det var för sorts vänskap de trevliga skynkbeklädda bondgrabbarna bjöd på. Innan dess blev jag omåttligt irriterad över att jag blev motarbetad i mitt sökande efter nya kontakter.
Siam-Nilsson...Dina metaforer är helt outstanding:
Quote
Även dina texter bör tolkas med en grävskopa salt, men det är ju det som är underhållningen, att tänja på verkligheten. Handen på hjärtat, hur kul är verkligheten egentligen? 
Mvh/
Som flera andra har uttryckt sig i traden kanner jag inte heller igen mig i bilden av mangder av utstrackta hander i Thailand. Min fru och jag kastar inte sa mycket pengar omkring oss. Vi hjalper till tillfalliga behov ibland. Nar vi omgas med slakten delar vi mattligt med oss nar vi handlar mat och andra varor. Magrood fick ju sjalv "grattis mat och uppehall" under sin uppvaxt fran de hushall dar vi tillbringar mest tid. Ingen klagar att de har fatt for lite. Tvartom maste vi ibland braka for att bjuda till sa mycket som vi vill. Utanfor familjen ar det bara tiggare vars skador ar uppenbara som far gavor av mig.
Anda mots jag av enorm vanlighet i byn och staden Roi Et. Ingen ar sur for att jag inte delar ut kontanter. Om sa ar fallet ar det bara bra om de inte ser mig som van. Jag har tillrackligt manga anda!
Jag tycker att det kanns att de skribenter som mots av utstrackta hander och giriga grannar brukar kasta omkring sig mycket pengar. Sjalv ar jag inte intresserad av lyx ute i byarna. Jag nojer mig med det materiella levnadsstandard (eller snarare nagot mer) som finns dar. Det ar kanske darfor att jag inte har samma upplevelse av utstrackta hander som andra, eller?
Halsning
Svarten
Hej Svarten
Håller med dig om att ett bra sätt att slippa mötas "av utstrackta händer och giriga grannar" är att leva på samma sätt och med samma standard.
Gör man det så har jag mycket svårt att tänka mig att man skulle kunna få problem med släktingar och grannar.
Då är grunden till avundsjuka borta, deltar man sedan i byns dagliga arbete och cermonier så är det fulländat.
Då blir tillvaron behaglig och trivsam, och grannarna bjuder på lika mycket eller oftast mer än dom får.
Hoppas det går bra med barnet i värmen.
Ha det.
Mvh Isan Lover
Det ar onekligen larorikt att lasa om olika erfarenheter har pa forumet. Mina egna upplevelser ar ju begransade till vissa typer av miljoer och situationer och da ar det intressant att fa andra perspektiv. Jag maste dock tillsta att jag ofta har mkt svart att relatera till mkt om det som skriv om Thailand och om hur "thailandare ar och agerar" och ibland avfardat vissa upplevelser lite val snabbt. Samtidigt sa har jag faktiskt (langsamt) borjat revidera min egen uppfattning och sakers tillstand.
Visst blir livet jobbigare nar katter skaller och hundar jamar och folk rubbar mina cirklar men samtidigt nog sa mycket mer intressant.
Denna trad ar ett typexempel pa nar mina egna upplevelser (i sin oandliga begransning) skiljer sig rejalt fran manga andras. Utstrackta hander och direkta eller fortackta lane/gavo-krav har jag inte riktigt upplevt. Darmed blev forsta reaktionen att jag stallde mig skeptisk till hur det upplevs och tankte i mitt stilla sinne att manga skribenter verkade nast intill besatta av sin radsla over att nagon skulle fraga efter pengar.
Aven om jag spenderat mycket tid i de mest avlagsna och fattigaste byarna Thailand har att bjuda pa sa har det alltid varit "pa jobb" och darefter har jag gett mig hem till stora staden och det inte fullt sa "genuint thailandska" livet kring Sukhumvit. Jag kanner att jag verkligen missat upplevelsen av mellan-laget - det dagliga livet i utkanten pa Surin eller den medelstora byn ... osv.
IL,
Så lösningen på problemet med alla utsträckta händer är alltså att bli risbonde.
Då blir tillvaron behaglig och trivsam.
Annars blir den jobbig och obehaglig? Är det så du menar?
Hej wille,
"Rädd" är fel uttryck för vad jag känner inför utsträckta händer. Snarare är det pinsamt och ganska besvärande.
