1 mars 2010
Vi åkte ju med Finnair Göteborg till Helsinki och sen till Bangkok. Från Helsinki var det ett mycket färskt plan, Drivern anmärkte på lukten av ny plast. Tydligen togs detta plan i drift veckan innan.
Det fanns ju mycket att pilla med på den skärm som fanns framför varje säte även om jag saknade intressanta filmer/TV-serier som jag inte redan sett. För mig som är 193 cm lång blir det minus i kanten för snålt avstånd mellan stolarna, dessutom tog man betalt €4 per drink. Annars var det bra! Orkade tydligen inte ta någon bild från planet.
2 mars 2010
Vi anländer Bangkok en halvtimme försenade pga av sen avgång från Helsinki. Här fick jag äntligen tummen ur och tog fram kameran för första gången på denna resa. Drivern är lycklig över att befinna sig i Thailand, så även jag!
Driverns svåger med kompis mötte upp på Suvvan för att skjutsa oss till Rayong. Men vi hade några ärenden på vägen.
Det var ju så att vi redan under morgondagen skulle åka och ta min första golfrunda någonsin. Den listige Drivern visste att man kan få fin rabatt om man är medlem i Pattaya Sports Club, så det var läge att åka dit. Men först en Beer Chang för oss törstiga på första bästa ställe!
Drivern visste ungefär var detta ställe låg, men ej tillräckligt att dirigera sin svåger dit. Så vi tog varsin MC-taxi dit, dom väntade medan medlemskapen beviljades, och sen körde dom oss tillbaka till svågern. Det kostade för mig THB 700 + THB 400 i registreringsavgift som då gav mig medemskap fram till 2010-06-30. Tyvärr måste alla medlemskap ta slut på detta datum, hade jag hade jag kommit 1 juli hade jag fått 12 månader för samma summa...
Drivern köpte ett sexårskort, men det blev ju då i praktiken fem år och fyra månader. Men vi gnäller inte om det! Kostnaden tjänar man in på några golfrundor, då det blir ganska kraftiga rabatter för greenfee med detta kort. Till exempel betalade jag THB 1200 istället THB 2000 på min första runda, och därmed är ju nästan kortet betalt.
Och med detta avklarat åker vi vidare mot Jomtien för att ta en pilsner hos Maitans. Han blir mycket glad när två goa göteborgare plötsligen dyker upp oannonserat.
8
Vi får lösenord till Maitans trådlösa internet, och kan koppla upp oss med våra laptops.
Vi anländer Driverns hus i Rayong, och det är uppenbart inte riktigt färdigt. Å andra sidan är Drivern vad jag förstår inte riktigt färdig för att bo permanent i Thailand, så det är väl inga problem.
3 mars 2010
Drivern är efter en lång svår vinter i Sverige mycket sugen på att spela golf, så nu är det hög tid för golfbanan! Vyn är ju ganska inbjudande...
Men först en Beer Chang för att slappna av lite, och detta är alltså ett civiliserat ställe som har den goda smaken att servera den ädla drycken. Eastern Star var namnet på golfbanan.
Tee time! Vi går ut till väntande fordon. Trodde jag... men Drivern föredrar visst att gå runt banan.
Våra caddies är väl kanske inte så tilltalade av att dra runt en golfbag 18 hål, men dom håller masken.
Ännu en vacker vy.
Sen var jag visst lite lat med kameran för jag har inga fler bilder från denna min första golfrunda. Får väl bekänna att jag efter sjätte hålet var så utmattad av promenaden i värmen att jag nästan gav upp. En lämplig kompromiss fick bli att jag från och med hål tio fick en golfbil som caddyn kunde skjutsa mig i mellan alla patetiska slag.
Jag ville inte veta hur många slag det blev totalt, men många blev det. Bra träning 
Efter golfrundan åkte vi till Ban Chang, Drivern hade hört att det finns ett antal barer där. Vi hittar inte riktigt, men träffar en trevlig engelsman som säger att, jodå ett kvarter upp på denna gata börjar ett stråk med 27 barer i rad. Vi hade tänkt oss att besöka Offshore Bar eftersom Drivern har en gemensam bekant med den norske ägaren. Just denna bar är dock sist i kedjan av 27 barer, så vi får väl offra oss och gå förbi allihop.
