Höjda minimilöner till 300 tbh ett misslyckande

Skulle man köra stenhårt och bokstavligen tvinga alla att höja lönerna enligt förslaget i hela landet skulle landet hamna i en galopperande inflation som skulle drabba de svagaste allra hårdast.

Tycker du det är bra och är nöjd då ?

Det låter rimligt det du skriver.

Lönerna för många arbetstagare är dock så låga att de inte går att överleva på.

Man kan tycka (t.o.m. utan att vara kommunist) att det leder till en överkonsumtion av arbetskraft

eller överintjäning som medverkar till att cementera de enorma skillnader mellan rika och fattiga som är typiska för Thailand.

Om arbetslöshet eller fabrikskonkurs är de enda alternativen kan man använda det som ett argument

- och det är väl det artiklen gör: Hellre (oförskämt) lite än ingenting.

Ta exemplet med underleverantörer som har långa kontrakt med sina kunder till fasta priser Hur tror du dessa leverantörer påverkas av tvångsmässigt höjda löner för sina arbetare som dom inte kan höja priserna för att kompensera för ? Hur gör ett företag normalt om man tvingas höja lönerna för sina arbetare för att kompensera den kostnaden ?

Det är ju bra frågor, men å andra sidan hur ska man annars göra i ett land där förhandlingar mellan arbetsgivare och -tagare är ett skämt, där den ena parten har all makt. De fackliga organisationerna i Thailand är ytterst svaga så det enda som många arbetare kan hoppas på är lagstiftning - med de negativa konsekvenser det kan få för arbetsgivarnas intjäning.

Restaurant branchen är ett bra exempel på någon form av lönefördelnings jämförning.

Serveringspersonal i Thailand har taskig lön om man jämför med en liknande ställning i Sverige.

Men, i Sverige har vi en servitör på 10 kunder medans man i Thailand har 10 servitörer på en kund.

Inkomsten ska i Sverige bara delas mellan några få servitörer och i Thailand är det många fler som ska ha en bit av kakan.

Det säger sig själv att det blir mindre kakbitar när man är fler och delar.

Så länge inte kakan växer samtidigt som man bibehåller samma antal anställda så är denna ekvation ett faktum.

Effektivisering har alltid varit på tapeten i Sverige. Skulle samma effektivisering utföras i Thailand så skulle arbetslösheten nå oanade proportioner.

Utan socialt skyddsnät kommer detta att sluta i extrem fattigdom.

Succesiv förbättring är att föredra i detta fall och det på alla plan inom politiken.

Det låter rimligt det du skriver.

Lönerna för många arbetstagare är dock så låga att de inte går att överleva på.

Man kan tycka (t.o.m. utan att vara kommunist) att det leder till en överkonsumtion av arbetskraft

eller överintjäning som medverkar till att cementera de enorma skillnader mellan rika och fattiga som är typiska för Thailand.

Om arbetslöshet eller fabrikskonkurs är de enda alternativen kan man använda det som ett argument

- och det är väl det artiklen gör: Hellre (oförskämt) lite än ingenting.

Nu hänger jag inte med vad du menar i sista stycket !

Andrejs kommer med en mer klar helhetssyn på problemet. Om inte regeringen, företagen och arbetarna TILLSAMMANS jobbar fram en utveckling på LÅNG SIKT kommer det inte att fungera att utveckla lönenivåerna

Tvångsmetoderna är dömda att misslyckas i ett land som Thailand med dom förutsättningar som råder där idag

Och när man har grannländer som Laos. Kambodja och Burma som konkurrenter är det rena självmordet för ett flertal branscher i Thailand att tvingas upp i nivå och grannländernas arbetare skulle jubla åt all verksamhet som snabbt flyttar över gränserna

Se lite hur det gick med svenska varvsindustin och textilindustrin på 70-talet när man "framgångsrikt" jobbade upp löner och arbetsvillkoren. ALLA jobben försvann och alla som jobbade i dessa industrier blev av med jobbet.

Eftersom jag är en mästare på dåaliga exempel så ska vi ta ett dåligt exempel även i denna tråd.

Att jämföra Sveriges system med Thailands funkar inte så bra, men vi gör ett försök.

