Visst har jag sett otalig risodlingar och även varit ned o satt om plantor efter att en full kusin till frun kört ner i ett. Men jag får inte frugan att berätta på ett bra sätt hur det funkar. Har tyvärr aldrig varit där när det skördas heller. Hennes morbror förklarade även hur det funkade för mig i somras men eftersom min thai är som den är hängde jag inte riktigt med på noterna då det begav sig. Kan inte någon vara snäll och berätta, gärna bilder
Tackar 
Fruns morbror förklarar:
Hej
Man planterar i början av regnperioden i dom uppdämda fälten, plantorna står då i vatten, sedan sköter regn och sol det mesta, riset får extra näring (konstgödsel) och sprutas också mot ogräs, man kan vattna och fylla nya fält genom att pumpa vatten från dammarna som brukar finnas i anslutning till fälten. Till hösten när det är torrt igen och riset skördas på samma sätt som vi skördar spannmål i sverige om maskiner finns annars skördas det för hand. Tröskningen görs också mer och mer med maskiner istället för att göra det för hand. Efter skörd brukade fälten brännas av, men det är numera förbjudet och fler och fler plöjer nu ner halmen och för då tillbaka näring till jorden,.
Riset säljs sedan eller förvaras i speciella små rishus på pålar nära hemmet, där det är skyddat mot stöld och möss. I varje by finns det en eller flera som har maskiner för att ta av skalet från riset och man går dit med några säckar i taget och ägaren till maskinen brukar ta lite betalt eller ev. nöja sig med att få risskalet som används till höns och grisfoder. Det finns massor av ris sorter, minst lika många som det finns potatis sorter i världen, förmodligen mer.
Om man har tillgång till vatten kan man odla två gånger per år.
Mvh Isan Lover
Risodling.
I våras upplevde jag lite av risodling i NÖ Thailand. OM jag fattat det rätt så planterar man "2" gånger. Första gången sår man riset. När det är som på bild 1 skördar man det genom att bunta de små plantorna (bild 2 och 3) och därefter, på ett närliggande risfält, plantera om dem med större avstånd (bild 4) Dessvärre var det inte skördetid vid mitt besök men efterbehandling av jorden gjordes här med ristraktor (bild 5 och 6). Min reflektion över risodling är att det är mycket jobb. Det är många gånger antingen regnigt eller alldeles förbaskat varmt. Att då jobba dubbelvikt dagarna i ända imponerar på mig. Att rispriset har stigit till det dubbla känns med denna bakgrund helt OK.
Mvh oldthaimer
Som sagt jag är ingen expert -bara nyfiken.
Som tillägg till Isanlovers text kan jag väl säga att sådden kan ske antingen med frö (fast då får fälten inte vara vattenfyllda ännu) eller genom att man trycker ned färdiga små plantor i redan vattenfyllda fält. Fördelen med frö är att det är enklare och går snabbare, nackdelen är att det blir mer ogräs samt ojämt fördelat så att man senare får flytta om lite plantor från för täta områden till mer kala.
Under mellantiden (mellan sådd och skörd) så gäller det också att hålla koll på fälten som inte får ha för mycket vatten och inte för lite. Händer vid störtregn att vallar går sönder och vattnet rinner ut från fältet eller att det blir för mycket och dränker plantorna. Så man reglerar genom att släppa ut eller tillföra vatten. Finns nästan alltid någon sorts kanal (dike) från vilken man kan styra in vatten om det behöver fyllas på. Ogräsrensning behövs också lite då och då, speciellt om man sått med frö.
Vi skörden så måste fälten vara så torra att det går att köra fordon på dom och det får inte regna på det slagna riset eftersom det gör riset mögligt. Så "torrperioden" måste ha börjat på allvar innan man törs skörda.
Skördar man för hand (mer och mer ovanligt) så gör man det med skära och riset binds ihop till kärvar som sedan samlas ihop för tröskning på plats. Tröska går att göra för hand genom att man med en speciell klubba slår loss riset från kärvarna men det är det inte längre många som gör (jag har bara sett det göras en gång av en mycket fattig familj med lite ris och inga pengar till hyra av tröskverk) utan man slänger helt enkelt in kärvarna i ett mobilt tröskverk som skiljer ris och stjälk åt.
