Hur har era barn lyckats med att tala flera språk?

Quote

Tack för ditt intressanta inlägg Wille. Det mesta du skriver stämmer även med min uppfattning.

Vad gäller undervisning på modersmål så skulle jag nog vilja vara lite försiktig med någon generell skepsis.

Huruvida barnet hamnar efter eller inte beror på i vilken ålder barnet är och vilket språk som är det dominanta i barnets omgivning.

Om barnet är litet och med ett modersmål som inte är dominant eller används av barnets kamrater, så är barnet

mer betjänt av undervisning i det dominerande språket i det samhälle där barnet lever.

Modersmål tenderar i sådana fall att inte utvecklas i samma utsträckning. Bl.a pga bristande intresse från

barnets sida då diskussionsämnen i hemmet ofta inte är lika "rika" som de som diskuteras med kamrater och i skola etc.

Tror också att utfallet hänger på språkets (modersmålets) mognad i barnet, barnets språkliga inlärningsförmåga, sociala nyfikenhet och ålder.

Men man kan kanske säga att ju äldre barnet är destu mer försiktig ska man vara med inlärning i annat språk.

EDIT. Med undervisning och inlärning i det här fallet menar jag alltså litterär inskolning. /EDIT

Våran dotter är 4 år och pratar Thai och Svenska som många andra barn.

Sa tidigt att mamman inte skulle försöka öva sin svenska på barnet utan bara tala Thai.

Det har blivit lite si och så med det men dottern kan dock förstå och tala Thai i viss mån.

Uppfattar det som det normala i våran umgängeskrets att barnet förstår modersmålet  (mammans språk)

Vet föräldrar där mamman inte lärt sitt modersmål Thai till barnet och det känns beklagligt.

Mitt modersmål är det ingen ide och lära ut då jag nästan alldrig pratar det

Aktuell artikel som delvis tar upp vardet av initial inlarning pa "forsta sprak" dvs dominant modersmal. Publicerad i BP igar.

learningpost

Language acquisition

PURICH TRIVITAYAKHUN

1407 words

7 October 2008

Bangkok Post

English

© 2008

Dr Stephen Krashen expounds on his powerful tools for improving second-language learning

On Sept 20, Dr Stephen Krashen, the speaker at the Concordian International School's Education Seminar on Linguistics and Language Acquisition, presented impressive concepts and methods on second-language acquisition, bilingual education and reading.

Dr Krashen, emeritus professor of education at the University of Southern California, is a famous linguist who has published approximately 100 books and 300 articles on these subjects.

He is recognised for his language acquisition theories, as well as his revolutionary "sheltered subject matter teaching" and Free Voluntary Reading (FVR) approaches.

What is language acquisition?

To people who are not linguists, the term "language acquisition" may convey a complex process clouded in academic linguistic terminology.

According to Krashen, however, the process is this simple: You are acquiring language while reading this article. People acquire language subconsciously, when they are reading books, watching movies, listening to the radio, etc. This is a natural process.

"Language acquisition does not require extensive use of conscious grammatical rules, and does not require tedious drills," says Krashen. "It is effortless and involuntary."

This process is opposite to "learning", where the learner becomes immersed in language consciously.

"Learning is knowing about the language," says Krashen. This process, however, is less important than acquisition, which bestows fluency and accuracy to the acquirer.

Read, read and read

One of the easiest ways to acquire language is by reading.

When asked what's the best way to learn English, Krashen replies, "Read, read and read."

For Krashen, reading is the most powerful tool in language acquisition. The benefits that people get out of reading are innumerable. Acquisition of writing styles, an understanding of complex grammar structures, the ability to spell words correctly and an expansion of vocabulary - these are some of the gains from reading.

His most famous method is FVR, by which learners can choose to read any materials they like.

Krashen recommends a core research exercise to demonstrate the effectiveness of FVR that can be carried out easily in schools. It is known as the Sustained Silence Reading programme.