17.192Sek är en summa. Men det är inte vilken summa som helst utan den kallas minimilön.

Vad skulle hända i Sverige om den sk.minimilönen skulle höjas med 50% samtidigt som vi bibehåller alla sociala"löner" och pensioner på den nivån de är idag?

Jag tippar på att de flesta priserna hade stigit, stor del av låginkomsttagarna hade fått sparken från sina jobb och därmed fått taskigt socialbidrag eller a-kassa.

För dessa pengar hade dom inte fått mycket mat medans de låginkomsttagare som fortfarande hade ett jobb hade haft någon form av status quo vad gäller ekonomin och köpkraft.

Men det hade blivit lättare att utnyttja de fattiga för dom som har pengar. Och det kanske är det som är poängen med Thailands politik.

Andra "bra" exempel på hur det går när man på olika regeringssätt på kort tid höjer levnadsstandarden för en befolkning är PIIGS-länderna

Här är vad som har hänt senast idag:

http://www.expressen.se/nyheter/gummikulor-mot-madriddemonstration/

Europas högsta arbetslöshet för ungdomar.

Jag förstår argumenten men är disponerad att hålla med arbetarna eftersom det är dom jag möter i Thailand.

Nu är emellertid "tvångsåtgärder" åt andra hållet på väg.

Ett stort område runt Mae Sot och ett lika stort område inne i Burma på andra sidan gränsen där

planeras att bli en såkallad "industrial zone".

Enorma byggen är redan påbörjade - vägarna till Bangkok och Kina byggas ut till motorvägar

så transporter kan genomföras smidigt och snabbt.

Konsekvenserna för arbetstagarna kan förväntas att bli som i motsvarande zoner i t.ex. Filippinerna.

All facklig verksamhet förbjudet, minimilöner får inte implementeras, arbetarskydd existerar inte

samtidigt som skatter och avgifter sänks för att underlätta kommers.

Ett tag var det så farligt att vara facklig aktiv i de Fillipinska motsvarigheter att medellivslängden för en

agitator sas vara 18 månader efter att ha tagit på sig uppdraget.

Nu är Thailänderna något mesigare och migrantarbetarna ett såpass viktigt element i den thailändska samhällsutvecklingen

att det antagligen aldrig kommer att bli lika tufft.

Det är i alla fall vad våra partners hoppas på när både vi från svenskt och från filippinskt håll varnar vad som kan komma att ske.

Efterhand som zonen kommer allt närmare har tonen som används av arbetsgivarna dock redan blivit hårdare och jag tycks ana

en begynnande rädsla att det kan bli väldigt hårda tag i Thailand med.

När jag första gången åkte mellan Tak och Mae Sot var vägen hemsk och det fanns bara en enda kontroll.

Nu är vägen lite bättre och det finns fem checkpoints där beväpnad security kollar om vi har burmeser gömda i bilen

mvh

Jag förstår argumenten men är disponerad att hålla med arbetarna eftersom det är dom jag möter i Thailand.

Nu är emellertid "tvångsåtgärder" åt andra hållet på väg.

Ett stort område runt Mae Sot och ett lika stort område inne i Burma på andra sidan gränsen där

planeras att bli en såkallad "industrial zone".

Enorma byggen är redan påbörjade - vägarna till Bangkok och Kina byggas ut till motorvägar

så transporter kan genomföras smidigt och snabbt.

Konsekvenserna för arbetstagarna kan förväntas att bli som i motsvarande zoner i t.ex. Filippinerna.

All facklig verksamhet förbjudet, minimilöner får inte implementeras, arbetarskydd existerar inte

samtidigt som skatter och avgifter sänks för att underlätta kommers.

Ett tag var det så farligt att vara facklig aktiv i de Fillipinska motsvarigheter att medellivslängden för en

agitator sas vara 18 månader efter att ha tagit på sig uppdraget.

Nu är Thailänderna något mesigare och migrantarbetarna ett såpass viktigt element i den thailändska samhällsutvecklingen

att det antagligen aldrig kommer att bli lika tufft.

Det är i alla fall vad våra partners hoppas på när både vi från svenskt och från filippinskt håll varnar vad som kan komma att ske.

