Hej hej, nu är jag tillbaks med nya tag

Wwax
8 maj 2013#16
Hej,

 

Tack så mycket!

I natt satt jag halva natten och försökte räkna ut det ena och det andra...

Och kom på en ny smärtgräns.

Och kände med hela mitt hjärta att om den gränsen är nådd och jag inte får den - så får det vara.

:::

 

Så i morse blev det ett slag från min sida.

Ett till slag från en annan som verkar lika förtjust i samma lägenhet.

Sen lade jag in det sista och gick och jobbade två timmar.

På tåget hem medan jag sov och dreglade (he he he) ringde mäklaren och sa att jag hade vunnit budgivningen.

He he he...

Vet inte om "vunnit" är rätt ord.

 

Men jag är glad i alla fall.

 

Det är skönt att det är över.

Det känns rätt.

Jag kommer att trivas där.

Och framförallt kommer barnen att trivas där - tror jag.

Tre lekparker i närheten varav en precis utanför dörren.

En liten pulkabacke har vi också.

 

Cut..

Härligt Magrood!

Är glad för din skull. :)

 

Gick igenom något liknande för ett och ett halvt år sen, letade lägenhet länge då jag vantrivdes något så fruktansvärt på grund av stökiga grannar, rent av mådde dåligt både psykiskt och fysiskt i lägenheten jag hade.

 

Gick på massor av visningar men den där magkänslan som du skriver om infanns sig aldrig.

 

Hittade rätt tillslut (den ska jag ha!) och närmare trehundratusen över min "smärtgräns" var den min och ångrar det inte en sekund. :D

Odin
8 maj 2013#17
Hej,

 

Tack så mycket!

I natt satt jag halva natten och försökte räkna ut det ena och det andra...

Och kom på en ny smärtgräns.

Och kände med hela mitt hjärta att om den gränsen är nådd och jag inte får den - så får det vara.

:::

 

Så i morse blev det ett slag från min sida.

Ett till slag från en annan som verkar lika förtjust i samma lägenhet.

Sen lade jag in det sista och gick och jobbade två timmar.

På tåget hem medan jag sov och dreglade (he he he) ringde mäklaren och sa att jag hade vunnit budgivningen.

He he he...

Vet inte om "vunnit" är rätt ord.

 

Men jag är glad i alla fall.

 

Det är skönt att det är över.

Det känns rätt.

Jag kommer att trivas där.

Och framförallt kommer barnen att trivas där - tror jag.

Tre lekparker i närheten varav en precis utanför dörren.

En liten pulkabacke har vi också.

 

Nära till thaikäk är ett stort plus för mig. :-)

 

:::

Och jag har fått lite moraliskt stöd från flera håll att det inte är samma sak att lyssna på sin magkänsla när det gäller män och när det gäller lägenheter.

Jag frågade min svenska mamma "Vad är det för skillnad då?"

 

"Med lägenheter är det inte lika många dolda fel" sa hon.

5555

 

Vad vi skrattade. :-)

:::

 

Så nu har jag tänkt att när allt är klart och jag vet säkert att jag kommer att få den på riktigt - ska jag ta med barnen och leka på lekgården där... under tiden som jag väntar på svar från barnpsykologen om hur man bäst kan ta upp skilsmässan med barnen.

Sen när de har bekantat sig med området kommer jag att berättat för dem att det stället kommer att bli vårt nya hem. :-)

:::

 

Sen ska jag gå vidare med jobbfronten.

Ska sätta igång med en ny bok snart nu när jag har fixat klart en lägenhet.

Observera att "snart" för mig kan innebära två tre år. He he he

 

:::

En tråkig sak som har hänt mig är att min mamma har sagt upp bekantskapen med mig efter min resa.

I början när hon bara var arg på mig och sa att jag gjorde dålig karma som sa vissa saker till henne, då var jag ledsen...

Jag tror på karma.

Men när hon till slut sa att jag inte skulle komma på hennes begravning... att jag har missat pappas begravning... så det skulle inte göra något för mig om jag även missar hennes begravning.

Då gick allting över gränsen.

Jag orkar inte bry mig längre. Inte ens om karma.