In this exercise, a group of children take a few minutes out of their school time to read whatever they agree as a group they want to read, be they comics, mangas, children's books or adolescent literature. The teachers read along with the students.

There are no tests or book reports to complete. Another group follows traditional instruction for second language studies. This drill is performed between five to 15 minutes a day for a couple of months.

According to Krashen, at the end of the period, the comparative results will show that the worst-case scenario is that the group that followed the FVR method has gained no improvement in reading comprehension. On the other hand, it is more likely that FVR has assisted the FVR students in enhancing their language competency and fluency by a visible, considerable percentage.

In addition to improving readers' language skills, FVR has other pluses. For example, FVR readers gain a higher level of knowledge of the subject that they are interested in.

"Free voluntary reading is necessary, but not sufficient. Free voluntary reading is a bridge between the lower levels of language and the high levels of language," says Krashen. "Someone who has done a lot of free voluntary reading is likely to be able to handle academic work better."

Getting children to read

Reading is important, but how we encourage children to read is vital.

One way of getting them to read is to give rewards. However, Krashen does not seem to support this notion. "If you give someone a reward for doing something already pleasant, you are telling them that it is not pleasant," says Krashen.

When asked what's the most important factor to get students to read, Krashen comments: "It is not giving them prizes. It is not giving them pizzas. The most important factor, without question, is making sure books are available. And [those books] should not just be interesting; they must be compelling and, therefore, exciting.

"That is why I recommend comic books, mangas, or Japanese comics translated into English or other languages. Graphic novels are absolutely wonderful."

The best place for children to get access to books is the school library. "The school library is the cornerstone of a school," says Krashen. "The better the school library, the higher the reading achievement."

Krashen adds that an ideal school library needs to have three components: books, degree-certified librarians and sufficient staff who are present to assist the librarians.

It has been shown that half of what school librarians do can be done by casual staff: Cataloguing books, checking books out, re-shelving books, etc. By having sufficient support staff, librarians can perform their principal task - assisting readers - efficiently and effectively.

Writing helps thinking

People do not improve their writing style or grammatical structure by writing. Krashen says, "More writing won't make you a better writer." However, "writing helps thinking, and writing helps you become smarter".

He discusses his six composition processes that make good writers.

First, good writers have a "plan". The plan should be flexible and can be changed as new ideas come up.

Next, good writers love "revision". "To a good writer, revision is rewarding; to a bad writer, it is a sign of weakness," comments Krashen. Bad writers seem to get everything perfect in his or her first draft, while good writers improve their work through multiple drafts.

The next process is "delay editing". It is a good idea to keep writing without worrying about grammar and spelling, since the flow of ideas might get lost along the way. Anyhow, these two essentials will be taken care of eventually.

And fourth, good writers "reread" their work.

The above four components make up the classic composing processes. Krashen has added two more: "incubation" and "regular daily writing".

Krashen writes in his article, "Competence in Foreign Language Writing: Progress and Lacunae", that incubation means "new ideas and solutions to problems that emerge when writers leave their writing and give their minds a rest". He suggests that a writer take a break between writing and do something else - like watching television or walking in a park.

His other component is "regular daily writing". Good writers write daily, bit by bit. By doing this, such writers keep their writing skills close at hand.

"Inspiration is the result of writing," says Krashen. "Sit down and write, then the ideas will come."

Primary language helps secondary language learning

Krashen believes a primary language gives tremendous benefit to second language learning.

"If you give a child a good education in a primary language, you give the child two things. The first benefit is knowledge. The knowledge that you get in the first language makes second language input more comprehensible."

He raises the example of two Grade 4 (Prathom 4) students who were taking a maths class in English. Their command of English was weak. However, one of the students had a solid background in maths in her primary language, while the other did not.

The result was that the former student performed better in the English maths class than her classmate. This was because the strength of her maths knowledge in her primary language helped to make the maths lessons conducted in English comprehensible.

The second benefit is that the first language helps to accelerate literacy development in a second language.

"The first language is a very fast means of developing literacy in a second language. It is a shortcut. It makes [second language development] faster," said Krashen.