Efterhand som zonen kommer allt närmare har tonen som används av arbetsgivarna dock redan blivit hårdare och jag tycks ana

en begynnande rädsla att det kan bli väldigt hårda tag i Thailand med.

När jag första gången åkte mellan Tak och Mae Sot var vägen hemsk och det fanns bara en enda kontroll.

Nu är vägen lite bättre och det finns fem checkpoints där beväpnad security kollar om vi har burmeser gömda i bilen

mvh

Så kanske det är.

Men vad är då bättre än en succesiv höjning så att marknaden kan anpassa sig på egen kraft.

Så kanske det är.

Men vad är då bättre än en succesiv höjning så att marknaden kan anpassa sig på egen kraft.

Problemet är att det inte finns en kraft som strävar efter balans.

Om arbetsgivarsidan kan göra som dom vill (och det finns otaliga skrämmande exempel på det)

så blir det aldrig någon successiv höjning att tala om.

Den enda kraften som verkar påverka (om inte regeringen gör som de säger de vill)

är tillgången på arbetare som måste ha ett jobb för att inte helt enkelt dö.

Och den tillgången verkar bara öka hela tiden.

Det som felar i jämförelsen med Sverige, är, att där finns det alternativ. Det må heta socialhjälp

men det skyddar dig åtminstone från att svälta ihjäl.

Inte ens inflationen kompenseras arbetarna för med resultatet att balansen förskjuts år efter år.

Kanske är den föreslagna höjningen för drastisk, jag har inte förutsättningarna att bedöma det, som du.

Jag tror inte heller man kan säga att det ena är fel och det andra är rätt om det nu är det diskussionen syftar till.

Men ett är säkert:

Den tid som går med löner som betingar den yttersta fattigdom - den tas från den begränsade tiden vi kallar ett liv.

Och det kan vi alla förhålla oss till

Jag förstår argumenten men är disponerad att hålla med arbetarna eftersom det är dom jag möter i Thailand.

Nu är emellertid "tvångsåtgärder" åt andra hållet på väg.

Ett stort område runt Mae Sot och ett lika stort område inne i Burma på andra sidan gränsen där

planeras att bli en såkallad "industrial zone".

Enorma byggen är redan påbörjade - vägarna till Bangkok och Kina byggas ut till motorvägar

så transporter kan genomföras smidigt och snabbt.

Konsekvenserna för arbetstagarna kan förväntas att bli som i motsvarande zoner i t.ex. Filippinerna.

All facklig verksamhet förbjudet, minimilöner får inte implementeras, arbetarskydd existerar inte

samtidigt som skatter och avgifter sänks för att underlätta kommers.

Ett tag var det så farligt att vara facklig aktiv i de Fillipinska motsvarigheter att medellivslängden för en

agitator sas vara 18 månader efter att ha tagit på sig uppdraget.

Nu är Thailänderna något mesigare och migrantarbetarna ett såpass viktigt element i den thailändska samhällsutvecklingen

att det antagligen aldrig kommer att bli lika tufft.

Det är i alla fall vad våra partners hoppas på när både vi från svenskt och från filippinskt håll varnar vad som kan komma att ske.

Efterhand som zonen kommer allt närmare har tonen som används av arbetsgivarna dock redan blivit hårdare och jag tycks ana

en begynnande rädsla att det kan bli väldigt hårda tag i Thailand med.

När jag första gången åkte mellan Tak och Mae Sot var vägen hemsk och det fanns bara en enda kontroll.

Nu är vägen lite bättre och det finns fem checkpoints där beväpnad security kollar om vi har burmeser gömda i bilen

mvh

Där har du ett typisk generalfel

Om alla som vill göra något åt problemen lierar sig med ena parten enbart (arbetstagarna, arbetsgivarna eller regringen) kommer aldrig problemen lösas. Det är först när man i samförstånd TILLSAMMANS kommer överens om åtgärder som ALLA parter kan acceptera som man kan lyckas ta sig framåt i utveckling

Idag är det nog bara NordKorea och möjligtvis delvis länder som Cuba, Venezuela och Burma som regeringen kan ensidigt ändra förutsättningarna utan att behöva bry sim om följderna

