Nu fick du till det på spiken - bra och fyndigt observerat!
Detta inlägget av dig lär svida ordentligt hos vissa, och inte beror det på all jäkla chilli som madamen serverar dem...ha ha
Nu fick du till det på spiken - bra och fyndigt observerat!
Detta inlägget av dig lär svida ordentligt hos vissa, och inte beror det på all jäkla chilli som madamen serverar dem...ha ha
Ja jag och min tjej har Thai lestulang tillsammans och delar på alla inkomster och utgifter. Tycker det verkar vara en bra deal.
Skåneljungen
Quote
Och dessa toffelhjältar försvarar sina pinkade revir med näbbar och klor. Eller rättare sagt de försvarar det de blivit åsagda att försvara.
Oavsett om det nu gäller sinsod eller det thailändska kungahuset. Dessa gubbar styrs helt via sina känslor.
Jag har själv varit den där gubben under mina tidiga Thailandsår, så jag känner igen fenomenet när jag ser det.
Man är helt i händerna på den där lilla söta sängvärmerskan. Man sitter och skrattar åt skämt man inte fattar på tv. Man äter mat som smakar apa, ler och nickar och säger arroy mach mach. Man stannar och betraktar guldbutikerna, ler och säger ok åt att köpa present för 10.000 svenska kronor. Man sitter på den thailändska landsbygden och svettas, dricker Sangsom med gubbar, ler och säger sabaydii kap. Man våndas när lilla Noi helt obegripligt vänder på en femöring och börjar pratvägra och sura i flera dagar. Man lär sig att säga ja till allt för att slippa se darlingen sur. Man förvandlas till en som slår ned blickarna inför andra vackra kvinnor för att inte locka fram svartsjuka och tvärhet hos darlingen. Ja listan kan göras lång, men kort sagt, man är helt i sina egna känslors våld.
BTT
Det här skulle Gubben kalla ett rejält återfall...men säkert väntat av de flesta..lägre än Glocaltnet!! ![]()
Bitterhet och surkart..är bara förnamnet.
Quote
Man är helt i händerna på den där lilla söta sängvärmerskan. Man sitter och skrattar åt skämt man inte fattar på tv. Man äter mat som smakar apa, ler och nickar och säger arroy mach mach. Man stannar och betraktar guldbutikerna, ler och säger ok åt att köpa present för 10.000 svenska kronor. Man sitter på den thailändska landsbygden och svettas, dricker Sangsom med gubbar, ler och säger sabaydii kap. Man våndas när lilla Noi helt obegripligt vänder på en femöring och börjar pratvägra och sura i flera dagar. Man lär sig att säga ja till allt för att slippa se darlingen sur. Man förvandlas till en som slår ned blickarna inför andra vackra kvinnor för att inte locka fram svartsjuka och tvärhet hos darlingen. Ja listan kan göras lång, men kort sagt, man är helt i sina egna känslors våld.
Jösses.. hade ingen aning om att du haft det så här. Hoppas allt löst sig till det bättre nu.
He he..
BTT, jag har hört att anfall är bästa försvar.
Och dessa toffelhjältar försvarar sina pinkade revir med näbbar och klor. Eller rättare sagt de försvarar det de blivit åsagda att försvara.
Oavsett om det nu gäller sinsod eller det thailändska kungahuset. Dessa gubbar styrs helt via sina känslor.
De brukar mer eller mindre helt förblindade ge sig till känna med tiden.
Jag har inte läst länge på detta forumet, men jag har noterat att herr Rospigg m.fl. verkar väldigt bitter gentemot thaidamer (eller så är det ironi och jag är helt bortkollrad
). Tycker det är synd att era förhållanden inte fallit väl ut, men det betyder inte att alla har likadan otur. Det kan ju gå precis lika illa med en svensk dam, minus den äckliga maten...
Själv har jag mycket kortvarig och liten erfarenhet av dylikt förhållande, men hoppas verkligen inte jag hamnar i alla fallgropar jag läst om på detta forumet.
Det jag egentligen vill ha sagt är att dessa inlägg är deprimerande, nästan på gränsen till att skrämma rookies som mig själv att lägga ned planerna på ett seriöst thai-svenskt förhållande
. Men bara nästan. Är det verkligen så illa som det verkar? Kan man få höra några framgångssagor också? ![]()
Exatemente Bäste Bror, själv är bäste dräng.
[move]
Ordspråkaren Arne
[/move]
Quote
Jag vet inte om vårt förhållande är en framgångssaga men min fru och jag har iallafall väldigt lite gemensamt med den bild broder tt målar upp.