Become a better acquirer

Finally, Krashen recommends two methods to improve the acquisition of a new language.

First, select a book in the second or third language that you are not good at but want to be proficient in.

The book should be easy and fun to read; it need not be intellectually inclined. Then keep reading it again and again.

Krashen read Star Trek in French and German over five years.

Second, carry a book with you all the time, regardless of whether you would have time to read it or not.

"The world will conspire to give you time to read," he says.

To read Dr Stephen Krashen's books and articles, visit http://www.sdkrashen.com . More information about Concordian International School is available at http://www.concordian.ac.th .

Document BKPOST0020081006e4a70000m

Hej Svarten,

Min brorson föddes under dessa förhållanden som du beskriver och för honom har det fungerat utmärkt.

Han talar flytande svenska och thai, och har aldrig haft problem med att skilja de båda språken åt.

Lycka till att förstå vad din fru säger till ditt barn, när de båda vänder sig mot dig och skrattar. 

Hej Galten, Kim och Kharess!

Tack för att ni också berättade om era erfarenheter! Det känns bra att vara förberedd för vad som kommer att hända. Kharess hade en rolig kommentar som jag faktiskt tänkte på lite grann när jag startade denna tråd. Jag undrade nämligen om barnet kanske enbart talar thailändska i början så att barn och mor kunde ha massor med fiffens bakom ryggen på mig.    Det blir ett bra tillfälle för mig i alla fall att lära mig bättre thailändska.

Tack Wille för artikeln om barnets behov att bemästra sitt eget språk för att kunna prestera i undervisning på ett annat språk. Den var mycket intressant och bekräftar det som jag har anat tidigare. Jag tycker dock att det är lite märkligt att en språkprofessor talar om läsning som ett universalt sätt att lära sig ett nytt språk.

Inlärningsprocessen är högst individuellt. Jag känner en del européer som behärskar thailändska ganska väl utan att kunna skriva eller läsa språket. Bara för att nämna två exempel finns Isaan Lover och Kim som bara suger i sig språk vart de än kommer. IL har t.o.m. lärt sig indonesiska. Kim uppfattar laotiska även fast hans fru inte har så mycket Isaan lao bakgrund samt även att ingen Bangkokare som jag har frågat förstår laotiska. Jag hör dock som de som är helt beroende av det skrivna språket för att kunna uppfatta nya ord. Olika personer är olika helt enkelt och behöver individualiserade lösningar för att lära sig nya saker!

Hälsning

Svarten

För oss har det fallit sig naturligt, då jag p.g.a. mitt jobb varit

bosatt i Sverige, Filippinerna och Thailand.

Genom skola och kompisar har dessa tre språk kommit av sig själv.

Har förutom när vi bodde i Sverige alltid låtit vår dotter gå på en

internationell skola med engelska som huvudspråk.

Detta huvudsakligen av utbildningsmässiga skäl - finns i mitt tycke

inga skolor av tillräckligt hög kvalitet, varken i Thailand eller Filippinerna

som utbildar på det egna språket.

Vi har dock som föräldrar varit mycket noga med att prata våra hemspråk

vid samtal i hemmet.

Mamma pratar Filippinska(Tagalog) med dottern, jag pratar Svenska.

När vi är tillsammans allihop så blir det Engelska.

På eget initiativ så pluggar vår dotter även Kinesiska(Mandarin) sedan några

månader tillbaka.

Har aldrig upplevt att hon haft några problem att hålla språken isär, även om

det ibland händer att hon inte kan vissa ord.

När det händer så använder hon Engelska och vi korrigerar sedan på Svenska/Tagalog.

Har hittills funkat mycket bra. 

Quote

Att jag förstått laotiska är för att den är väldigt snarlik thailändskan, som jag skrev tidigare antagligen jämförbar med norska, danska och svenska. Jag har faktiskt även varit inne i riktiga Laos och kunde kommunicera med lokalbefolkningen riktigt hyggligt med hjälp av min thai, dom förstod mig och jag förstod dom, i alla fall till den grad att jag inte behövde testa någon engelska på dom.

