Har du en bild som av någon anledning hör till dina absoluta favoriter? Det kan bero på många saker som objektet i sig själv, en känsla, ett minne eller något helt annat som
gör just den bilden speciell för just dig. Här kan vi dela med oss av dessa och samtidigt försöka berätta lite om varför den är så speciell.
Jag kör igång med en av mina absoluta favoriter som togs på Suvarnabhumi, gissningsvis någon gång i januari -06. Detta var min andra resa till Thailand, och min allra första resa utomlands på egen hand. Anledningen till resan var naturligtvis kärleken 
som jag hade "träffat" online ca 4 månader tidigare. Känslan av äventyr och spänning var helt obeskrivlig när jag klev av Thai airs plan på Suvarnabhumi där jag skulle vänta ca 4 timmar innan jag skulle ta planet vidare till Chiang mai. Gången innan jag var i Thailand hade varit något år tidigare och då var fortfarande Don muang i drift vilket alltså gjorde att detta var min första gång på denna, vad jag upplevde det som, gigantiska flygplats som inte ens var helt färdigbyggd ännu.
Efter att ha irrat runt på flygplatsen i jakt på ett lämpligt ställe att tvätta av mig lite hamnade jag på översta våningen längst ner där det fortfarande stog byggnadsställningar och bråte i korridoren. Här hittade jag en nära på övergiven del där det fanns både lediga bänkar och en, bortsett ifrån en städerska som av någon anledning städade denna öde del av flygplatsen, ett helt tomt toalettutrymme. 2-3 chang på bänken senare började jag inse att min strategi som gick ut på att vänta ut städerskan för att få toaletten helt för mig själv inte skulle lyckas. Dels städade hon något så oerhört sakta och dels började mitt Chang-förråd att tryta. Därför rullade jag helt enkelt in mitt bagage på toaletten där jag förmodligen kraftigt chockskadade den stackars städerskan genom att ta av mig övervägande delen av mina kläder för att tvätta av mig och sätta på mig fräscha, mer för klimatet anpassade, paltor.
Väl ute i korridoren igen började en 4:e Chang kännas lockande varpå jag började scanna av området noggrannare än vad jag hade gjort tidigare. Och där, där bakom plywoodskivorna och bråten får jag plötsligt se det som bilden visar. Bilden är ju självklart inget speciellt i sig, men den känslan som jag hade av att vara på andra sidan jordklotet helt själv med några Chang innanför västen och att jag dessutom inom bara några timmar skulle få träffa henne... det är känslan som denna bilden ger mig.
