Dottern har nu kommit i en ålder då det är dax att börja övningsköra.
Har alltid sett mig som en lugn och sansad person och aldrig förstått hur man kan bli upprörd över att övningsköra med tex sina barn.
Men efter att vi har varit ute och övningskört ett antal gånger så brast det totalt för mig sist vi var ute och övningskörde.
Då hade dottern för trettiotolfte gången fått kärringstopp (nu förstår jag varför det heter kärringstopp) och då i ett svagt ögonblick skrek jag ”hur himla svårt skall det vara att starta bilen efter ett helt vanligt stopp på plan mark?”
Hon kallar mig därefter Hitlerpappa och vägrar övningsköra med mig.
//bob
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)