Quote
Det som Herr Chang skrev om 1-års regeln stämmer.
Inom 1 år ska den ärvda fastigheten (marken) säljas.
Gäller dock inte om hon har testamenterat marken till ett aktiebolag som faranggubben är minoritetsägare i.
Då kan farangen bo kvar så länge han vill, bara han ser till att sköta skatter och allt annat som följer med ett aktiebolag.
Som Janne skrev så bör man i alla fall försöka ha lite lagliga papper som ger en en viss trygghet.
Hellre lite säkerhet än att bara sprätta iväg sparpengarna på något som man inte har det minsta koll på.
... cut...
Frågan är om det håller när man de facto kringgått lagstiftarens intentioner?
Ifall det blir diskussioner och rättstvist med efterlevande menar jag.
Någon som har exempel på rättslig prövning ?
mvh GD
edit.
Efter att ha läst nedanstående blir jag mera osäker på vad som gäller.
Det handlar ju ofta om en stor investering så man vill gärna vara säker.
Under Sec. 86 of the Thai Land Law, a foreigner may own land in Thailand only if permitted by treaty.
In fact, Thailand does not have a treaty with any country permitting foreigners from that country to
own land.
Therefore, foreigners are effectively prohibited from owning land in Thailand.
Under Sec. 97 of the Land Law, the definition of a foreigner includes Thai registered companies or
partnerships in which more than 49% of the capital is owned by foreigners or of which more than
half the shareholders or partners are foreigners.
As a practical matter, it is often difficult for a Thai company with foreigners having substantial minority
ownership (e.g., 51% Thai, 49% foreign) to acquire land in Thailand.
The policies of Land Offices vary throughout Thailand, but often they require that Thais own at least
60% or 70% of a company in order to register land ownership.
Kan tolkas som om att om man bara lyckas registrera ägandet då är det grönt men min juridik-engelska
är inte den bästa.
mvh