Men så länge man är i ett land och ett område där marknadskrafterna är aktiva måste man ta hänsyn till dom (märk väl att man skall INTE låta dom härja fritt)

En regerings uppdrag är att ändra lagar och regler som anger ramarna och handlingsmöjligheterna för företagande i landet och dessa måste vara i balans med förutsättningarna i landet. När en regering ger sig i på områden som minimilöner, produktionskapaciteter, priser, fördelning av varor etc som är det området marknaden skall reglera blir det alltid väldigt fel. Finns otroligt många exempel på detta. Stödköp av ris av thailändska staten är ett sådant typiskt exempel

Felbeslut på regeringsnivå förstör lätt den extremt känsliga balans som styr produktion och konsumtion och kan skapa kaos lätt om en regering använder metoder för att enbart skapa röster åt det egna partiet i populistisk syfte.

Problemet är att det inte finns en kraft som strävar efter balans.

Om arbetsgivarsidan kan göra som dom vill (och det finns otaliga skrämmande exempel på det)

så blir det aldrig någon successiv höjning att tala om.

Den enda kraften som verkar påverka (om inte regeringen gör som de säger de vill)

är tillgången på arbetare som måste ha ett jobb för att inte helt enkelt dö.

Och den tillgången verkar bara öka hela tiden.

Det som felar i jämförelsen med Sverige, är, att där finns det alternativ. Det må heta socialhjälp

men det skyddar dig åtminstone från att svälta ihjäl.

Inte ens inflationen kompenseras arbetarna för med resultatet att balansen förskjuts år efter år.

Kanske är den föreslagna höjningen för drastisk, jag har inte förutsättningarna att bedöma det, som du.

Jag tror inte heller man kan säga att det ena är fel och det andra är rätt om det nu är det diskussionen syftar till.

Men ett är säkert:

Den tid som går med löner som betingar den yttersta fattigdom - den tas från den begränsade tiden vi kallar ett liv.

Och det kan vi alla förhålla oss till

http://www.bdo-thaitax.com/bdo/in-the-news/3232

Den föreslagna höjningen skulle till till exempel det distrikt som har de lägsta minimilönerna betytt en löneökning på över 90% och det tror fan att de röstade på ett parti som lovade det. Nu fick de ju ingen löneökning i det distriktet utan det blev bara 7 av 77 distrikt som fick det från 1 april i år.

Hade man valt att gå på det andra partiets förslag med 25% lönelyft under två år så hade minimilönen i exempelvis Bangkok varit 334 baht efter två år och arbetsgivarna hade haft en chans att hänga med och anpassa sig. I provinsen med lägst minimilön idag som hjag har för mig ligger på 157 baht om dagen hade lönen inom 2 år varit 245 baht om dagen.

Sen finns det fördelar och nackdelar med systemet med olika löner beroende på vilken provins man jobbar i, men det är ju en helt annan historia.

Jag vet inte riktigt hur det är idag men för några år sedan fanns det fullt med arbetare från Burma Kambodja och Laos här.

De finns ju inte med i någon register eller skattesystem så de lär knappast påverkas av någon lag.

Jag vet inte hur det är idag men för några år sedan fanns det fullt med arbetare från Burma Kambodja och Laos här.

De finns ju knappast med i någon register eller skattesystem så de lär knappast påverkas av någon lag.

Jo. Dom får mer arbete när arbetsgivarna inte har råd att ha thailändska arbetare längre.

Jag vet inte hur det är idag men för några år sedan fanns det fullt med arbetare från Burma Kambodja och Laos här.

De finns ju knappast med i någon register eller skattesystem så de lär knappast påverkas av någon lag.

De omfattas av samma regler (labor rights) som de thailändska arbetare.

Ofta är migrantarbetare lättare att utnyttja med ett konstant hot om utvisning hängande över sig.

mvh

De omfattas av samma regler (labor rights) som de thailändska arbetare.

Ofta är migrantarbetare lättare att utnyttja med ett konstant hot om utvisning hängande över sig.

mvh

Utlänningar är förbjudna att bilda fackförening i Thailand.