Tror han tänker på en rödvinspimplande thinnerfnitter[emoji1]Egna och bittra erfarenheter?
Tror han tänker på en rödvinspimplande thinnerfnitter[emoji1]Egna och bittra erfarenheter?
Tror han tänker på en rödvinspimplande thinnerfnitter[emoji1]
Ja, eller en proppmätt person som äger ett par jeans o två skjortor ![]()
Ja, eller en proppmätt person som äger ettpar jeans o två skjortor
Hoppsan en riktig pungspark, kanske inte gör så ont med HP och en kula i varje byxben.
Desto mer du betalar desto fortare bli bruden mätt och drar. Alla thaibrudar som ber (kräver) pengar är inget annat än gökungar, desto mer de får desto hungrigare blir de, pengar som de inte kan spendera omgående spelar de garanterat bort.
Ja du thinnerfnitter du är bra skadad[emoji1]Ja, eller en proppmätt person som äger ett par jeans o två skjortor
Ha haJa, eller en proppmätt person som äger ett par jeans o två skjortor
Hälsat på dina syskon![]()
Hej!
Nu har jag läst i en tråd om en lurad man som betalade 40,000b till sin flickvän.
Hur mycket kan man betala som max utan att bli lurad? finns det någon norm på detta?
ps. jag tror att jag betalar för mycket idag, är jag lurad tro?
Jau ble lurad 1978. men det e jau glad för ![]()
![]()
Hej!Nu har jag läst i en tråd om en lurad man som betalade 40,000b till sin flickvän.
Hur mycket kan man betala som max utan att bli lurad? finns det någon norm på detta?
ps. jag tror att jag betalar för mycket idag, är jag lurad tro?[/quote
Vet inte i vilket skede du är i med din relation men har en polare som varit i samma sits. Krävde 40k och ca 2.5 mb för giftermål.
Polaren lyckades föhandla ned månadssumman till 25k kostnaden för bröllopp till 1 mb med det tillägget att han köper en dmax som familjen får använda när han inte är där. Gå in i det som en ren affärsuppglrelse även om du har starka känslor för henne.
Tydligen måste man vara en fullblodidi*t om man ska äkta en thaia. Normalt sett är det annars billigare (per nummer) med en prenumeration istället för lösnummer men tydligen helt motsatt för gamla gubbar i Thailand.
Jag skickade 10.000 B varje månad, ibland lite mer beroende på hur mycket jag fått in själv. Det ansåg jag vara en tämligen skälig summa med tanke på att ett väl fungerande hus redan fanns samt att hon arbetade på farmen. Kostnaderna för mat osv. vet ju de flesta om. Jag upplyste om att jag inte kommer betala för någon sjuk buffel eller släkting. Ok, jag sa det väl inte rakt ut, men jag antydde vad jag hört och läst om för historier och hon blev sur, kanske med rätta såhär efteråt. Men där och då ville jag inte bli ytterligare en lurad svenne.
När jag sen kom ner till henne och familjen så visade hon stolt upp allt nytt hon kunnat köpa. Soffor, köksbord och stolar, en ny spis till mamma och en mängd mindre saker. Först kände jag mig en aning lurad, skulle inte pengarna gå till mat och skola? Det gnagde lite men efter en tid så kändes det ändå rätt. Hon hade använt pengarna till saker som både underlättade och ökade välmåendet hos familjen. Fram till hon kom hit permanent så skickade jag en aning mer varje månad eftersom jag visste och kände att jag inte blev "utnyttjad". Bland annat blev det några tusen gummiplantor med allt vad det innebär och en ny avelsko till pappan. Min tanke har och är att det jag investerar ska kunna ge familjen en egen eller extra inkomst. Likaså köpte "vi" en traktor för att slippa mycket av det manuella tunga arbetet på farmen. I början gav det även en bra sidoinkomst när hennes bror hyrde ut sig och hjälpte grannar. Nu har var och varannan egen traktor så den inkomsten har minskat.
Och där tror jag att jag hittar en skiljeväg i det här med hur mycket man "ska/bör" skicka. Om man finner att sin nya familj fortsätter sträva på som vanligt men kanske unnar sig lite nytt och bekvämligheter har jag egentligen inte något emot att betala kanske lite mer, men om det rör sig om sjuka mormödrar eller slapptaskesläktingar som ska surfa så skulle jag dra åt mig öronen.
Jag ser det som att jag investerar i min pensionsförsäkring. När tiden är kommen kommer jag att bosätta mig i byn och då vill jag kunna leva lite bra och njuta. I sommar har vi varit gifta i fem år och mina initiala farhågor har kommit helt på skam. Min fru är genuin, ingen golddigger. Visst vill även hon ha det goda livet, men hon har förstått att jag inte kan tälja guld utan att varje investering tar sin tid. Tack vare att vi har ett väl fungerande boende redan behövs inget nybygge direkt. Vi har granntomten under uppsikt. En dubbeltomt som kostar någonstans 350.000B eller så. Pappan har gått till banken och har fått lånelöfte så nu väntar vi på att ägarna ska reda ut sina ekonomiska förehavanden innan det kan skrivas några papper. Och igår fick frugan HELTID! Dessutom fick hon och en annan thaia beröm av både uppdragsgivare och hennes chef för att de städar så bra. Så bra att ryktet spridit sig och skolor och förskolor ringer firman och frågar om inte just DE kan få städa där! Snacka om att min fru var överlycklig igår och planerade både det ena och det andra med sin snudd på dubblade lön! Båt, körkort, mer pengar hem till familjen, GULD och gröna skogar (Köp av mer mark i Thailand).
