Herr Changs fiktiva historier

3 minuter sedan, skrev b-tung:

Fantastiskt trevligt HC man garvar ganska skönt. Hoppas att inte historien om A-lätt dyker upp....

Den ser vi fram emot

Precis nyss, skrev måne:

Den ser vi fram emot

Nu vaknade jag till????????

Man har saknat After Shave och Galenspararna i många år, med nu e dom tebax! 

HC; du é inte riktigt klok...........

Reta inte upp Q4 nu bara.. Men väldigt trevliga kåserier, hoppas jag inte får en släng av sleven dock.

Grymt skruvat!

MVH Tommy

48 minuter sedan, skrev Tommy:

Grymt skruvat!

 

MVH Tommy

Tack för kommentaren! Fast nu börjar jag ju fundera på vad jag skulle kunna skriva baserat på din personlighet

Herr Chang har talat.

Jag får återigen påminna om att detta är endast mina fantasier, eventuella likheter med verkligheten är en ren tillfällighet!

Ett cykeläventyr i Thailand

magenGOT hade ordnat det sig fint för sig med boende och bra ekonomi i en större stad i Thailand. Men sysslolösheten blev lite påfrestande, så magenGOT började cykla som en hobby. Det var inte bara något att göra, det hjälpte förstås också med det fysiska välbefinnandet. magenGOT cyklar normalt inom staden om det inte är för stora avstånd, men det händer också att han tar längre utflykter.

En torsdag kliar det i benen på magenGOT, så han bestämmer sig för att ta en längre tur ut på vischan. Ja, det finns ju flera riktningar att välja på, men norrut ter sig bäst för magenGOT. Det var ju lite att besvärligt att ta sig ur staden, alltför många fotgängare och bilister i vägen. Att de inte har vett att flytta på sig! Men väl utanför staden flöt det på bra.

Ända tills magenGOT råkar köra över en liten glasbit, som orsakar punktering på framhjulet. Dessutom försöker magenGOT försent väja, och då blir det så att han kör av vägen. Själv faller han ganska mjukt på gräs, men cykeln går rakt in i en stor sten. Framhjulet är nu totalt kvaddat. Ordentlige magenGOT har förstås med sig ett litet reparationskit för bland annat punkteringar, men det hjälper föga mot ett skevt framhjul.

Cykeln går inte att cykla på, och magenGOT begrundar situationen vid vägrenen. Det är ju ganska långt att leda cykeln tillbaka till staden… kan det finnas reparatörer i närheten? Ska man chansa på att gå en sidoväg i förhoppningen att hitta någon liten by? Hans funderingar avbryts av att en pickup stannar där han står. Vänliga thailändare har omedelbart förstått hans problem, och erbjuder hjälp.

magenGOT är inte sen att tacka ja, och in på en sidoväg blir det. Ingen talar engelska och hans thailändska är lite begränsad. Dock uppfattar magenGOT att man pratar om att åka och äta. Ja, för all del, magenGOT är ju lite hungrig nu. Han förväntar sig nog att man ska åka hem till någon, men istället stannar man vid en väldigt lokal restaurang. Inte riktigt vad magenGOT tänkt sig, men det visar sig att det där finns personer som talar någorlunda engelska.

magenGOT får veta att lokala cykelreparatören inte är tillgänglig just nu, men troligen imorgon. Så alla tycker att magenGOT ska sova över där. Hmm… magenGOT är måttligt road… men egentligen har han inte mycket att välja på nu. OK. han sover över, och nu börjas det beställas in mat och dryck. Luttrade magenGOT gör vad han tycker är en helt separat beställning av mat. Han beställer dessutom in en flaska Sang Som med tillhörande virke.

