Låter kanske hårt att skriva det men här ser vi baksidan av barlivet i Pattaya.
Gubbarna som sitter i barerna och super och pippar tills alla broar är brända och som bokstavligen skiter i konsekvenserna.
Vissa kanske trodde att den där bartjejen hon long-timaren skulle kunna hjälpa till när stålarna tagit slut men sanningen är ju att när pengarna är slut sticker lilla Noi all världens väg och skiter fullständigt i om gubben lever eller dör.
Pattaya må vara ett paradis för gubbarna på två veckors semestern med rejält fyllda plånböcker men den som tror att någon ska hjälpa till när alla stålarna runnit bort misstar sig rejält.
Jag har pumpat in inlägg på forumet i många år och varnat för farorna med att tro att allt löser sig till det bästa i Thailand bara man är snäll och smilar men sanningen är att en farang utan pengar i Thailand är mindre värd en kackerlaka.
Det är tragiskt att läsa om dessa gubbar som bränt sina broar både i Thailand och i sina hemländer men snacket om att dom har det bättre som tiggare på beachen i Jomtien går jag inte på.
Finns givetvis organisationer som skulle kunna fixa hem dessa uteliggare och ordna bostad och pengar i deras hemländer.
Men och det är det som är det tragiska. Dessa gubbar vill inte hem till trista och gråa Tyskland Sverige eller England.
Då går dom hellre under i Thailand.
Kallas visst för gula febern.
BTT