Visst är det så att jag har betydligt mer pengar tillgängliga än vad den fattige thaisläktingen har. Ser dock ingen logik i att jag osjälviskt ska skänka gång efter gång till denna person jag knappt känner bara för att jag är med fru Chang. Ska jag skänka tills mina pengar är slut eller vad väntar dom sig?
I själva verket är det troligen fråga om det gamla vanliga thai "friskt vågat, hälften vunnet". Det är bara att säga nej och så är det oftast inte mer med det. Inget att vara rädd för. Men lite obehagligt är det.
Herr Chang har talat.
Quote
Tjena Siam-Nilsson,
Det var inte direkt hundliknelsen jag tyckte var konstig utan det faktum att sa manga, formodligen for att roa, malar upp skillnaderna mellan svenskar och thailandare som sa oerhort mycket storre an vad de ar. Visst, Sverige ar sa klasslost som det kan bli och Thailand ar langt darifran, sa det finns skillnader, men likheterna ar fler och storre. Hur manga nya nara vanner har du skaffat i vuxen alder utanfor arbetsplatsen? Ett fatal antar jag.
Jag har heller aldrig borjat prata med nagon av de fatal Faranger som jag sett pa Tesco Lotus i byn, varfor skulle jag vara intresserad av att prata med en pensionerad belgare bara for att han har samma vit/rosa hy som jag? Att min fru inte har nagot som helst intresse att prata med en thailandska/fillipinska vi ser pa Maxi under semestern tycker jag darfor ar helt naturligt.
Atom har en poäng i att om man är på semester så finns det ju lixom ingen mening med att skaffa ett umgänge i Sverige, men om man fyttat hit och bara känner sin man/boyfriend så tror och upplevde jag att vilja att söka nya kontakter var ganska stor, men som sagts, Thai är som vi, olika i socialt hänseende.
MVH
Baa
Quote
Ni far komma och besoka oss i var lilla by igen. Vi flyttar hem till byn efter Sverigetrippen och fram tills skolan borjan sa ni har en manad pa er. Thailandsk vardagsrealism utlovas 
Tror faktiskt att Isanlover har en poäng i det han skriver.
Jag har själv arbetat bland vanliga thailändare och anamat i stort sett samma livsstil som dem och efter ett tag så ses man som en i gänget och inte som en vandrande plånbok.
Betraktas man som a good man så är det mesta ömsesidigt.
Däremot så fort man tar steget in i barer och marknader så kommer gamarna fram och ska plocka stålar av farangen.
BTT
MangeUdon ->
Mycket trevligt skrivet och insiktsfullt tror och tycker jag.Dock att vara bloggare och skriva att man avskyr skvallerkärringar tycker åtminstonde jag är knasigt. Vad du gör när du beskriver dina grannar är ju-typ-skvalle???!!
Keep up the good work!
mv
Tomp
Hej igen
Har missat den här tråden på ett tag av någon anledning, förmodligen var det p.g.a jobb i Italien på Berlousconis flygplan.
Roligt med lite åsikter om att leva på samma sätt som övriga i byarna på landet.
Det är naturligtvis inget krav för att vistas eller trivas där, men för mig är det självklart att göra så.
Och mina erfarenheter av det är oerhört positiva.
Siam-Nilsson
Jag ser heller ingen anledning att ta kontakt med en främling bara för att vi har samma hudfärg,
T.ex på ett Thailändskt bröllopp, utan jag sitter lungt kvar med mina thailändska vänner.
Men om jag blir ombedd av brudparets familj att samtala med och tolka för utlänningen så gör jag det naturligtvis.
Ibland kommer det bybor (eller ifrån grannbyar) och dom vill ha hjälp med att ta hand om en utländsk gäst, då ställer jag oftast upp.
Men ibland är det precis tvärtom om dom håller på och lurar en utlänning, då vill dom absolut inte att han ska få träffa mig.
Då är ju risken att hela affären går om intet.
Mvh Isan Lover
Men ibland är det precis tvärtom om dom håller på och lurar en utlänning, då vill dom absolut inte att han ska få träffa mig.
Då är ju risken att hela affären går om intet.
Mvh Isan Lover
Men det kan väl inte ske i Din by?
Baa (som tycker sig ha läst annorlunda)
Logga in för att svara.