Det vi här i stan har gemensamt är väl att det är bättre att lyckas med några saker med god framgång, än att försöka lyckas med många projekt med
begränsad framgång som verkar vara ditt signum i sammanhanget. Ta du dig en öl och bli som folk du också
Tänk om jag inte vill vara bara som vanligt folk då? Det är ju ingen utmaning 
Vadå "begränsad framgång"? (Olika tävlingsframgångar i så olika saker som t ex friidrott, fotboll, luffarschack, dans... Byggt ett företag med 115 pers med ett startkapital på 20 000. Lett två klubbar till Sverigeeliten. Fått till ett "platt" företag i "omöjliga" Ryssland. Bok antagen av förlag...) Massmedia verkar tycka annorlunda än du. Hur många gånger har du blivit intervjuad av TV, radio och tidningar?...
En av mina kompisar tycker att jag har för roligt/intressant, vilket jag tycker är omöjligt. Han kallar mig "nöjesnarkoman". Kanske är det därför jag varken behöver knark eller alkohol 
Om man, som jag, håller på med en massa ideella eller bara roliga/intressanta projekt utan vinstintresse, så har jag såklart mycket mindre pengar än om jag hade stannat kvar på mitt första jobb, eller behållit mitt 115-persföretag, men det var ju skittråkigt. Och det blir såklart mindre kvar också då jag betalat mina anställda bättre än konkurrenter, vilket jag nu också börjat göra i Thailand. Återstår att se om jag kan få det projektet att gå tillräckligt bra för att jag ska kunna bosätta mig i thailandsbushen. Om inte så prövar jag någon annan affärsidé. I sådana fall har det bara kostat vad vissa lägger ut på marknadsundersökning, och avbryta efter det brukar INTE räknas som misslyckanden. Det är så jag brukar sätta igång projekt, för då testen går bra, så har jag tidsförsprång jämfört med de som gör som vanligt 
Vissa tror att framgång bara går att mäta i pengar, fastän det ju ofta är tråkigt !!! Er tycker jag synd om...