Som promenerande träffar jag ofta på hundar ute i gränderna, men har aldrig haft problem med dem. Det verkar finnas två typer, de som bor någonstans med ägare? De skäller, men viftar på svansen. De skäller för att, så ska det va, men är oftast inte farliga.
Sen är det de hemlösa. Det verkar som att de redan är hunsade och skäller för att de är rädda med svansen mellan benen.
Har jag flyttat till ett nytt ställe och inte ännu lärt känna hundarna i kvarteret så brukar jag bara trava rakt fram utan att titta på hundgänget som försöker skrämmas.
De flyttar sig alltid!
Sen går jag in i en 7/11 och köper hundgodis eller korv. På vägan tillbaka mutar jag huliganerna. Tamhundarna är alltid enklast, de kommer fram och tar godis från handen redan första gången. Medans de hemlösa är mer svårflörtade, men de brukar ta mutan om man kastar den på gatan.
Efter ett par dagar är vi alla kompisar!!