Vi är några mat-och levnadsglada svenska pöjkar här i Pattis, som för en månad sedan kom på idén att introducera begreppet "herrmiddag" för våra respektive, samt att vi har för avsikt att repetera dessa middagar med jämna mellanrum och göra det hela till en tradition.
Det krävdes dock stor pedagogik för att intala hustrun hur oerhört viktig och vanlig denna umgängesform herrar emellan är i Sverige och hur jag saknat just denna biten under mina år i Thailand.
Nåväl, hon köpte det här nya i vår tillvaro, om än med en viss tvekan, så för ca tre veckor sedan hade vi vår första herrmiddag med svenska delikatesser i en av herrarnas hus.
Jag skall inte trötta er med detaljer mer än att säga att middagen startade kl 3.00 pm och jag var tillbaka i min säng kl 4.00 am.
Vi bestämde för en vecka sedan att nästa herrmiddag skall äga rum i morgon, tisdag, samma tid och plats.
Jag informerade bowlerskan om vårt beslut, men denna gången var hon lite mörkare i blicken än då jag första gången introducerade begreppet och jag har sett att hon har varit lite låg de senaste dagarna. Detta har klart gjort mej lite bekymrad, men inte värre än jag har kunnat leva med det.
Idag ringde värden för herrmiddagen och frågade lite försynt om jag kanske kunde ta med mej frugan, så kunde ju damerna laga sin mat och ha "dammiddag" samtidigt med vår herrmiddag, men i skilda rum i huset.
Ok, tänkte jag, det var väl kanske inte riktigt så det var tänkt från början, men när jag frågade frugan och såg hur hon kämpade för att dölja sin reaktion, så inser jag att denna varianten av "herrmiddag" kommer nog på sikt att slå ursprungsformen med hästlängder.
När tjejtjattret har kommit upp i varv, så finns det nog ändå utrymme för herrarna att gå ut "ett tag" och ta några öl. 
Gomedda!