Fru Joints kommer från en ganska modern familj där de thailändska traditionerna och sederna (vad det nu är) är ganska urvattnade. Jag kan inte komma på att vi någonsin haft några argument med kulturella skillnader som grund. Vi är båda lika dåliga med att hushålla med pengar och inte bryr vi oss så mycket om det heller.
Vi skickar inte några pengar till Thailand eftersom behovet inte finns hos hennes familj. Hade den funnits så hade jag iallfall inte haft några problem med att hjälpa till. Är nämligen uppväxt i en familj där vi hjälper varandra. Jag kommer fantastiskt bra överrens med hennes familj och de har aldrig varit annat än trevliga, hjälpsamma och generösa mot mig. Vi hade inget bröllop utan registrerade bara vårt giftermål på en amphur i bkk. Någon sinsod var det aldrig tal om utan istället fick vi av hennes far en liten lägenhet i en förort till bkk.
Att jag är gift med en thailändska är inget jag funderar på speciellt ofta, jag ser oss båda som medborgare av planeten Jorden.
Jag känner ganska många thailändare här i England men de flesta har kommit hit för att arbeta och är gifta med andra thailändare. Av de jag känner som är gifta med faranger kan jag dela in i två grupper, förhållanden som är byggda på någon slags jämställdhet och där skilnaderna i nationalitet är försumbara och de förhållanden där kvinnan mest verkar ha ekonomi i åtanke och mannen drabbats av gula febern och redan bestämt att nästa förhållande ska vara med en annan thailändska innan det nuvarande förhållandet är avslutat.
Men som sagt, jag har ingen större kännedom om andra förhållande så man kan inte dra för stora växlar av vad jag skrev.
Joints
instämmer helt med vad du skriver.Sägas kan väl oxå att när frugan började tjäna egna pengar så blev hon så gruvligt ekonomisk att jag fick säga till,inget fick kosta något
förutom hennes krämer förstås
Mvh Måne
Den här tråden utvecklar sig till att bli en riktig höjdare
med käre broder tillbaka i sitt gamla välkända julspår igen. (Och jag som gav dig ett pluskarma för din plötsliga insikt och avbön)
Till Hacksquats fråga om det inte finns några framgångssager också. Så här skrev jag till dyre broder i en annan tråd för att beskriva mina känslor för min älskling:
-----------------------------------------------------
Jag tycker mest synd om vår käre broder TT som ännu inte fått lyckan av att uppleva kärleken från en Isaan-kvinna.
Den kärlek som säger: Jag är bara lycklig när du är lycklig
Den kärlek som väcks av Isaankvinnornas omsorg om sin sami
Den kärlek som får sin näring i det enkla och okomplicerade livet där du kan vara dig själv med alla dina fel och brister
Den kärlek som visas i en sval hand mot din nacke en varm dag
Kärleken i det befriande, glittrande skrattet i hennes ansikte
och så till käre broders tankar om pengar:
Den kärlek som får dig att VILJA spendera dina pengar på älsklingen
Att det faktiskt är roligare att pengarna går till något viktigt för familjen i Isaan, än någon ny onödig pryl i Sverige som du faktiskt inte blir lycklig av.
Jag är stolt och glad över att min kvinna kommer från Isaan. Hon har gett mig (förutom sig själv), en ny familj som består av de finaste, vänligaste, mest omtänksamma, tacksamma och härliga människor man kan tänka sig.
Så käre broder, du har det bästa framför dig. Bara öppna dina sinnen, och ta emot kärleken när den drabbar dig. Och har du tur så är det i form av en kvinna från Isaan.
Hälsnigar
Kitung
-------------------------------------------------------------------
För mig är vår relation en framgångssaga. I februari firar vi ett år som ett par, och våra känslor för varandra blir bara starkare och starkare. Jag känner mig mycket närmare min älskling trots språk och kulturskillnader, än den svenska kvinna som jag tidigare levde tillsammans med i 30 år.
Så bli inte avskräkt av några bittra gubbar här på MPR. Om du ger dig ut på livsresan med rätt thaikvinna, så lovar jag dig att du liksom jag kommer att ångra att du inte startade resan flera år tidigare
Vänliga hälsningar
Kitung
Hmmm,,,ja runt 2500.- till runt 4000.- skickar jag varje månad (dec-jan än så länge) Min dam har en bil på avbetalning och så fixade jag tel och internet nu åt henne för hela 4000 tbh! Hon tyckte det var skitdyrt!
Sedan fick hon i dag 1000.-skr för att köpa en camera och fixa till datorn, ja den var slö det såg jag när jag var där! I genäld så vill henens syrra sälja halva tomten till mig för 100,000.- tbh! Så man får väl slå till snart!