Att t ex Bangkokbor säger att dom inte förstår Isaanlao är säkert riktigt men till vilken grad är dom egentligen oförstående?

Skulle gissa att dom förstår mycket mer än hälften av orden och sedan precis som jag kan lägga ihop 1 + 1 om dom vill. Ungefär som en svensk klarar sig i danmark eller norge fast man inte förstår precis allt som sägs.

Själv talar jag t ex helst engelska med danskar eftersom jag ofta missar sammanhanget annars. Och det förstås eftersom för många danska ord fattas mig som bor så långt från den gränsen. Visst förstår jag det mesta danskarna säger men när man i vissa situationer missar precis hela sammanhanget så känns det onekligen lite pinsamt och då brukar jag övergå till engelska för att förmå även dom att göra det. Och detta gäller nog i hög grad även för Bangkokbor och Isaanlao, dom förstår nog det mesta som sägs men inte allt och kan missa hela sammanhang i värsta fall.

För övrigt så hade jag vid ett besök hos vänner i provinsen Nakhon si thammarat betydligt svårare att förstå sydthailändarna med sin väldigt tunga accent. När sydthailändarna talar med mig så tar dom förstås fram sin riksthai (dvs centralthai) precis som Isaanborna gör, och då är det inga problem. Men när sydthailändarna talat med varandra och jag suttit intill och lyssnat så har jag till min förvåning knappt förstått ett endaste ord. Och enligt min fru så förstod hon lika lite vad dom talade om när dom språkade sinsemellan och inte med oss. Och då talar personerna ändå thai, fast med sin väldigt speciella accent som skiljer mycket från riksthai.

Då förstår jag faktiskt den lao som talas i Isaan lättare.

Khmer är dock ett riktigt tungvrickarspråk och där klarar jag inte uttalet av orden även om det börjar bli en hel del ord jag förstår betydelsen av. Fast det vore väl konstigt om man inte snappade upp något enda när man som jag levt med en khmerspråkig tjej i 7 år.

När frugan ringer hem så börjar hon t ex alltid med frasen - Tu oi nå. När man hört det ungefär 1000 ggr och det sitter i minnet så börjar man ju undra vad det betyder och frågar lite försynt även om man anat betydelsen redan innan. Betyder förstås ungefär - Vad gör ni?

Vad gäller artikeln Wille kopierat in så håller jag med Svarten om att den bara bekräftar det jag egentligen alltid trott. Men att dom trycker så hårt på själva läsningens betydelse är ändå intressant. Visst tjatar jag alltid på frugan om att det bästa (och lättaste) hon kan göra för att lära sig at inte kasta om orden i sina svenska uppsatser är att läsa många svenska böcker men att det är den vetenskapligt bästa metoden att lära sig anade jag inte. Men i Willes artikel så står ju detta faktiskt svart på vitt så jag tror nog jag ska printa ut den texten och visa frugan.

Ps  När jag vistas i laospråkiga Isaanbyar, vilket jag gör tämligen ofta, så har jag det lite lustiga problemet vid samtal med befolkningen att jag inte vet om de ord jag inte förstår är lao eller helt enkelt något thaiord som jag ännu inte kan eftersom mitt thailändska ordförråd förstås är begränsat.

Så det har faktiskt hänt att jag använt lao-uttryck jag snappat upp som jag trott varit thai på andra ställen i Thailand eller med min fru och då fått undrande blickar till svar. - Var har du lärt dig det ordet, det är lao, brukar frugan misstänksamt fräsa eftersom jag till hennes stora irritation haft thaiflickvänner innan henne och en del av dom förstås laospråkiga. Och det önskar hon inte bli påmind om.

Hehe Kim,

Ja, det är fantastiskt vilka teorier frugan snabbt kan bilda om man uppvisar oväntad kunskap om något ;-)

En mycket intressant sak med norska och danska är att man trots vissa olika ord ändå kan förstå. Jag kan läsa en dansk eller norsk dagstidning och på något sätt instinktivt förstå ord jag aldrig sett förr. Sitter i nordiska ryggmärgen kanske ;-)

Herr Chang har talat.

