Hur fördriver man tiden på landsbyggden?

En fråga till alla er som tillbringar eran tid i den thailändska landsbyggden.

Vad gör ni på dagarna där? Hur får ni tiden att gå?

Jag har funderingar på att också investera i mark och husbygge.

Men jag är orolig att jag kommer lida av svår tristess av att sitta på landsbygden utan några restauranger eller andra nöjen.

Om det inte finns någon annan Svensk eller "farang" nära som man kan umgås med blir det nog omöjligt för mig.

Hur har det funkat för er?  Att sitta på en altan och dricka chang varje dag funkar inte för mig, då skulle jag förmodligen

dubbla min vikt på ett år.

Och börja leva eller bli som en Thai har jag inte heller tänkt mig:-)

G2P

Det roligaste jag hade var att ta moppen och åka till närmaste stad (9 km enkel), gå på

Seven, köpa en glass och sedan åka hem igen.

Det gick 1,5 år, sedan gav jag sambon bilen, huset, möbler, ja rubbet.

Sa tack och adjö...

Jan L

Heh du är inte ensam och vara orolig.

Där vi eventuellt skall bygga i Nakhon si thammarath är ju inte världens säkraste platser heller så jag är dubbelt så oroligt.

Det är nog mera falangtätt i isaan än hos vårat område så ensamma changkvällar lär det bli om jag inte lär mig behärska språket och bli halvthai .

Dock har jag inte tänkt flytta dit förran vid pensionsåldern så det är långt dit

Skaffa er en hobby,fixa internet,skaffa vänner i omgivningarna ta promenader/cykelturer,följ med släkten och fiska krabbor,fisk och andra smaskiga insekter  ,åk på utflykter och lär känna ännu fler folk lite längre ifrån mm.

Jag trivs alldeles förträffligt med byaliv och skulle absolut kunna tänka mig att flytta ut på landet förgott om jag bara löste försörjningen.

Förstår precis vad du menar, det är inte kul att bara dricka öl och inte

ha en för oss "vettig" person att tala med. Man tröttnar väldigt fort på ett

sådant liv.

Mitt tips är att lära sig språket, hjälpa till på risfältet,försöka få igång

någon business etc (även om det inte var det du ville ;-)).

Du kan ju även stanna 1 vecka i byn 1 vecka tex Pattaya/Bangkok/Phuket

det var så jag gjorde för att få det att funka och inte få lappsjuka.

Ha det gubbs

Hej jag lever iThailand i.o.f.s. bara i 2 år och jag tror kanske att det är annorlunda för mig som är lite

invalid.Men visst kan det bli lite tråkigt någon gång,men då tar jag en ny bok.Och sen behöver jag inte

tänka så lång stund på kyla,snö och isgator förrän jag känner att jag är i paradiset.Jag har ochså

nära till orter som CHA-AM O HUA-HIN om jag känner att jag vill prata med landsmän.Häls.Tord

Jag tar en tur med mopeden. Tar aldrig slut att utforska närliggande områden. Stannar alltid vid affärer och tar en cola eller en bit mat.

Mobilt internet funkar ganska bra ute där vi har hus.

Går omkring och hälsar på folk som alltid bjuder på mat o dricka i grannskapet.

Hälsar på skolan och pratar med engelska läraren.

Åker in till "stor-stan" och knallar runt.

Sitter "hemma" på farstukvisten i hängmattan med böcker och öl!

Glor på teve.

Röjjer på tomten.

...mycket e samma som hemma fast med en "twist"

Enda nöjet jag kunde komma på i exets hemby, förutom marknaden en gång per år (som var kul faktiskt),

var att gå på nån karaeoke-bar (och inte ens dom var kul). Fick lappskräck efter en vecka i Wichianburi.

Hmmmm låter ju mycket oroväckande. Lappsjukan lär slå till hårt.

Internet är ju fantasiskt bra om det funkar. Skaffa ett "extraknäck" kanske kan vara något.

Får väl forsätta att spara för att ha råd att bo närmare någon turistort. Annars är ju priserna klart trevligare ute på landet.