Man ska väl se till så att båda har en del pengar kvar när alla räkningar är betalda och då kanske inte det är så konstigt om mannen betalar lite mera, då mannen generellt tjänar mer pengar..
Rock on!

Min kära madam försöjde mej när jag stod på vingliga ben med nystartat företag, och nu när allt rullar på ganska bra så delar vi på alla utgifter/inkomster.
Vi har levt tillsammans i 5 år (varit gifta i två) jag tror att med tiden så märker man vilken typ av människa hon är, men de e ju lika även i rena svenneförhållanden.
Valet jag anser att man har att göra är- ska vi leva med eller emot varandra, väljer man då med så är det bara att försöka dra åt samma håll å elda på...Det funkar bra (hittils) åtminstånde för oss, kanske jag är en toffel men va faan

Min tjej fick jobb i stort sett med en gång när hon kom hit på UT och även om det var mycket gnäll och tårar (från hennes sida) så gick hon med på att betala halva hyran, om än motvilligt. För hennes kompisar behövde ju inte hjälpa till med hyran utan kunde spara hela sin lön i stort sett på bankkontot. Ja dom sa så i alla fall, en del av deras pojkvänner sa ju tvärtom att de hjälpte till med de gemensamma utgifterna... ![]()
Nu efter snart 5 år i Sverige så är dock min Thaitjej nästan som en Svensk tjej, nu hjälper hon även till med att betala t ex halva bilförsäkringen, bilskatten, reparationer osv. Hon har äntligen fattat att det inte handlar om mina pengar eller hennes pengar utan att det handlar om VÅRA pengar. Spelar ingen roll vem som har mest stålar på bankkontot för det är ju ändå våra gemensamma pengar som vi ska använda tillsammans om vi t ex vill köpa ny bil eller bostad osv.
Jag minns t ex i början när hon kom hit att hon absolut inte ville vara med och köpa ett hus tillsammans= dela på lån och övriga utgifter 50%.
Hon förklarade att jag kunde ju köpa huset och sen kunde hon möjligtvis hjälpa till att betala en del av utgifterna på det och i gengäld så kunde ju hon köpa ett hus i Thailand och så kunde jag hjälpa till med utgifterna på det. Men jag sa ju att nu bor vi ju i Sverige så är väl ett boende här som vi i första fall bör prioritera och inte ett boende i Thailand som vi max besöker nån månad eller ett par per år. Men hon var inte riktigt överens med mig om detta. Men nu var det längesen hon tjötade om ett hus i Thailand, nu är det mer ett hus eller lägenhet i Sverige som verkar mest intressant.
Jag vet många grabbar i min bekantskapskrets med Thaitjej som har problem med att de får dra det tyngsta ekonomiska lasset och går på knäna medans deras tjej kanske sparar undan flera tusen SEK på nåt bankkonto i Thailand. Tror Ni att dessa killar kan förvänta sig att deras tjej tar ut dessa stålar om de behöver köpa t ex en ny bil hemma i Sverige, knappast. De pengarna ser ju tjejerna som sin "pensionsförsäkring" att ta av när de blir gamla eller om deras kille dumpar dom. De tänker på Thaisätt helt enkelt i stället för att lita på trygghetssytemet här hemma, här hamnar man inte på gatan utan stålar när man blir gammal eller dumpad av sin kille.
Jag tycker inte synd om dessa killar, de får skylla sig själva som inte orkade ta tjuren vid hornen med en gång och förklara att det bästa för båda är om man delar på utgifterna i stället för att suga ut den ena parten medans ens eget bankkonto växer. ![]()
Mvh Swippe
Swippe, det där har du förstått utomordentligt bra.
Det kan inte vara meningen i ett förhållande att kvinnan kan spara uppemot 100% och skicka det till sitt konto eller föräldrar i Thailand medans den Svenska mannen ska stå för 100% av räkningarna. Jag fick höra för flera år sedan att i ett Thai/ Svenskt par, som hade fått ett par barn, så betalade mannen alla kostnader som blöjor och barnmat m.m. Barnbidraget skickade kvinnan oavkortat till Thailand. Det var en ersättning för att hon hade fött barnen och var hennes. Det blev flera samtal från min sida om vad barnbidraget var tänkt att användas till. När hon till slut förstod att jag talade sant så blev hon arg och Sverige var lite av ett skitland ( uttryckte sig kanske inte så ). Mig blev hon också sur på som hade tagit ifrån henne drömmen om lättförtjänta pengar.
Logga in för att svara.