Så var det dags att erkänna sina djupaste svagheter.
Den yttersta önskan, den blöta drömmen.
Nja, riktigt så illa kanske det inte är men jag har sedan länge en dröm om att någon gång i livet få en, kanske två minuter med ett baseboll trä i en Kosta Boda butik. Vilken krafturladdning det skulle vara. Ungefär som när man är barn och går till Gröna Lund för att kasta bollar på tallrikar - fast lyxvarianten.
Jag vet, det låter vansinnigt. Min hustru brukar poängtera att jag är redo för både tvångströja och isoleringscell, men vad skall man göra? En våt dröm är en våt dröm, men kan inte förneka den man är.
Well, nu til saken, pudelns kärna.
När vi flyttade hit så fanns på vår tomt en gäststuga på 30 kvadrat som aldrig blev helt klar.
Den har med åren förfallit och går inte att rädda. Jag har tänk att jag skall ta ner den. Enklaste sättet är förstås en tändsticka.
Men det går ju inte när man lever med en trädgårdsmästare. Nope. Den står för nära vackra buskar och träd (vilka jag inte minns vad de heter..)
Vilket innebär många plågsamma dagar med spett, slägga och motorsåg..
Nu har jag äntligen samlat kraft och gett mig på projektet.
Det var blod, svett och tårar - men nu anser jag min fiende besegrad. Kåken är platt som en pannkaka och jag gick segrande ur fighten.
Så, frågan blir då, har du förstört något, med flit eller av misstag? Hur du bilder, vill du berätta?
Ibland händer det ju att man pajar något av misstag. Det kan vara väldigt pinsamt när det händer, men kanske lite skoj så här efter en tid?
Berätta!
...