Hej

Jag hittade den här uppgiften på Thai Visa, stämmer det?

"Only 20 million of Thailands 66 million people have Thai as their first language."

Mvh Isan Lover

För en massa år sedan hälsade jag på hos en kosovoalbansk familj som bott ett år i Sverige. Svenskkunskaperna var mycket varierande, men en nioårig dotter talade fullständigt ren svenska (ja, lokal dialekt förstås...).  Barn är duktiga på att snappa upp språk.

Min fru är inne på att tala tagalog med våra framtida telningar istället för bicol som är hennes eget språk. Jag tror det är ett misstag. Det går inte att lära ut med "naturmetoden" med mindre än att det är ett språk man själv fått på samma sätt. Och med bicol i ryggen kommer tagalog att vara lätt, språken är väldigt närbesläktade.

Jag tror att det är just genom att någon förälder konsekvent talar ett språk de behärskar till 100% som man kan få den där språkkänslan som herr Chang nämner - den "nordiska ryggmärgen", motsvarande "ryggmärgskänsla" finns rimligen för andra språkgrupper också.

Hoppas att det går lika bra för oss som för "Falang"..  (sedan är det ju händelserna i förväg, vi vet ju inte säkert om vi lyckas få till några småttingar..)

Hej Teyo!

Tack för din berättelse! Jag förstår dilemmat med din dotters finska. Om hon hör bara dig prata finska kommer hon kanske aldrig att börja tala finska om inte hon måste. Jag hoppas att hon får höra andra tala finska. Jag var i liknande situation med min dotter som jag talade engelska med. Vi hade dessutom problem med kontakt i början och det blev så att hon lärde sig att förstå men inte själv talade engelska. Jag var nog med att semestra med henne i engelskspråkiga länder, titta på engelskspråkig film/TV med henne och läsa engelskspråkiga barnsagor. Detta för att hon skulle få höra andra tala språket också!

Hej Jolin!

Jag håller med dig. En förälder och barn bör alltid prata förälderns första språk med varandra. I din familjs fall bör det vara bicol som gäller. Detta är det flesta lingvister överens om. Det handlar inte bara om barnets inlärning utan även om kommunikationen mellan modern och barnet.

Hej HC och Kim!

Det var intressant att jämföra thai/lao med svenska och andra nordiska språk. Hälften av "grannspråken" har man redan ärvt och behöver bara lära sig de sista detaljerna när behov uppkommer!

Hej Isan Lover!

Det var en intressant beräkning att bara en minoritet av Thailands befolkning har thai (siamesiska/central thai) som första språk. Det kan väl stämma om thailändares första språk följer sina förfäders etnicitet samt om parbildning mellan olika etniciteter i Thailand är låg.

Enligt den sista folkräkningen i Thailand som klassificerade lao som etnisk grupp i Thailand (år 1937 tror jag) bestod lao av hälften av landets befolkning. Utöver denna etniska grupp utgör kineser och malajer av en ganska stor andel av befolkningen. Och som bekant finns ytterligare en rad andra språk/etniska grupper - t.ex. khmer-mon, karen och andra bergsfolk - bestående av flera miljoner. 

Men efter diskussionerna i denna tråd samt lite mer efterforskning för min del verkar det att andra språk håller på att få förminskad betydelse i Thailand. Idag lär det t.ex. finnas "bara" 16 miljoner laotalande - 15 i Isaan och 1 i Bangkok. Vidare har Thailand inte vänskapliga förhållanden med något grannland. Detta leder till att befolkningen med minoritetsspråk vänder sig mer mot kulturen i Bangkok än mot sina etniska bröders kultur i grannlandet. Slutligen lär inte de som talar minoritetsspråk att skriva och läsa i sitt språk. De bli därmed mer beroende av centralthai än vad de hade varit annars.

Hälsning

Svarten