Hej,
Sedan ett par veckor har jag chattat med en thailändsk tjej som var på besök i Danmark från Thailand och i Tisdags åkte jag ner och träffade henne och en del av hennes familj i Köpenhamn. Allt kändes verkligen så rätt både med henne och i kontakten med hennes familj. Hon har precis börjar lära sig engelska sedan ett par veckor och vi förstår varandra bättre dag för dag. Hon pratar förutom thailändska flytande kinesiska eftersom en del av hennes släkt kommer därifrån. Efter två dagar tillsammans med hennes familj i Danmark fick hon tillstånd att följa med och bo hos mig några dagar i Sverige. Detta för att vi skulle få chans att lära känna varandra innan hennes visum gick ut. Det är tyvärr rätt snart och redan den 11:e januari ska hon åka tillbaks till Bangkok. Jag kan ärligt säga att jag i normalfallet inte är den som bli kär över huvudtaget. Sist tror jag det var min första flickvän i fjorttonsårsåldern som jag kände mig "kär" i ordets rätta bemärkelse.
Med denna flicka har jag verkligen fått tillbaka denna känsla och allt känns helt underbart. Hennes familj verkar tillhöra den thailändska medelklassen och många av den har mer kvalificerade arbeten. Verkar finnas en stor blandning av allt från vanliga arbetare till rektorer och ambasadtjänstemän. De gjorde extremt klart för mig att om vi älskade varande var det upp till oss själva hur vill ville göra. Om vi inte ville gifta oss utan bara leva som ett par var det upp till oss. De menade att om hon flyttar till mig måste hon lära sig hur den västerländska kulturen fungerar och det var inte ens att tänka på att betala några som helst pengar till hennes familj i Thailand eller på annat sätt bidra ekonomiskt. Allt detta förvirrade mig efter allt man har hört om brudgifter och att skicka pengar varje månad. De menade dock på att det var så när det gällde bartjejer men att man inte alls gjorde så i den moderna medelklassen av thaifamiljer. Tjejen har dock nyss köpt ett hus i Bangkok där hon driver frisörsalong och sysslar med hantverk. Till sin faster har hon sagt att hon vill bo hos mig här i Sverige men är orolig för hur hon ska hitta jobb här och kunna försörja sig för att betala för huset.
Hon sa till sin faster att hon absolut inte fick berätta detta för mig, vilket hon gjorde ändå.
Nu går hennes 90-dagars Visum snart ut och hon måste tillbaka till Thailand. Vi har pratat lite om hur vi ska göra och jag har lovat att jag ska undersöka om det i första hand går att förlänga hennes 90-dagars visum, och i andra hand om det är möjligt för henne att åka tillbaka nu den 11:e och sedan söka nytt fast med mig som referens som anhörig. Blir inte klok på alla dessa visumregler med vet att ni är sitter inne med mycket erfarenhet och kunskap. Därför hoppas jag kunna få hjälp med följande:
1. Går hennes nuvarande 90-dagars besöksvisum att förlänga direkt här i Sverige, och hur går vi i så fall tillväga? Tänker också på att det är viss handläggningstid samt att det går ut redan den 11:e januari
2. Om hon måste tillbaka, vad blir nästa steg? Kommer de bevilja ett nytt visum där hon anger mig som anhörig/vän?
Tack på förhand och gott nytt år!
. Är väldigt noga med att visa henne mycket uppskattning för det hon gör men kommer nog ha lite svårt att hela tiden be henne om att t.ex. sätta på kaffe för när jag själv går och ska göra det verkar hon snarare tycka att jag inkräktar på hennes revir. 