Ja detta kanske blev lite OT, men ändå, man kanske inte ska döma någon som får/vill betala ex. 40.000B varje månad, vi vet ju inte vad han får tillbaka i framtiden!
Jo jag skrev just det att den initiala summan var 40.000 baht/månad. Sen lyckades han pruta ned det till 25.000 vilket måste anses som ett skäligt belopp om han verkligen tycker om sin kvinna.Jag skickade 10.000 B varje månad, ibland lite mer beroende på hur mycket jag fått in själv. Det ansåg jag vara en tämligen skälig summa med tanke på att ett väl fungerande hus redan fanns samt att hon arbetade på farmen. Kostnaderna för mat osv. vet ju de flesta om. Jag upplyste om att jag inte kommer betala för någon sjuk buffel eller släkting. Ok, jag sa det väl inte rakt ut, men jag antydde vad jag hört och läst om för historier och hon blev sur, kanske med rätta såhär efteråt. Men där och då ville jag inte bli ytterligare en lurad svenne.
När jag sen kom ner till henne och familjen så visade hon stolt upp allt nytt hon kunnat köpa. Soffor, köksbord och stolar, en ny spis till mamma och en mängd mindre saker. Först kände jag mig en aning lurad, skulle inte pengarna gå till mat och skola? Det gnagde lite men efter en tid så kändes det ändå rätt. Hon hade använt pengarna till saker som både underlättade och ökade välmåendet hos familjen. Fram till hon kom hit permanent så skickade jag en aning mer varje månad eftersom jag visste och kände att jag inte blev "utnyttjad". Bland annat blev det några tusen gummiplantor med allt vad det innebär och en ny avelsko till pappan. Min tanke har och är att det jag investerar ska kunna ge familjen en egen eller extra inkomst. Likaså köpte "vi" en traktor för att slippa mycket av det manuella tunga arbetet på farmen. I början gav det även en bra sidoinkomst när hennes bror hyrde ut sig och hjälpte grannar. Nu har var och varannan egen traktor så den inkomsten har minskat.
Och där tror jag att jag hittar en skiljeväg i det här med hur mycket man "ska/bör" skicka. Om man finner att sin nya familj fortsätter sträva på som vanligt men kanske unnar sig lite nytt och bekvämligheter har jag egentligen inte något emot att betala kanske lite mer, men om det rör sig om sjuka mormödrar eller slapptaskesläktingar som ska surfa så skulle jag dra åt mig öronen.
Jag ser det som att jag investerar i min pensionsförsäkring. När tiden är kommen kommer jag att bosätta mig i byn och då vill jag kunna leva lite bra och njuta. I sommar har vi varit gifta i fem år och mina initiala farhågor har kommit helt på skam. Min fru är genuin, ingen golddigger. Visst vill även hon ha det goda livet, men hon har förstått att jag inte kan tälja guld utan att varje investering tar sin tid. Tack vare att vi har ett väl fungerande boende redan behövs inget nybygge direkt. Vi har granntomten under uppsikt. En dubbeltomt som kostar någonstans 350.000B eller så. Pappan har gått till banken och har fått lånelöfte så nu väntar vi på att ägarna ska reda ut sina ekonomiska förehavanden innan det kan skrivas några papper. Och igår fick frugan HELTID! Dessutom fick hon och en annan thaia beröm av både uppdragsgivare och hennes chef för att de städar så bra. Så bra att ryktet spridit sig och skolor och förskolor ringer firman och frågar om inte just DE kan få städa där! Snacka om att min fru var överlycklig igår och planerade både det ena och det andra med sin snudd på dubblade lön! Båt, körkort, mer pengar hem till familjen, GULD och gröna skogar (Köp av mer mark i Thailand).
Ja detta kanske blev lite OT, men ändå, man kanske inte ska döma någon som får/vill betala ex. 40.000B varje månad, vi vet ju inte vad han får tillbaka i framtiden!
Hej!
Nu har jag läst i en tråd om en lurad man som betalade 40,000b till sin flickvän.
Hur mycket kan man betala som max utan att bli lurad? finns det någon norm på detta?
ps. jag tror att jag betalar för mycket idag, är jag lurad tro?
Betala vad du vill, men berätta det inte för någon. bara då finns risken att du kommer känna dig lurad.
Jo jag skrev just det att den initiala summan var 40.000 baht/månad. Sen lyckades han pruta ned det till 25.000 vilket måste anses som ett skäligt belopp om han verkligen tycker om sin kvinna.
Pruta,
det är så dumt att klockorna stannar, redan där är du körd
Testa kärleken och säg att ni inte kommer att kunna skicka pengar på ett tag för att ni har blivit arbetslös och att det är dåligt med jobb nu.
Jag tippar att det skulle bli ett uppvaknande för ganska många som skickar bra med pengar att se att no money no honey.
You can take the lady from the bar, but not the bar from the lady.Detta gäller givetvis bara såna som nån gång jobbat på bar såklart.
Guden i Thailand är inte Buddha ![]()
Pruta,
det är så dumt att klockorna stannar, redan där är du körd
Nej. Det är inte dumt att pruta i Thailand, åtminstone i de flesta situationer.
Körd... snarare framstår man som ett lättlurat pucko om man snällt accepterar första budet. Fråga gärna er thaidam om det!
Herr Chang har talat.
Logga in för att svara.