Har ni tappat kontakten med Svenska vannerna ?

Inte har jag så många vänner som förr men det är ett medvetet val.De vänner jag har är riktiga vänner som ställer upp i vått och torrt(liksom jag)Saknar kanske någon men överlag är jag nöjd med livet som det är.

Pga att ni visstas lange i Thailand ?

Eller att ni har Thai-partner ?

Min son har jag inte hort av sen mitten av Maj detta ar.

Jag har haft fodelsedag och farsdag, men inget gnyst.

!!!

Vem bryr sig ?

Jag bara undrar lite.

Tja om man inte själv bryr sig kan man nog inte förvänta sig det av andra heller.

/ SatanG

Haur mest Skånska vänner, sen  nåra från "gnällbältet"

Skämtare där!!!

Jag tycker inte bollen ligger hos mej.

Han har "missat" farsdag och min fodelsedag av nagon anledning.

Du bryr dig i allra högsta grad.

Annars hade du aldrig skapat tråden.

Jooo, undrar mest hur andra har det.

Jag tycker inte bollen ligger hos mej.

Han har "missat" farsdag och min fodelsedag av nagon anledning.

Förstår inte den typen av rättvisekrav av sina egna barn.För mig gäller förbehållslös kärlek till dom jag satt till världen.

Det tycker jag verkar osunt med förbehållslös kärlek. Låtter mera som en klyscha hur kan man lita på någon som skulle göra detta. Om min föräldrar skulle säga så till mig skulle jag ifrågasätta dem om de överhuvudtaget älskar mig då detta är både osunt och otroligt förtroendet skulle inte finnas kvar. Jag skulle hoppas på att de inte menar det.

Hej

Har gott om vänner både i Sverige och Thailand både i städer och på landsbygd, jag försöker hålla dessa kontakter levande och gillar att ha vänner omkring mig. 

Med släkten är det sämre eftersom både mor och farföräldrar numera är döda, det är det samma med deras syskon. 

Övriga är utspridda över större delen av Sverige och vi ses bara om någon dör eller något liknande.

Med den thailändska släkten är det precis tvärtom eftersom vi har 7 av släktens familjer i rad längs byvägen som grannar, jag njuter av detta och uppskattar dom alla, vi umgås dagligen och lever lite sammanvävda på något sätt och det fungerar utmärkt, jag önskar att även svenskar i Sverige kunde få leva så här.

Visst blir det en del umgänge med andra Sve-Thai par men inte alls i den omfattningen som man skulle kunna tro bara för att man är gift med en Thailändska, även frugan har många svenska vänner och kanske beror det också på att jag nästan alltid har så mycket att göra.

Mvh isan lover

Nu bor jag inte i Thailand, men jag har däremot flyttat inom Sverige.

En del av mina barndomsvänner beöker jag varje sommar, om även bara för någon dag eller två, vissa snackar jag med rätt ofta.

Personligen så tror jag att det är mer intressant att inte låsa in sig för mycket i en och samma vänkrets som består av släktingar och grannar.

Störst utbyte får jag faktiskt av äldre och yngre människor eller de i min egna ålder som lever på helt andra platser.

Att prata med sin jämnåriga granne är nästan som att prata med sig själv. Blir inte direkt något erfarenhetsutbyte, eller vad man ska kalla det.

På det sättet är det rätt kul och jobba på olika projekt och olika platser. När man jobbat ett år med samma människor så blir alla som inventarier.

Isan Lover jag känner som du i byn, bor också tätt med släkten i byn och dom är mycket hos oss i huset när vi är där, speciellt på kvällarna då golvet är fullt  av TV tittande och ätande släckt.

Och på dagarna är det mycket spring ut och in, och det räcker länge, här hemma är det inte så mycket ummgänge, men kanske mitt fel.

Isan Lover jag känner som du i byn, bor också tätt med släkten i byn och dom är mycket hos oss i huset när vi är där, speciellt på kvällarna då golvet är fullt  av TV tittande och ätande släckt.

Och på dagarna är det mycket spring ut och in, och det räcker länge, här hemma är det inte så mycket ummgänge, men kanske mitt fel.

Hej

I Sverige har denna tradition med att leva tillsammans med släkt och grannar på ett naturligt sätt till stor del försvunnit, i Sverige består familjen av mamma, pappa  och barn , får nog ändra mig lite där eftersom som inte ens 50% av befolkningen lever så heller längre, man lever ganska ensamt och i små familjer. 

I Thailand umgås man dagligen och äter hos varandra, det går nog inte en dag utan att vi blir erbjudna att käka hos någon och gör vi inte det kommer någon till oss, vi passar och uppfostrar varandras barn, tar hand om dom gamla och ingen är ensam, ensamhet ses som onaturligt och alla generationer umgås på ett naturligt sätt, dom äldre har chans att påverka och lära upp dom yngre, detta saknar jag verkligen i Sverige där alltför många lever i ensamhet och tristess.

