Efter maten så besökte vi en kusin som kommit hem efter en sjukhusvistelse. Man hade ju då skapat sig en bild av att det var en frisk person vi skulle besöka för frugan hade berättat hur han ringt och skämtat med henne bara för ett par veckor sedan när vi var i Sverige.
Så var ju inte fallet, kändes som en likvaka. Han hade blivit hemskickad med morfin och alvedon och en konstaterad för långt framskriden skelettcancer. Fastän jag inte kännner personen i fråga var det i mina ögon mycket obehagligt, jag som valt att inte se min farfars, mormors och morfars sista ögonblick i livet.
Väl hemma igen så tjuvstartarde kusinerna och släppte upp en ballong.
