Hej alla

Detta är inte helt thai-relaterat då min flickvän som är gravid är från Sydamerika. Men jag tänkte ändå testa att få tips här då jag är övertygad om att många på forumet har varit i samma situation som mig.

Lite bakgrundsfakta...

Träffade min flickvän för ett drygt halvår sedan i Sydamerika. Hon levde nyligen med mig i Sverige 3 månader (hennes nationalitet har 90 dagar per 180 visumfritt i Schengen). Strax efter hon kom hem visade det sig att hon är gravid, nu ca 10 veckor. Detta var inget som vi planerade, men nu är det bara göra det bästa av situationen.

Vår plan är nu att leva tillsammans i Sverige den närmsta framtiden. 

I sitt hemland i Sydamerika har hon en bra försäkring, där absolut allt ingår när det kommer till graviditet och förlossning. Hon har redan varit på flera undersökningar, och det verkar som att hon får bättre vård och omsorg där än vad man får i Sverige. Jag vet att om hon är i Sverige utan UT får jag betala hela kalaset inkl förlossning, vilket kan gå på fantasisummor. 

Vad jag kunnat läsa mig till har vi två val: 

* Hon ansöker om UT från sitt hemland.

* Hon kommer hit som turist igen, och ansöker om UT i Sverige med anledning av graviditet med en svensk förälder.

Här har jag väldigt mycket funderingar...

Vad jag har förstått får ens ärende prioritet vid ansökningar av UT när graviditet är inblandad(?).

Eftersom det är extrema väntetider på Migrationsverket vill vi så klart vara ute i god tid. Men i hur god tid kan vi egentligen vara? Jag antar att 10 veckors graviditet är för tidigt för att ärendet ska tas på allvar med tanke på hur riskfyllda graviditeter är de första 3 månaderna.

Att vårt förhållande bara pågått 6 månader, försvårar det processen eller spelar det ingen roll eftersom hon är gravid?

Ungefär hur lång väntetid kan man räkna med i sådana här ärenden? Min största fasa är att hon kommer till Sverige och ansöker om UT här, och ärendet dröjer till efter förlossnigen så att jag får en nota på x-antal hundratusen från sjukhuset. Detta har man ju läst om flera gånger i kvällstidningarna, om förtvivlade pappor som blivit ruinerade. Den här osäkerheten + det faktum att hon redan får toppvård in sitt hemland talar för att det är bättre att hon ansöker om UT därifrån och kommer till Sverige efter barnet är fött. MEN hon vill inget annat än att vi är tillsammans så mycket som möjligt under den här tiden, så inget alternativ är helt uteslutet. 

Ni som varit i samma situation, hur gjorde ni? Har jag missat något?

12 minuter sedan, skrev Kajjan:

Hej alla

 

Detta är inte helt thai-relaterat då min flickvän som är gravid är från Sydamerika. Men jag tänkte ändå testa att få tips här då jag är övertygad om att många på forumet har varit i samma situation som mig.

 

Lite bakgrundsfakta...

 

Träffade min flickvän för ett drygt halvår sedan i Sydamerika. Hon levde nyligen med mig i Sverige 3 månader (hennes nationalitet har 90 dagar per 180 visumfritt i Schengen). Strax efter hon kom hem visade det sig att hon är gravid, nu ca 10 veckor. Detta var inget som vi planerade, men nu är det bara göra det bästa av situationen.

 

Vår plan är nu att leva tillsammans i Sverige den närmsta framtiden. 

 

I sitt hemland i Sydamerika har hon en bra försäkring, där absolut allt ingår när det kommer till graviditet och förlossning. Hon har redan varit på flera undersökningar, och det verkar som att hon får bättre vård och omsorg där än vad man får i Sverige. Jag vet att om hon är i Sverige utan UT får jag betala hela kalaset inkl förlossning, vilket kan gå på fantasisummor. 

 

Vad jag kunnat läsa mig till har vi två val: 

 

* Hon ansöker om UT från sitt hemland.