Mvh isan lover

Hej

 

I Sverige har denna tradition med att leva tillsammans med släkt och grannar på ett naturligt sätt till stor del försvunnit, i Sverige består familjen av mamma, pappa  och barn , får nog ändra mig lite där eftersom som inte ens 50% av befolkningen lever så heller längre, man lever ganska ensamt och i små familjer. 

 

I Thailand umgås man dagligen och äter hos varandra, det går nog inte en dag utan att vi blir erbjudna att käka hos någon och gör vi inte det kommer någon till oss, vi passar och uppfostrar varandras barn, tar hand om dom gamla och ingen är ensam, ensamhet ses som onaturligt och alla generationer umgås på ett naturligt sätt, dom äldre har chans att påverka och lära upp dom yngre, detta saknar jag verkligen i Sverige där alltför många lever i ensamhet och tristess.

 

Mvh isan lover

Själv brukar morsan och farsan komma hem till oss och äta, eller så går vi till dom och äter.

Dottern hänger lika mycket där som hemma.

På somrarna så är det alltid full rulle i stugan alla är där, om än inte samtidigt, men även det händer då och då.

Det är nog jag som tillbringar minst tid i stugan på somrarna, men en vecka brukar det bli åtminstone.

Jag tycker själv att jag inte är någon "familjemänniska", men det verkar som att jag trots allt är det när man jämför med det som du skriver på forumet.

Till sist, men absolut inte minst, så tänker jag på din sista rad.

"dom äldre har chans att påverka och lära upp dom yngre"

Jag anser att de äldre har mer att lära sig av de yngre. En gammal man som bara sett sin by i 70år har förvisso en del erfarenhet, men den är svår att applicera på dagens samhälle. Vi kan inte leva i gårdagen, hur mycket vi än önskar det.

Jag vet inte hur många gånger äldre människor har fått en "aha-upplevelse" när man har förklarat diverse saker för dem. Att tänka nytt är väl inte direkt skadligt. Vissa tar till sig av vad "ungdomar" har att säga, andra blir förnärmade och tål inte att bli "tillrättavisade".

Men givetvis har vi mycket att lära av de gamla, men jag tror personligen att de gamla har mer att lära av de yngre.

Hade en matematik/fysik/filosofi-lärare som var helt otroligt bra. Han fick väldigt mycket beröm från både elever och lärare. Alla som haft honom minns nog honom så länge man lever.

Han sade ofta att han lär sig mer av eleverna än vad eleverna lär sig av honom.

Tusentals olika tankebanor, tankesätt och "anfallsvinklar" av att lösa problem fick han av oss. Vi fick bara hans sätt att tänka.

Det var först efter att han blivit lärare som han började lära sig, enligt honom. Hans pedagogik och "repertoar" bestod dock endast av hans egna sätt att tänka och angripa problem. Det var för svårt att lära ut det han hade sugit åt sig av andras tankesätt.

Jag förstår inte denna hysteri om att "de gamla äro visa och övriga ska bara lyssna-mentaliteten".

Hej

 

I Sverige har denna tradition med att leva tillsammans med släkt och grannar på ett naturligt sätt till stor del försvunnit, i Sverige består familjen av mamma, pappa  och barn , får nog ändra mig lite där eftersom som inte ens 50% av befolkningen lever så heller längre, man lever ganska ensamt och i små familjer. 

 

I Thailand umgås man dagligen och äter hos varandra, det går nog inte en dag utan att vi blir erbjudna att käka hos någon och gör vi inte det kommer någon till oss, vi passar och uppfostrar varandras barn, tar hand om dom gamla och ingen är ensam, ensamhet ses som onaturligt och alla generationer umgås på ett naturligt sätt, dom äldre har chans att påverka och lära upp dom yngre, detta saknar jag verkligen i Sverige där alltför många lever i ensamhet och tristess.

 

Mvh isan lover

Min Thailändska släkt lever på samma sätt som vi gör i Sverige alla har eget boende de gamla bor själva med hjälp av hembiträde dygnet runt. Det som skiljer sig här är att alla har typ tjänstefolk förutom vi som föredrar att ta hand allt själva.

Det tycker jag verkar osunt med förbehållslös kärlek. Låtter mera som en klyscha hur kan man lita på någon som skulle göra detta. Om min föräldrar skulle säga så till mig skulle jag ifrågasätta dem om de överhuvudtaget älskar mig då detta är både osunt och otroligt förtroendet skulle inte finnas kvar. Jag skulle hoppas på att de inte menar det.

Antingen förstår inte du eller så förstår inte jag, menar du att som barn skall man "kvalificera" sig för att bli älskad av sina föräldrar?

Jag älskar mina barn, förbehållslöst och innerligt, kan man sedan få lite av den kärleken tillbaka är det i alla fall vad jag upplever som normalt ett lyckligt liv i familjen.

Vad är det som gör att du inte tillåter dina föräldrar att älska dig? Fattar nada!

Har bott på lite olika ställen. Har aldrig haft så mycket besök som när jag bodde i Thailand. Börjar ana att det inte var jag som lockade mest

Slog mig också att jag träffar mer av mina svenska vänner i risbyn..