Riset med skal förvaras sedan som Isanlover skriver i gårdarnas risbodar och tas i omgångar till någon som har en "minirisfabrik" (rong si) i byn där dom skalas av och skalen blir till grisfoder och riset rensas, kokas och äts.
Efter skörd och före sådd så måste fälten plöjas, men eftersom inte alla har pengar till det så bränns den gamla risstubben ofta bort en månad eller så efter skörd. Till saken hör också att det efter skörden är den bästa tiden för boskapen som då kan tillåtas vandra fritt och beta på och runt dom redan skördade fälten och det är nog därför man inte bränner/plöjer på en gång.
Har mängder av egentagna bilder på dom flesta "steg" i risproduktion men tyvärr lite dåligt med tid att ordna ihop dom för ett postande här i tråden. Så det får bli någon annan gång. Men ett par bilder från den senaste risskörden hemma i byn kan jag väl visa för att meddelandet ska bli aningen intressantare.
Kanske fyller på med bilder i tråden vid senare tillfälle.
Bra beskrivningar på småskalig risodling som man bl.a. hittar uppe i Isaan.
De stora risodlingarna i Thailand ligger dock i centrala Thailand och där gäller lite andra förutsättningar.
Tack vara ständig tillgång till vatten , via floder, får man här ut tre skördar om året. Några människor ute på risfälten här i Ayutthaya har jag aldrig sett. Både sådd och skörd sker med maskin och skörden förs sedan till "risfabriker" för bearbetning.
För att utnyttja maskinerna maxmialt sker sådden "rullande" under året så här kan man normalt se ris i alla stadier här. Nu i augusti, som är årets blötaste månad här, vill man dock inte ha några fält fördiga för skörd.
Rispriset fortsätter sin berg-och-dalbana. I Januari var priset nere i ca 10 Bath/kg dagspriset ligger nu på ca 20 Bath/kg. Garantipriset som staten hade innan spekulationerna i ris satte fart låg på 14 Bath/kg.(Grossistpriser)
Nästa år upphör Indien med sina exportrestriktioner på ris vilket normalt borde leda till lägre priser. Bra för konsumenten - illa för risbonden.
Trevlig info från alla till en "stadsbo"! 
Quote
Trevlig info från alla till en "stadsbo"!
I Ayuttahaya odlar/skördar dom 3ggr/år
Sår gör dom med en blåsmaskin (blåser ut riset) som ser ut som våra lövblåsar, men tyvärr inga bilder. 
Skördar gör dom med maskin.
Lite bilder från huset sett då risodlingen fanns, nu anlägger dom en golf bana så inge mer ris bara vita bollar sen
Mvh.Plätt
Detta var precis vad jag eftersökte!
Stort tack till alla dom bra beskrivningarna samt dom superschyssta bilderna
Respekt!
Vilken härlig känsla man får när man läser era texter och tittar på era bilder.
Det var ett tag sen man fick uppleva risodlingen.
Hemma gör de det på det gammalmodiga sättet. Skillnaden är att de numera använder metall-buffel istället för levande buffel som förr. Och att de lastar riset i vagnen som är kopplad till metall-buffeln istället för att bära själva.
---
Jag har inte så mycket att tillföra.
Men kan berätta om hur kul det var när jag var liten under skördtiden.
Då slängde hö i en stor hög innan de ordnade det på ett bättre sätt.
Vi fyra kusiner byggde koja i höhögen. Vi krigade, vi hoppade.
Vuxna byggde en provisoriskt stuga av hö brevid rishögen. Kanske för att vakta riset.
Vi bodde där provisoriskt - det var jättekul. Ungefär som sommar-stuga-känsla. Att man inte hade allting med sig dit utan bara de nödvändigaste.
Vi kusiner försökte fånga fisk i dammen och brunnen.
En gång lyckades jag få JÄTTEmånga thai abborre. De gömde sig i en bambupinne som man hade vid brunnkanten för att stå på när man skulle hämnta vatten. Kommer inte ihåg hur det kunde vara så mycket vatten då.
Men jag kommer ihåg att jag nästa flög upp i luften med glädje när jag såg så många fiskar. 
---
I vår by och i stor del av Isaan kan man bara skörda en gång.
Min man och jag tror att det är därför isaanfolket är vana vid att förflytta sig. Man åkte till Bkk och andra delar av för att arbeta när det inte var risperioden.