Flaskan kommer in, och magenGOT försöker då kommunicera att han vill skriva sitt namn på flaskan. Servitrisen förstår ingenting, och magenGOT tecknar då frenetiskt med höger hand i vänster hand. Detta tolkas som att han vill ha in notan, och det tycker servitrisen det är alldeles för tidigt för. Men handlingskraftige magenGOT går in bakom bardisken och hittar lämplig tuschpenna,

När han kommer tillbaka till bordet är halva flaskan redan upphälld till sällskapet. magenGOT tänker en del mörka tankar, men lyckas hålla munnen stängd. Men efter att ha ätit god thaimat och fått sin beskärda del av Sang Som så ljusnar det. Alla är på gott humör! Flaskan Sam Song är dock tom… men magenGOT är expansiv och beställer in en till. Den levereras med tuschpenna som magenGOT nu nonchalant viftar bort.

Det börjar bli sent, och magenGOT tar generöst nog hela notan. Diverse unga söta flickor passerar förbi bordet, och sällskapet frågar flinande “ao mai?”. magenGOT låtsas inte förstå och går till sitt sovrum. Det är inga problem för magenGOT att sova gott, och när han vaknar går han ut och finner att hans cykel nu är reparerad.

Så magenGOT tar farväl och tänker sig att cykla tillbaka till staden. Bara ett litet problem… magenGOT kommer inte ihåg vilka småvägar man körde på. Han är helt enkelt vilse. Mobilens batteri är slut och magenGOT står där och begrundar sitt öde. Efter en halvtimme passerar och stannar samma pickup…

Herr Chang har talat.

Ja, om det ändå kunde hända IRL.....Lät ju riktigt trevligt ju....  Men det där om dött mobilbatteri...?  No way.

Vad skönt att ölgubben hittar på roliga historier så en annan slipper, jag menar Stefan blir ju inte så glad! 

7 timmar sedan, skrev Herr Chang:

 

Tack för kommentaren! Fast nu börjar jag ju fundera på vad jag skulle kunna skriva baserat på din personlighet

 

Herr Chang har talat.

Crap... på engelska...

MVH

Som sagt är detta en rent påhittad historia, och inget att fästa någon vikt vid. Annat än att notera att jag är en briljant författare med livlig fantasi

Att representera Sverige

På ett universitet i Bangkok har rektorn på arbetstid just sett den långa invigningen av OS i Rio på TV. Det var ju en spektakulär tillställning, speciellt intressant var att det finns så många nationer i världen! Rektorn tillkallar universitets geografilärare, och han bekräftar att det faktiskt finns så många, om inte fler. Detta fascinerar rektorn, och det slår honom att en del av studenterna på hans universitet faktiskt kommer utifrån Thailand.

Vänta lite nu… skulle man inte kunna ha något liknande OS-invigningen på universitetet? Javisst, det kan man givetvis! Rektorn sammankallar samtliga studenter till aulan och meddelar att varje närvarande land ska marschera in på skolans fotbollsplan på tisdag. Flagga ska medföras, och någon från varje land ska hålla ett kort tal. Helst på thailändska.

NollKoll och Ficke055 är måttligt roade av detta… man är de enda svenska studenterna på universitetet, och då blir det dom som får dra lasset att representera Sverige. Men så tillägger rektorn att måndag blir en ledig dag så alla kan förbereda sig för denna hyllning av olika nationaliteter. Det blir heller ingen undervisning på tisdag, den dagen ägnas helt åt att ta del av varandras kulturer. Bland annat ska det tävlas i olika grenar som är typiska för varje kultur, och varje nation väljer sin sport.

Nu känns det lite bättre för NollKoll och Ficke055. Två lediga dagar! Men nu måste det förberedas lite för Sveriges intåg på fotbollsplanen. Det måste fixas fram en svensk flagga, och ett tal måste förberedas. NollKoll tycker att Ficke055 kan köpa en svensk flagga någonstans i Bangkok, medan hon ambitiöst nog ska förbereda ett tal på thailändska. Vad gäller svensk sport är de överens om att ölhävning skulle passa bra.

