Efter vår längre vistelse i byn i våras i samband med lock-down har jag reflekterat över hur många hemmasittare det finns här; alltså relativt unga människor som just inte gör något annat än sitter/ligger hemma. Ibland kanske de hjälper till lite vid familjens lilla rörelse men oftast inte ens det. Man skulle ju kunna förstå denna apati om byn låg 100 km från närmaste tätort i Nakorn Nowhere med absolut noll möjligheter till jobb och få chanser till aktiviteter, men här finns obegränsat med relativt välbetalda industrijobb för alla utbildningsgrader och det är dessutom bara en dryg timme till Bangkok och Pattaya om man hellre jobbar inom serviceindustrin. Inte så lätt senaste året givetvis men det här är inget fenomen som dykt upp med Covid utan har funnits här en längre tid, även om det verkar ha ökat.
Sedan har vi de som faktiskt jobbar och driver någon liten familjeverksamhet; en liten nudelrestaurang ett par km utanför statskärnan eller MC-verkstad på landet. Även bland denna grupp så vimlar det av människor som absolut aldrig lämnar sin tomt, om det inte är för förnödenheter.
Jag finner dessa observationer oerhört märkliga för samtidigt är ju den genomsnittlige thailändaren den mest sociala person jag någonsin träffat; säger aldrig nej till en fest eller lite somtam med sina kompisar.
Det kan ju vara så att jag läst av situationen fel men jag tror inte det då jag även framfört min spaning till frugan, svärmor och några andra släktingar och de håller alla med men ingen av dem har heller någon förklaring till varför så många relativt unga thailändare väljer att närmast helt isolera sig från samhället. Det sägs att thailändare spenderar mer tid på sociala media och ser mer på TV än nästan några andra nationaliteter men har funderat mycket på varför det blivit så.
Har någon av er gjort samma observation och har ni någon analys över varför det är / har blivit så?

