När jag ska åka hem från Thailand är det mkt tungt.
Hela kroppen säger, vill inte, vill inte!
Men tyvärr säger hjärnan. Du måste!
Flygresan känns som ett dygn. Usch!
Väl hemma så är tankarna kvar i Thailand.
Jag är okonsentrerad och rastlös.
Kollar när de bär av igen. oj oj 171 dagar.
Hur ska jag stå ut?
Efter en tid planar de ut.
Halvtid! Nu går det lättare.
Vill iväg, vill iväg.
Dagarna går. 41 kvar.
Nu känns de mkt lättare.
Ju närmare jag kommer avfärd ändras mitt sätt att tänka.
Jag börjar provpacka resväskan .??
Skriver minneslappar.
Till slut är det lappar för att komma ihåg andra lappar. Knasigt värre.
Under dom sista dagarna för avgång är jag helt virrig.
Resfeber? Knappast! Jag är för van att resa för sånt.
Detta började efter första Thairesan.
Väl på planet känns de bara underbart. Nästan där redan.
Tillbaka! Lycka-Frihet-Kärlek. Allt,allt,allt.
Jag e såld, förlorad eller vad ni vill.
Yellow Fever Will Kill Me ( And i dont care)
Lite 
Från Mr Ning Ning.