Visst är det en konstig logik att använda alla ggr det inte hänt som ett skäl att försvara
det som egentligen är en farlig hobby.
Farlig - inte bara för ägaren utan för alla som korsar hundens väg. Barn och vuxna.
Eller att använda exempel med bilar och flygplan och annat vi säger oss behöva.
Visst är även de farliga men vi väljer frivilligt och kollektivt att åka och leva med dom.
Kostnaderna för samhället att välja bort dom anses för stora i förhållande till riskerna.
Visst skulle man kunna träna upp andra hundar att vara livsfarligt aggressiva
men att inte förbjuda alla hundar är den avvägning vi gör mellan individens frihet och risken för andra.
Det är omöjligt att administrera och övervaka hundägare, men att minimera riskerna
för alla genom att helt enkelt förbjuda de värsta avarterna är enkelt och effektivt.
Kostnaderna är till att överse.
Ett antal vettiga hundägare och ett antal dårar drabbas men kan välja andra hundraser
som anses vara mindre farliga.
Hur kan man överhuvudtaget argumentera för saken efter att ha sett vad som kan hända med barn?
Varför är det så viktigt att kunna välja just dessa "vilddjur"?