Drivern går med raska steg och får till slut fly ut på gatan för att undvika alla glada tillrop man får när man passerar sysslolösa bardamer... själv försökte jag ta några bilder men det var inte populärt på alla ställen.
Vi kommer till slut fram till Offshore's Sports Pub.
Det är lite dött där så dags, men Drivern och jag beställer i varje fall varsin Beer Chang.
Efter ett tag kommer ägaren Gunnar ut och pratar med oss en stund. Han är inte från Norge, han är från Bergen!
Dags att åka hem till Driverns hus i Rayong. Väl där kommer Drivern på att den digitala termometer han tidigare inhandlat på ICA i Högsbo nu saknas. Han frågar svåger Veraporn vart den har tagit vägen och svaret blir att den fungerar inte. Det visar sig dock att det var batteriet som var slut, och Drivern gör sina försök att få igång den med nytt batteri.
Det här ser inte bra ut.
Svåger Veraporn kommer heller ingen vart med termometern.
Nej, det blir väl dags att gå och lägga sig!
4 mars 2010
Idag ska vi ta en tur till Koh Samet är det tänkt. Det är inte så långt att åka till färjeläget Ban Phe, och där får vi dagens specialerbjudande om speedboat dit och långsam båt tillbaka för THB 200 vilket vi accepterar. Vi blir skjutsade till piren med detta fordon.
Vi är dom enda passagerarna, men vi får ändå vänta lite då man måste åka och köpa bränsle först.
Fyra glada svenska anländer med speedboat från Koh Samet efter tre dygn där. Jag tror knappt mina ögon när dom lyckas knö in sina stora ryggsäckar plus sig själva i detta fordon för transport ut till stora vägen.
Sen blir det vi som lämnar piren i hög fart.
Lite skakigt var det, njurbälte på!
Här backar vi in till en strand på Koh Samet.
Här har vi en farang som försöker ta lite exotiska bilder på sin dam i vågbrynet. Ja, för all del, det är väl bra.
Blev dock lite förvånad när han uppenbarligen ville ha samma typ av bilder på sig själv.
Lite tåmanikyr var välbehövligt, något samtliga manikyrister som passerade ej försummade att ogenerat påpeka... Min dam var rätt skicklig, först tåklippning för THB 100, sen lyckades hon sälja på mig slipning av liktornar för THB 200. Till slut ville hon förstås ansa mina fingernaglar, men då var det stopp för min del. Jag vill gärna ha lite nagel kvar på fingrarna, speciellt på höger pekfinger när jag ska öppna en burk Beer Chang
Här förbereder sig Drivern för inspelning av uppföljaren till Clions avatar.
Sabai sabai...
Nu börjar det bli dags att gå till långsamma båten som avgår 16.00.
Så kom vi till piren efter cirka 15 minuters promenad.
Och här har vi tydligen ett thailändskt örlogsfartyg!
Lite svårt att hitta en plats i skuggan på denna båt.
En moppe ska med också.
Dags att kasta loss! Jag funderade lite på hur man skulle komma ut då det låg en annan båt i vägen, men Drivern som gammal sjöman försäkrade mig att dom skulle lösa det med lite avancerade backningsmanövrar.
Nu är vi nästan loss.
Vi plockar upp några fler passagerare.
Nu är det väl dags att åka!
Tillbaka på fastlandet stöter vi på en dam som vill sälja torkad fisk. Snälle Drivern köper lite för en blygsam summa.
Chaufför Veraporn kör lite fel när vi ska åka hemåt, så det blir "scenic route" längs lilla kustvägen när vi ska till Rayong.
Väl hemma är Drivern lite missnöjd med hur man valt vid kakelinköp. Det här passar ju inte ihop!
Nåja, det löser sig. Men arbetsdagen är inte över för svåger och chaufför Veraporn. Det blir lite murning innan det är sovdags för oss alla.
Fortsättning följer...
Herr Chang har talat.
