Hej,
Tack så mycket!
I natt satt jag halva natten och försökte räkna ut det ena och det andra...
Och kom på en ny smärtgräns.
Och kände med hela mitt hjärta att om den gränsen är nådd och jag inte får den - så får det vara.
:::
Så i morse blev det ett slag från min sida.
Ett till slag från en annan som verkar lika förtjust i samma lägenhet.
Sen lade jag in det sista och gick och jobbade två timmar.
På tåget hem medan jag sov och dreglade (he he he) ringde mäklaren och sa att jag hade vunnit budgivningen.
He he he...
Vet inte om "vunnit" är rätt ord.
Men jag är glad i alla fall.
Det är skönt att det är över.
Det känns rätt.
Jag kommer att trivas där.
Och framförallt kommer barnen att trivas där - tror jag.
Tre lekparker i närheten varav en precis utanför dörren.
En liten pulkabacke har vi också.
Cut..
Härligt Magrood!
Är glad för din skull. ![]()
Gick igenom något liknande för ett och ett halvt år sen, letade lägenhet länge då jag vantrivdes något så fruktansvärt på grund av stökiga grannar, rent av mådde dåligt både psykiskt och fysiskt i lägenheten jag hade.
Gick på massor av visningar men den där magkänslan som du skriver om infanns sig aldrig.
Hittade rätt tillslut (den ska jag ha!) och närmare trehundratusen över min "smärtgräns" var den min och ångrar det inte en sekund. ![]()