Redan på söndagen skrider NollKoll till verket. Hon skriver först talet på svenska, och sedan använder hon Google Translate för att översätta till thailändska. Sen tar det lite tid att hitta något gratis program som kan läsa upp den thailändska texten, men hon hittar ett. Hon lyckas spela in denna uppläsning på sin mobil, och går sedan och lyssnar på den hela tiden. Även när hon sover, det kan ju fastna bättre då.

På måndagen ska Ficke055 försöka inhandla en svensk flagga av lämplig storlek. Efter att ha funderat länge tänker han att i Chinatown kan det finnas. Han tar tunnelbanan dit, men det visar sig kräva mycket letande innan han hittar en affär som säljer europeiska flaggor. NollKoll har allokerat 300 baht ur budgeten för detta inköp, så Ficke055 blir väldigt positivt överraskad när det visar sig att en svensk flagga kostar endast 100 baht.

Glad i hågen och med pengar i fickan vill Ficke055 fira lite. Det är ju så att nästa dag blir det ölhävningstävling, så då är det väl motiverat med lite träning? Ficke055 avnjuter två öl, vilket kostar 100 baht. Ska han redan åka hem? Nja… han har ju 100 baht kvar. Kanske finns något intressant på Panthip Plaza? Så Ficke055 åker dit, och han fastnar för en mycket prisvärd kopia av senaste versionen av Photoshop. Endast 100 baht, och det är ju perfekt.

Nu är det dags att åka hem, och där står NollKoll och rabblar sitt tal på thailändska. Ficke055 tycker det låter helt autentiskt, så då ska han visa inköpt svensk flagga. Det är dock ett litet problem med flaggan… den är visserligen gul och blå, men det är ett blått kors på gul botten. Jag fixar detta utbrister Ficke055. Fast nu är goda råd dyra, hur ska han fixa det? Ficke055 förkastar klokt nog tankar på att måla om flaggan, istället får han en riktig snilleblixt!

Han har ju en fin kamera… han har ju senaste versionen av Photoshop… han kan ta ett foto av flaggan, ändra fotot i Photoshop och sen skriva ut den ändrade versionen! Det kostar endast 20 baht att skriva ut den i A1-format på universitetets bokhandel, så NollKoll godkänner denna extra utgift. Ficke055 är mycket noggrann med att bevara den fotograferade tygstrukturen på flaggen när han modifierar färgerna.

På tisdagen formerar sig alla studenter i respektive nationslag, och det börjar bli dags för intåg på fotbollsplanen. Ficke055 håller stolt i sin A1-utskrift och NollKoll lyssnar en sista gång på det thailändska talet. Nu börjar det tyvärr regna, rent av ösa ner, och A1-utskriften blir tråkigt nog förstörd. Men NollKoll har tagit med sig den felaktiga flaggan, och hon tycker att den kan användas. Det är ändå ingen som märker någon skillnad.

Regnet är över lika fort som det anlände, och alla studenter tågar in. Rektorn blir mycket nöjd, det är ju precis som på OS-invigningen! Nu ska det hållas tal, och när det är NollKolls tur flyter det på riktigt bra. Tycker hon, trots ganska matta applåder från de thailändska åhörarna. Rektorn är nu förbryllad… sa hon verkligen att Thailand är ett ruttet land, thailändare är ohyfsade och att detta universitet är undermåligt?

Rektorn överlägger med vice rektor, och de är inte riktigt säkra på att de hörde rätt. Nåja, farangen ska ha all heder av att försöka säga något på thailändska! Nu är det dags för nationella sporter, och det visar sig att endast den mångåriga svenska sporten ölhävning står på programmet. Rektorn har något motvilligt gått med på att köpa in en stor mängd öl och tillåta konsumtion på skolans område. Allt i intresse av kulturellt utbyte!

