Problemet med mig är att jag inte kan bli arg av nån konstig anledning.
Jag vill hemskt gärna ibland bli arg, har kanske nån mildare hjärnskada som gör att det inte händer nåt.
Fick ju nån snyting som liten. ![]()
Nåt som faktisk gör mig arg är att inte bli tagen på allvar när det handlar om nåt viktigt.
En grej som jag förvånansvärt nog blev riktigt besviken över var när jag bjudit på "farangmat" i byn.
Då tittas det på maten med undrande ögon och på ett nedvärderande sätt kommenteras att maten inte är riktig.
Så en gång gjorde jag en vanlig sallad, med gurka och tomat osv. Inget ovanligt alls ens för Thailand. Allt växer i byn.
Kallade denna sallad för farang sallad och frågade svärmor... Vill svärmor ha lite farang sallad, kanske??
Nej, usch och fy... Det går inte att äta.
Härom dagen gjorde jag mannagrynsgröt till frukost och vi hade fruns bror och hans fru på besök plus deras lilla barn på ca 2 år.
Klart 2-åringen ska ha lite gröt också, men nej... Mamman tyckte att det såg farligt ut. Sånt kan barn inte äta. :arf:
Vet inte riktigt vad jag blir arg på i dessa mat-fall, tror det beror på nån slags respektlöshets-känsla emot mig, som i alla år har provat på allt som stoppats framför min mun. Nåja, jag åt varken koskit eller hund, men allt annat ![]()
Kanske var koskiten som gör att de nu ger igen ![]()