Vi gissar även att det kan vara en orsak att isaantjejer har lättare att flytta utomlands också. Sen bidrar också fattigdomen och mindre möjlighet till bra utbildning till olika fenomen.
Men jag tror att läget har ändrats sen staten införde studielån. Fler har råd/möjlighet att studera. Så att många isaanbor har universitetsutbildning är inget konstigt nu för tiden.
Mvh
Magrood
Quote
Säger man metal-buffel på thai?
Quote
Det var ett tag sen man fick uppleva risodlingen.
Hemma gör de det på det gammalmodiga sättet. Skillnaden är att de numera använder metall-buffel istället för levande buffel som förr. Och att de lastar riset i vagnen som är kopplad till metall-buffeln istället för att bära själva.
---
Jag har inte så mycket att tillföra.
Men kan berätta om hur kul det var när jag var liten under skördtiden.
Då slängde hö i en stor hög innan de ordnade det på ett bättre sätt.
Vi fyra kusiner byggde koja i höhögen. Vi krigade, vi hoppade.
Vuxna byggde en provisoriskt stuga av hö brevid rishögen. Kanske för att vakta riset.
Vi bodde där provisoriskt - det var jättekul. Ungefär som sommar-stuga-känsla. Att man inte hade allting med sig dit utan bara de nödvändigaste.
Vi kusiner försökte fånga fisk i dammen och brunnen.
En gång lyckades jag få JÄTTEmånga thai abborre. De gömde sig i en bambupinne som man hade vid brunnkanten för att stå på när man skulle hämnta vatten. Kommer inte ihåg hur det kunde vara så mycket vatten då.
Men jag kommer ihåg att jag nästa flög upp i luften med glädje när jag såg så många fiskar.
---
I vår by och i stor del av Isaan kan man bara skörda en gång.
Min man och jag tror att det är därför isaanfolket är vana vid att förflytta sig. Man åkte till Bkk och andra delar av för att arbeta när det inte var risperioden.
Vi gissar även att det kan vara en orsak att isaantjejer har lättare att flytta utomlands också. Sen bidrar också fattigdomen och mindre möjlighet till bra utbildning till olika fenomen.
Men jag tror att läget har ändrats sen staten införde studielån. Fler har råd/möjlighet att studera. Så att många isaanbor har universitetsutbildning är inget konstigt nu för tiden.
Mvh
Magrood
Alltid lika kul att läsa om dina barndomsminnen Magrood..
Är ju själv så till åren kommen att både mina far- och mor-föräldrar bedrev småskaligt jord- och skogsbruk här i Norrland när jag var barn. Och dom ljusa minnen från höbärgningar och diverse "kojbyggande" och hoppande i hölador är många.
För även om mormor/farmor bara hade runt 10 kor vardera (+ arbetshäst) så blev det oerhört mycket hö som skulle lagras för att klara en hel lång norrländsk vinter. Och det höet kunde man ha roligt i väldigt länge innan det var uppätet och slut. 
Fast dom småskaliga jordbruken i norrlands inland försvann redan i mitten av 70-talet så det är förstås en ynnest att nu 35 år senare få vara med om samma saker, fast nu i varma Isaan borta på andra sidan jordklotet.
Quote
Ka...
Man säger Kwai-Legg - buffel+metall
Men var extra försiktigt med ordet Kwai na ka.
Annars kan det bli lite skrämmande. 
Och Legg uttalas med låg ton ka.
---
Kim
Kul att läsa att vissa svenska barn också upplevt "hö-grottor"
Mvh
Magrood
Vi har en Kwai-legg parkerad under rishuset, lyckades av någon outgrudlig anledning få igång eländet förra året, blev inte så dyrt, bara 2 meter stängsel, men grannen blev imponerad av att farangen lyckades veva igång "metallbuffeln".
Baa
Quote
Man säger Kwai-Legg - buffel+metall
Men var extra försiktigt med ordet Kwai na ka.
Annars kan det bli lite skrämmande.
Och Legg uttalas med låg ton ka.
---
Kim
Kul att läsa att vissa svenska barn också upplevt "hö-grottor"
Mvh
Magrood
Jag vet redan en hel del om ordet "kwai" men tack ändå
Quote
Jepp vi har ett vi med 
📦 Den här tråden är arkiverad och går inte att svara på.