Man har tvåmannalag, och NollKoll samt Ficke055 visar sig vara överlägsna. Rektorns lag med vice rektor hamnar generande nog sist. Men Ficke055 säger till rektorn att det går att göra nya försök så länge det finns öl kvar. Rektor och vice rektor gör många försök, men lyckas inte lämna sistaplatsen. Rektor är nu ganska utmattad, och det sista han gör innan han lämnar är att deklarera även nästa dag som en ledig dag för alla studenter.

NollKoll och Ficke055 ler ett thailändskt leende.

Herr Chang har talat.

Inspirationen flödar på… se här ännu en påhittad historia.

Utfrusen i Isaan

Det var dags för pelledensnälle att återigen besöka Isaan. Det fanns pengar till flyg och överskottet lämnade han över till frugan vid ankomst. Inkvarteringen i den lilla byn i Isaan var väl inte riktigt till pelledensnälles belåtenhet, men han kunde se det som ett välkommet avbrott i den vanliga tillvaron. Han behärskar icke det thailändska språket, men det finns ju gester och grymtningar, så nog kunde han förstå vad thailändarna ville kommunicera, och vice versa. I värsta fall fanns ju frun att tillgå som tolk.

Efter några dagar börjar dock pelledensnälle känna sig lite utanför. Folk ska uppenbart åka någonstans, men de vill inte att han ska följa med. Han är ju ganska sysslolös, så varför? Han frågar frugan, men hon ger bara svävande svar. En gång tar sig pelledensnälle friheten att bara sätta sig i det fordon som uppenbarligen ska använda för att åka någonstans. Thailändska medpassagerare blir mycket besvärade av det, och resan går sedan till ett banalt mål.

Nu börjar pelledensnälle misstänka att han inte är särskilt populär i byn. Han kan inte fatta varför? Han betalar ju för så mycket, dessutom upplever han sig själv som mycket artig och trevlig. Är detta tacken? Det blir något att grubbla på för pelledensnälle, och nu vill han veta vad problemet består i. Tanken att besöka det lokala templet slår honom, det är ju vad frugan gör när hon har bekymmer. Kanske har någon munk en förklaring?

Templet är inte så långt borta, så pelledensnälle går dit. Väl där blir det lite svårt att hitta någon munk som kan hyfsad engelska, men till slutar hittar han en. Munken lyssnar på pelledensnälles bekymmer, men svarar bara i allmänna ordalag. Allt kommer att ordna sig, det finns en mening med allt, det finns sådant du inte är medveten om och så vidare. Detta gör väl inte pelledensnälle särskilt bättre till mods, men han inser att bättre än så blir det inte från templet.

Tillbaka till den enkla boningen blir pelledensnälle till sin stora förvåning inbjuden att åka med på nästa resa. Hjälpte det att gå till templet? Han åker givetvis med, och är mycket spänd på vad destinationen kan tänkas vara. Det visar sig vara närmaste bankomat. och pelledensnälle ombeds ta ut 10000 baht. Jaha, tänker pelledensnälle, vi ska åka till något verkligt intressant ställe. OK, det får kosta!

Tyvärr blir pelledensnälle besviken, för så fort pengarna överlämnats så skjutsas han tillbaka till hemmet. Resten av sällskapet åker vidare. Nu är han smått deprimerad… alkohol hjälper lite… men egentligen inte, för han blir bara mer arg ju mer han dricker. Här betalar man för allt, men får inget i utbyte… vad är det här för människor? Det kanske är dags att lämna Thailand?

Nästa morgon vaknar pelledensnälle av ovanligt mycket oväsen utanför. Nej, nu får det var nog! Han vänder sig till frugan och beklagar sig. Frugan säger, vad gnäller du om, det är ju din födelsedag idag och hela byn är här för att fira dig med presenter, mat och dryck! Vi har planerat detta länge.

Och nu är pelledensnälle glad igen.

Herr Chang har talat.

Detta är inte sant.

Den sjuka vattenbuffalon

TimRob ska besöka Pattaya ännu en gång. Det är inte första gången, och det finns väl just ingen specifik anledning att åka dit. Men TimRob gillar Pattaya, så varför inte?