Jag tror nog många har detta problem men kanske inte riktigt vill kännas vid det eller?

Man vill ju inte gärna tala om för frugan att man finner hembyn tråkig.

G2P

Jag förstår överhuvudtaget inte hur ni ens kan överväga att bosätta er i en by långt ut på landsbygden i Thailand.

Även om ni har internet och alla kabelkanaler ni kan uppringa så kommer ni att tråkas till döds till sist...

Detta är helt enkelt så radikalt annorlunda än vad vi är vana vid så man kommer troligtvis aldrig att vänja sig. Kan man sen inte ens språket så är det ju fullständigt barockt att ens överväga saken.

Frågan är VARFÖR skall ni bosätta er där? För att frugan skall ha en mjölkkossa att visa upp eller?

Kanske hårda ord iofs, vissa verkar ha vant sig tex Kim som jag helt ärligt tycker verkar ha kommit till ro ute på landsbygden, kanske hans ursprung från Norrland spelar in?

Andra sitter som nån sorts brukspatroner och tror/tycker att de deltar i det vardagliga livet i byn, men i själva verket har all trygghet från hemlandet som inte ens existerar i Thailand. Jag undrar om dessa brukspatroner ens får en gnutta respekt innerst inne av folket i byn?

När frugan och jag diskuterar var vi skall bo så finns det väl i princip bara två ställen att välja på... Bangkok eller Pattaya... Jag måste kunna ha någon form av socialt liv också efter flytten, jag kommer aldrig att acceptera att sitta som ett kolli som en trofe ute i en by!

MIN åsikt!

  / Joe

Har lärt mig spela banjo.

[move]

Sistafärdaren Arne

[/move]

Quote

Vi bor i Jomtien, men jag har spenderat en del tid i Nakhon si Thammarat(frugans födelsestad) och överväger att köpa mig lite land vid kusten, Pa Phanang, ca 10 minuter öster om Nakhorn.

Som du säger inte en Farang så långt ögat når men oerhört vackert och trevliga mäniskor.

Sola och bada ifred kan man göra, segla och fiska får bli nya intressen.

Angående trådens fråga vill jag påstå att det är en majoritet av de som flyttar till buschen som har det så tråkigt att alkohol blir deras bästa vän. Har sett det rätt många gånger och det är lika tråkigt varje gång någon trevlig person på bara nått eller några år super ner sig p.g.a. långtråkighet.

Sedan har vi de andra, de som njuter och verkligen uppskattar livet i byn. De imponerar på mig och på något sätt kan jag ibland önska att jag kunde leva lika avslappnat. Men tyvärr, lappsjuka är nått som drabbar mig fortare än fort.

Fullt så illa som Joe's beskrivning är det inte, men överväg noga avståndet till någon större ort. Själv bodde jag c:a 20 km från Udon i 4 år sedan blev det för mycket med samma tråkiga väg 5-6 dar i veckan, samma jä-la idi..er som uppträder som självmordskandidater på vägen, samma jä-la hundar och tuppar, samma tjatter från grannarna e.t.c. isoleringskänslan däremot blev inte fullt så överhängande beroende på att vi är ett rätt stort gäng såväl svenskar som andra faranger som spelar  en hel del golf, 2-3 dar i veckan, träffas över nån bärs då och då och har ett bra socialt nätverk.

Så ta en funderare på om det inte är bättre att bo nära händelserna och åk och hälsa på familj o släkt än att bo i en by och behöva anpassa sig till nåt man inte egentligen passar till.

f.d. bybon

Baa

Alla är vi olika...

Mistral

Korat (Nakhon Ratchasima) är perfekt för mig. En relativt stor stad och när man har hus i utkanten av staden så är det relativt lugnt där, men med bekvämt avstånd till city med alla dess restauranger, shoppingcenter och annat smått o gott. Damens hemby är kul att besöka i korta perioder, men inte något som varken jag eller damen vill bosätta oss i. 

Mvh

BigBossJacken