Jag är som sagt osäker som man i Sverige fick göra så som jag gjorde.
Men nu vet jag att man inte får och jag skäms att jag var så kaxig som stod kvar även om jag gjorde fel. (Men då visste jag inte att det var fel)
Man lär sig så länge man lever.
:::
Jag blir inte frustrerad om polisen lägger ned fallet direkt. Det sa han jag pratade med. Och jag sa hellre det än att det inte bli någon anmälan ändå.
Jag ville ha det dokumenterad ändå.
Men det är nog ingen ide.
:::
I natt tänkte jag.
Vad tjänar Liam på att jag gör försöker få polisen att ta emot anmälan?
- Inget.
Vad tjänar han på om jag struntar i det.
- Några extra timmar som inte slösas bort hos polisen.
:::
Men efter en god natt sömn känns det lite läskigt nu när jag tänker gå ned i tvättstugan nu och även kolla i tavlan på bottenvåning om han har nära anknytning här.
Att han kunde göra som han gjorde igår vet man aldrig vad kan han få för sig mer - i fall han kommer hit ofta på grund av hans anknytning. Det är väl att ta i - tänker män kanske.
Men rädslan kryper in ibland ologiskt.
Men men - det går över snart.
Efter ett par års hotsamtal blir man lite härdad och till slut kunde vända ilskan till omtanken om personen istället. Det var inte dåligt. 
:::
Morsning korsning på er!
Magrood