Väl där gör han sina gamla invanda rundor bland barerna, men av en ren tillfällighet noterar han en liten soi som han aldrig besökt. TimRob hittar där en riktigt bra bar, billig dricka och mycket tilltalande damer. Han fastnar speciellt för en dam, och de har ett långt och djupa samtal långt in på natten.

TimRob börjar bli trött, och är nu sugen på att gå till hotellet och bara sova. Tyvärr syns det att plånboken är välfylld när han betalar notan för sig och damen. Hon inser att hon kanske aldrig kommer att se TimRob igen, och försöker då med något annat. Hon berättar då snyftande att familjens vattenbuffalo är sjuk, och det är risk för att den dör och därmed skulle familjens alla möjligheter till försörjning försvinna.

Nu är ju TimRob inte född igår, han har ju läst inlägg från BTT på MPR om detta fenomen. Jaså, försöker hon lura av mig pengar? Damen säger förläget och ödmjukt att 10000 baht skulle räcka för att bota djuret. TimRob låter sig inte luras… han funderar istället på hur han ska kunna avslöja bluffen. Jaha… TimRob erbjuder sig iskallt att åka med damen till hennes hemby, tillkalla veterinär och sedan betala direkt till veterinären för utförd behandling.

Nu skruvar damen lite besvärat på sig, men känner sig tvungen att acceptera TimRobs erbjudande. Det var inte vad TimRob hade tänkt sig, men ingen vill förlora ansikte. Så nästa dag tar man bussen till damens hemby. Väl där introduceras han för hela familjen och släkt, och ja, hela byn. Vattenbuffalon får han inte träffa, och den verkar inte vara så angelägen längre.

TimRob insisterar dock att få se djuret. Nej, den är ute och betar, och ingen vet exakt var. TimRob får dock inspektera vattenbuffalons nattutrymme. Det är ju en förskräcklig syn. Det fängsel man använder är väldigt rostigt och gammalt. Som den svetsare han är vet TimRob att han kan skapa något som är mycket bättre.

Finns det några verktyg här i byn? Nej. Så han ber damens bror att skjutsa honom till närmaste stad så han kan köpa svetsutrustning och lämplig metall. Brodern skjutsar, och TimRob köper för cirka 35000 baht. Tillbaka i byn tillverkat TimRob ganska snabbt ett mer humant fängsel för vattenbuffalon. Som han inte fått träffa än.

Hela byn imponeras av detta, och nu kommer antydningar om att ett bröllop skulle kunna vara aktuellt. Detta gillar inte TimRob då han ser ännu mer utgifter framför sig. Han fejkar ett samtal från Pattaya och säger sedan att han tyvärr måste återvända dit omedelbart för att ta hand om brådskande affärsangelägenheter i hans verksamheter där.

TimRob tar första bästa buss mot Pattaya, och hela byn är med för att med en tår i ögat ta farväl. Efter tio minuter på bussen tittar TimRob ut på landskapet och får se en vattenbuffalo som tittar konstigt på honom.

Herr Chang har talat.

Denna berättelse har ingen som helst förankring i verkligheten.

Helvetesköket

Sang Sommy driver med sin thaidam en enkel restaurang i en mindre ort utanför en större svensk stad. Man serverar främst thaimat, men även en del svensk mat. Det är många gäster vid lunch, och även mycket avhämtad mat resten av dagen. Verksamheten går väl hyfsat bra vad gäller kundernas belåtenhet och restaurangens ekonomi. Men Sang Sommy vill ha mer.

Han funderar på hur man ska kunna locka fler gäster till restaurangen. Tillfälligt sänkta priser känns inte som en bra idé, och tio luncher för priset av nio är ju att härma konkurrenterna. Nej… något nytt behövs! Hemma i TV-soffan råkar Sang Sommy zappa in på ett program om matlagning. Hålla en kurs om thailändsk matlagning kanske? Och ta rejält betalt för det?

