Han vandrade verkligen vid vår sida........

Trevlig berättelse, men om det var kallt på morgonen varför inte köpa en varmvatten värmare för typ 2500:-Baht och sen duscha skönt.

Hade oxå kyligt i Januari i Ayuttahaya, men jag har varmvatten värmare, guld värd med varm vatten

Mvh.Plätt

Härliga bilder Enis. 

Ja tårtorna smakar inte lika gott som här hemma men dom e vackra.

MVH BanFang...

Tjenare och tack för bra bilder!

Vilken kamera använder du? Fotade en massa med min canon A1 för 100 år sedan men har inte hängt med i den digitala utvecklingen. Har idag en coolpix av sämre kvalitet. Blir sugen på o börja fota igen när jag ser dina bilder. Återigen, vilken kamera använder du?

mvh

pike

Jäkligt fina bilder och en trevlig text till.

Hoppas det finns lite mer bilder du vill dela med dig av.

Plätt: ja det kan man undra över..

pikelocator: Jag har en Sony Aplha 700 med ett Sony 18-250 mm objektiv

Så sköönt med sovmorgon tänkte man, men icke så nicke...dags för mormors årliga tillställning för att vi skall få ett bra år.. Mormor och morfar hade säkerligen varit uppe ett par timmar och knåpat. Den lärs mannen var på intågande så det var bara att kliva upp.

Lite senare på förmiddagen följde vi med frugans storasyster med make till hans släkt, han skulle tacka sina föräldrar för att han fått en högre tjänst innom komunen.

Tack för en kanon reseskildring med många mycket bra och trevliga bilder, Enis, "keep up the good work". Har dock en liten fråga, bygger verkligen Matte ett nytt hus i byn hos svärmor   eller bor dom egentligen på stort fint hotell uppe i stan :im_so_happy: och åker och tar feakade kort för att visa upp för oss andra troende. 

Tycker att kåken borde vara klar nu efter två år  men samtidigt så påstår han att dom håller på att gjuta golv, och varje gång jag ringer så sitter han och ree-laxar med en grogg eller öl, hmmmm? :on_the_quiet:

Mancon: När vi anlände så stod matte med en chang i handen och såg allmänt nöjd ut. Nog har han renoverat svärmorshus alltid men det är en bra bit kvar.

Tillredningen av grisens beståndstelar fortsatte, chilli rostades och ris kokades

Efter det att frugans svågers föräldrar hade hedrats så fick vi smaka på maten, smakade starkt och gott. Dryck hade det inte varit något problem med utan de hade fyllt på i glasen hela tiden när vi var där.

En annan fick ju jobba lite också.

Quote

När jag tänker efter så har du så rätt svarten, han är alltid med oss men det var faktiskt denna filur jag syftade på när jag skrev rubriken.

Varför det då..jo efter frukosten så kom frugan på att vi behövde fixa en sak.

Pia, jag och frugan var på väg till Thung Saliam för att förnya frugans id-kort. Vi färdades på moped i sakterlig mak av ungefär 40 km/ timmen, Pia som vanligt framför mig med händerna lite löst på styret och frugan bakpå med händerna lite slött kring min midja. Helt utan förvarning börjar synfältet smalna av och jag hinner knappt tänka, jag måste nog stanna...sedan har jag inte så många minnesbilder kvar. Jag tvärsvimmade..Mopeden började kränga fram och tillbaka, fugan trodde det var Pia och jag som busade och sade ingenting.men när mopeden hade vinglat över på felsida och vi mötte en pickis så började hon gallskrika, jag måste ha reagerat på något vis och styrt åt rätthåll...men mopedens backspegel krossades av pickuppen.så man kan nog säga att det var ett closed call...i min dvala så hade jag ingen kontroll av fordornet utan vinglade åter över på fel sida och var på färda att fronta nästa pickup...fugans hysteriska skrik fick mig tydligen lite tillbaka till verkligheten och ett tvärt kast återligen åt rätt håll kunde jag få stop på mopeden vid vägkanten...

Pia sade inte ett ljud under hela tiden ...och inte så mycket sedan heller...

Svägerskan komm inte så långt efter oss, de skulle till stan och fixa en trasig datahögatalare...när jag "piggnat" på mig så skulle jag få skjuts hem...efter ett par hundra meter höll jag på trilla av hojen så det var bara att stanna vid vägkanten..fick sedan skjuts hem med pickup..när jag klev ur den så svartnade allt igen.när jag vaknade till sanns var det som allt blod i hela kroåppen försvunnit...totalt iskall...

Ingen chock ännu hos mig då jag inte såg ett dugg..frugan därimot mådde skapligt risigt hela natten..

På eftermiddagen så tittade Bosse från Sawankhalook förbi. Bosse är en sjöman som ankrat för gott och tänkt ha Sawankalok som hemmahamn hädanefter. Vi var nog inte så bra värdar denna dag...men de fick sig ju i allafall en färsk dramatisk historia återberättad.

Bosse fick jag tag på via Karttjänsten som Maipenrai har.mailade de pins som satt nära vår hemby.

Morgonen efter dagen före...

Frugan hade hulkat hela natten av chocken och vi var nog lite tagna allihopa så vi höll oss hemma hela dagen.

Förutom att styvsonen satt på våra axlar och ansåg att vi ej skulle träffas den dagen samt att liemannen var där i ogjort väder så hade frugan kommit till den fulla övertygelsen att Bhudda var med oss.

I valiga fall när vi brummat om kring på mopeden så har vi bara stoppat på oss lite pengar i fickorna för ev inköp, just denna gång så hade frugan av någon outgrundlig anledning tagit med sig sin handväska och i denna så hade hon sin Bhudda amulett.

Härligt  bra berättelse   mann blir ju sugen på att resa ner igen

Underbar tråd

Fina bilder och bra berättat. Tycker om bilden på granngumman, hon med den trasiga lampskärmen på huvudet.

Härlig bildserie med fina foton från Enis.

Trevligt att du delade med dig av din familjs liv ute på den thailändska landsbyggden.

Tummen upp för dig! 

Tackar gubbs...

Frugan behövde tydligen inte mer än dryga dygnet för att få upp ångan igen...Baksidan av huset fungerar som kök, matplats, tvättstuga etc.då frugans föräldrar börjar bli till åren så ville hon fixa till lapptäcket av olika golvhöjder, cementklumar och vatten avrinningar som byggts på under årens lopp.

Så det var bara att ladda pluskan och bege sig mot Sawankhalook för lite inköp, på vägen dit tog vi en avstickare till Sukhothai airport för att fixa biljetter till Bangkok då det planerade avresedatumet började närmade sig.