Detta utspelade sig i Sverige!
Min arbetskamrat (48) och skild hade träffat sitt livs kärlek.
Han berättade saker som hon hade sagt och varefter dagarna gick så började jag ana "ugglor i mossen".
En dag bad han mig att vara bröllopsvittne på deras bröllop. Mitt svar var " först vill jag att Du ger mig hennes personnummer" vilket han fixade till dagen efter.
På kvällen satte jag mig vid datorn och forskade lite.Av en händelse hade jag bekanta på den ort (30 mil bort) som hon kom ifrån.
Ett samtal till några myndigheter gav vid handen att hon varit gift 5 (fem) gånger och var gång mindre än 6 månader.
Min bekant fick namnet på senaste mannen hon varit gift med samt lite uppgifter,och se vi hittade honom.,
Hennes f.d. ringde upp mig och vi hade ett långt samtal där jag stämde av vad damen sagt. Det visade sig att allt som var negativt om honom var osant.
Han är en renlevnads och naturmänniska och hade kvar ett bra jobb, men i hennes version var han nersupen och hade fått sparken från sitt jobb.
Nästa dag var en fredag och när kvällen kom satte vi oss och pratade någon timme.När han kom hem ringde han och vi pratades vid en timme och han var SÅ tacksam för att jag hjälpt honom. På söndagen skulle jag hämta en firmabil hos honnom och när jag ringde för att avtala tid så var det "den stora kärleken" som svarade.Jag fick en utskällning så jag trodde att telefonledningen skulle smälta!
Bröllopet skulle vara kommande fredag.
Kommande måndag hade vi planeringsmöte (10 personer) och då skällde han ut mig inför öppen ridå!
På Onsdagen avslöjade han att bröllopet var inställt och damen blivit ivägskickad. (men han bad inte om ursäkt för att dom varit otrevliga mot mig)
På fredagen tig han tåget till Stockholm och träffade en ny kvinna.
Sensmoral: Otack är världerns lön !
Vår "vänskap" består inte längre
born41