Sang Sommys fru är inte så tilltalad av denna tanke, men går något motvilligt med på att vara lärare. Så Sang Sommy trycker snabbt upp 100 flygblad om denna kurs, som han sedan klistrar upp här och där i den lilla orten. Kostnad för kursen är endast 200 kronor per deltagare, och då ingår att man får äta upp det man lagat. Fast ingredienser måste man ha med sig.

Första dagen för matlagningskursen infinner sig, och Sang Sommy är lite besviken över att endast tre personer har anmält sig. Men de infinner sig, och Sang Sommy kan konstatera att det är lite torftigt med medtagna ingredienser. Få se nu… vi har potatis, rödbetor, sill, knäckebröd och mjölk. Sang Sommys fru säger att det inte går att laga thaimat med det.

Jaha… under lite press blir Sang Sommy tvungen att gå med på att man tar lite från restaurangens matförråd. Men det får räcka med lite chili, det går ju att laga vilken thaimat som helst bara den innehåller chili! Sang Sommys fru och deltagarna gör vad de kan med råvarorna, och sitter sedan tyst och äter resultatet. Sang Sommy anser sedan att man ska betala för sig och kräver in 200 kronor per person.

Deltagarna lämnar, och Sang Sommy tar hand om överblivna råvaror. Men något gnager i honom… detta blev inte riktigt rätt. Senare, hemma i TV-soffan, råkar han zappa in på en maratonvisning av Hell’s Kitchen med Gordon Ramsey. Sang Sommy blir helt fascinerad av denna tävling, och sitter och tittar hela natten.

Han inser nu att detta är bästa modellen för att intressera kunder. En tävling där anmälningsavgiften är endast 1000 kronor, men vinnaren får en resa till Thailand! Sang Sommy trycker nu upp 1000 flygblad som fru och barn klistrar upp här och där. Till hans stora förvåning anmäler sig 12 deltagare! Det här kommer att gå med vinst!

Det är dags för tävlingsdagen, och Sang Sommy har med visst besvär för berett plats för tolv kockar i hans kök. Ingredienser för tävlingsrätterna är inhandlade, och deltagarnas uppgift blir att laga pad thai gao, det vill säga ris med kyckling och lite annat. Sang Sommy har noga observerat hur Gordon Ramsey agerar, och gör sitt bästa för att göra likadant.

Sang Sommy tar en liten runda bland deltagarna för att se hur matlagningen fortskrider. Han vägrar att svara på frågor och hänvisar till frugan. Hon gillar inte riktigt att han just inte hjälper till så mycket… En deltagare har lagt upp kyckling på en tallrik vilket Sang Sommy noterar när han går förbi. Han inspekterar kycklingen och utbrister inspirerad av Gordon Ramsey:

It’s raw! It’s fucking raw!

Ja, säger Sang Sommys fru, den är liksom inte tillagad än. Gå nu och sätt dig där borta så tar jag hand om tävlingen. Sang Sommy får lomma bort till toaletten och övervaka tävlingen med hjälp av kikare. Han noterar med viss frustration en hel del brister som frun verkar ha överseende med. Han överväger om han ska skriva om denna oerhörda orättvisa på MPR.

Men strax är det dags för provsmakning. 13 versioner av pad thai gao finns på bordet. Vänta lite nu… det var ju 12 deltagare? Sang Sommys fru medger att hon också lagat rätten, men hon tänker inte säga vilken av dom det är. Nu känner Sang Sommy en viss press… och det blev ganska mödosamt att smaka på alla 13.

Sang Sommy väljer ut en vinnare. Vem kan det vara? Det är förstås frugan som blir jätteglad över att få åka till Thailand själv. Hon tycker att Sang Sommy kan sköta stället medan hon är borta. Och deltagaravgifterna tar hon som reskassa…

Herr Chang har talat.