:::

 

Ibland är det nog ändå skönt att kunna känna sig "Jag har gjort mitt bästa" när dåliga relationer tar slut.

Det är ingenting som jag ångrar mig för jag vet att jag har gjort mitt bästa.

:::

 

Det är bara lite synd att inte kunna dela med mig mina viktiga beslut med min egen mamma.

Men jag har å andra sidan andra som fyller tomrummet.

:::

 

Kram

Magrood

 

Ja Magrood, jag är inte helt säker på att det för en Thaitjej är en förlust att (låt oss säga) klippa navelsträngen till Mamma.  Era traditionella band till era mödrar liknar faktiskt slaveri ibland..

Jag säger inte att det är så alltid, men jag har sett skräckexempel..

 

Stå på dej tjejen, du är en av dom beundransvärda människor som är utrustad med en egen styrka som är få förunnad. Så kom ihåg att det är du som bestämmer om ditt liv ingen man, mamma eller myndighet. 

 

//Odin.

husse
8 maj 2013#18

Härligt Magrod

 

vill du ha hjälp med flytten så ring bara, du har vårt nummer, vill så gärna hjälpa dig.

Magrood
Mattayom ton มัธยมต้น
8 maj 2013#19
Skönt att se dej tillbaka, du är juvelen i Mai Pen Rais krona!

 

Berätta för barnen så fort du orkar, det är nog bäst för alla parter.

 

Vad gäller lägenheten, så hade jag valt den som passar barnen bäst, din tanke om balkongen känns rätt.

 

Lycka till!

 

 

MVH Tommy

Tack så mycket!

Det är så skönt att få det bekräftat att ens resonemang verkar rätt när man själv är tveksam.

 

Har hört att barnen växer ju - så lekgård kommer att spela mindre och mindre roll.

Men jag vill försöka leva här och nu och ha det gott med barnen nu.

 

 

Jag är i alla fall tacksam att jag har den här möjligheten att kunna låna och skaffa egen bostad när det behövs.

:::

 

Mvh

Magrood

Magrood
Mattayom ton มัธยมต้น
8 maj 2013#20
Om man ändå hade hälften av din styrka och beslutsamhet.Magrood.

 

 

/Enis

 

Tack så mycket Enis.

Jag har tack och lov många goda vänner.

 

Och jag har fått så mycket hjälp - bara att det finns någon som orkar lyssna på mig älta om och är värt otroligt mycket.

Och vid senare tiden - innan jag åkte till Thailand började jag kalla mina vänner för "offer"... för mitt ältande. :-)

 

Kram

Magrood

Magrood
Mattayom ton มัธยมต้น
8 maj 2013#21
Härligt Magrod

 

vill du ha hjälp med flytten så ring bara, du har vårt nummer, vill så gärna hjälpa dig.

 

Tack så mycket!

Det är jättesnällt av er!

 

Jag tänkte faktiskt på er idag... Jag undrade om man vågar ber om hjälp med flytten när det blir aktuellt.

Så jag är jätteglad när jag såg ditt inlägg.

 

Kram

Magrood

scorpio63
8 maj 2013#22

Jättebra Magrod.

Jag har en flickvän som lärt sig mycket av dig. Nu när jag lära mig thailänska så förstår jag hur svårt det kan vara.

Magrood
Mattayom ton มัธยมต้น
9 maj 2013#23
Ja Magrood, jag är inte helt säker på att det för en Thaitjej är en förlust att (låt oss säga) klippa navelsträngen till Mamma.  Era traditionella band till era mödrar liknar faktiskt slaveri ibland..

Jag säger inte att det är så alltid, men jag har sett skräckexempel..

 

Stå på dej tjejen, du är en av dom beundransvärda människor som är utrustad med en egen styrka som är få förunnad. Så kom ihåg att det är du som bestämmer om ditt liv ingen man, mamma eller myndighet. 

 

//Odin.

 

Har mycket att skriva om det här ämnet.

Började igår men kunde inte avsluta det.

 

Får återkommer när mer tid finns.

:::

En snabb version är att jag saknade faktiskt min mamma igår - min stora dag.

:::

 

Ha det så bra, gott folk!

 

Mvh

Magrood

AnTove
9 maj 2013#24

Välkommen tillbaks !

 

Du är en klok och stark kvinna , men försök inte att bära världen på dina axlar . Du har mycket framför dig , men bär inte andras misstag , risken är att det blir för tungt . Jag tror att du kommer att ta rätt beslut när det gäller boende och när det gäller barnen så tror jag att det bästa är att vara ärlig . Barn tar saker bättre än vad vi vuxna kan föreställa oss . Bara att det finns tid för frågor och sörja det som har gått fel och prata om det . Väldigt tungt det som har hänt mellan dig och din mamma , och det är hennes stora förlust att förlora dig . Men jag förstår att det ger dig sorg och saknad , men tycker inte att du ska bära ansvaret för detta . Beklagar din skilsmässa , det är en sak som ingen människa önskar sig . Man förlorar det som man har investerat i förtroende och känslor. Det blir lättare med tiden . 

hakancnx
9 maj 2013#25

Kul att du är tillbaka på forumet. Lycka till med allt det nya. Du är stark och klok, så det ordnar sig säkert till det bästa.

/ hakancnx

Magrood
Mattayom ton มัธยมต้น
17 maj 2013#26

Tack så mycket för ert stöd!

:::

Nu har handpenningen betalats in.

Och jag kommer att få flytta in redan i mitten av nästa månad. :-)

:::

 

 

Inför en resa brukar man få resfeber.

Inför en flytt får man nog flyttfeber antar jag... det blir extra knepigt nu när situationen är som den är.

 

:::

I söndags berättade jag för barnen ensamt om separationen.

I måndags berättade jag för förskolan om att jag hade berättat för barnen och vad jag hade sagt och bad de att hålla extra koll på barnens reaktion.

Det blev ingen reaktion.

:::

 

Idag var vi och lekte på lekgården utanför vår nya lägenhet.

Innan vi lämnade platsen sa Liam att han ville bo där.

 

:::

I natt vaknade han av en dröm.

Han ville att jag skulle sätta pelare under det gula huset. (ett lekhus på lekgården).

Han ville att jag skulle leka mer.

Han prata om det nya huset... (Han hade tyvärr förstått det när jag trodde att jag pratade med min moster och säljaren i smyg).

 

Det hade jag inget annat val än att ta upp honom ur drömmen.

Liam fick titta på bilder på vårt nya hem.

 

Eftersom den nya lägenheten inte har någon diskmaskin men det finns två diskhon där har han lovat att hjälpa mamma att diska.

:::

Han vill inte sova i barnrummet utan han vill sova i samma rum som mamma och Linn.

:::

 

Han fick vara med och välja en ny säng som vi ska köpa från Ikea.

Det är en av de två sakerna jag tänker köpa till vårt nya hem nu i början.

Den andra saken är en soffa... (som jag egentligen inte tycker är nödvändigt för min del ... men man får nog ta seden dit man kommer).

:::

 

Sådana här stunder får mig att tänka "är det rätt beslut att utsätta barnen för det här"...

Men - mitt svar blir alltid det samma.

Det är bättre att de har två lyckliga föräldrar som bor isär och som gärna visar kärlek för dem än att ha två föräldrar som ej älskar och uppskattar varandra som bor under samma tak.

:::

 

Mostern sa idag att det verkar vara små problem vi har som man kan komma över ganska lätt.

Det är normalt i alla familjer.

Jag blev lite ledsen att höra det.

 

Jag tvekar inte att det är rätt beslut... nu när jag jag har gjort allt jag har kunnat även om  några personer inte håller med mig.

:::

 

Livet är så kort...

:::

 

Jag är glad att mina barn har en bra pappa i alla fall.

:::

De har en pappa som står för disciplin och en mamma som står för det känslomässiga.

Det har en pappa som gör utomhusaktiviteter med dem och en mamma som sitter och pysslar med dem.

osv...

 

De kommer att ha två hem - som förhoppningsvis ser till att de har det bäst.

:::

 

:::

Kramar

Magrood

Logga in för att svara.