* Hon kommer hit som turist igen, och ansöker om UT i Sverige med anledning av graviditet med en svensk förälder.

 

Här har jag väldigt mycket funderingar...

 

Vad jag har förstått får ens ärende prioritet vid ansökningar av UT när graviditet är inblandad(?).

 

Eftersom det är extrema väntetider på Migrationsverket vill vi så klart vara ute i god tid. Men i hur god tid kan vi egentligen vara? Jag antar att 10 veckors graviditet är för tidigt för att ärendet ska tas på allvar med tanke på hur riskfyllda graviditeter är de första 3 månaderna.

 

Att vårt förhållande bara pågått 6 månader, försvårar det processen eller spelar det ingen roll eftersom hon är gravid?

 

Ungefär hur lång väntetid kan man räkna med i sådana här ärenden? Min största fasa är att hon kommer till Sverige och ansöker om UT här, och ärendet dröjer till efter förlossnigen så att jag får en nota på x-antal hundratusen från sjukhuset. Detta har man ju läst om flera gånger i kvällstidningarna, om förtvivlade pappor som blivit ruinerade. Den här osäkerheten + det faktum att hon redan får toppvård in sitt hemland talar för att det är bättre att hon ansöker om UT därifrån och kommer till Sverige efter barnet är fött. MEN hon vill inget annat än att vi är tillsammans så mycket som möjligt under den här tiden, så inget alternativ är helt uteslutet. 

 

Ni som varit i samma situation, hur gjorde ni? Har jag missat något?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För 2-3 år sedan fick jag beskedet att förtur var borttaget då vi nuförtiden har så hög anhörighetsinvandring.

Vårt beslut (Filipinska) tog nog ca 15-18 månader (och då sökte jag online och hade all dokumentation)

Jag har hört att dom försöker arbeta ner tiden men hur det stämmer vet jag inte.

Grattis i alla fall!

6 minuter sedan, skrev Jolo:

För 2-3 år sedan fick jag beskedet att förtur var borttaget då vi nuförtiden har så hög anhörighetsinvandring.

 

Vårt beslut (Filipinska) tog nog ca 15-18 månader (och då sökte jag online och hade all dokumentation)

 

Jag har hört att dom försöker arbeta ner tiden men hur det stämmer vet jag inte.

 

Grattis i alla fall!

Tack! 

Om förturen är borttagen så är det tur att vi är ute i god tid. Att det kan ta 18 månader innan jag kan bo med min flickvän i Sverige känns förtvivlat. Då skulle barnet nästan vara 1 år redan om vi ansöker idag. 

För att vi ska vara tillsammans under graviditeten samt förlossningen har jag i så fall två alternativ som jag ser just nu:

1. Hon kommer hit som turist och ansöker om UT i Sverige, men med så lång väntetid får jag betala alla vårdkostnader. 

2. Hon ansöker i sitt hemland, och jag får förska ta ledigt så mycket som möjligt och flyga fram och tillbaka till Sydamerika. 

Jag hoppas verkligen att det finns något annat sätt...

Gift er!

Det blir så mycket enklare med faderskapet och barnets medborgarskap då, annars skall det till domstol för att bevisa vem fadern är...

Så är ni säkra på att det är ditt barn, gift er genast, lite märkligt att det är så viktigt fortfarande i Sverige, att bara erkänna faderskapet som pojkvän/flickvän ställer till det...

Gift er "på riktigt" och få det registrerat, antingen i Sverige, eller i hennes hemland och regga det på Sveriges Ambassad dår (om det finns någon).

MVH

5 timmar sedan, skrev Tommy:

Gift er!

 

Det blir så mycket enklare med faderskapet och barnets medborgarskap då, annars skall det till domstol för att bevisa vem fadern är...

Så är ni säkra på att det är ditt barn, gift er genast, lite märkligt att det är så viktigt fortfarande i Sverige, att bara erkänna faderskapet som pojkvän/flickvän ställer till det...

 

Gift er "på riktigt" och få det registrerat, antingen i Sverige, eller i hennes hemland och regga det på Sveriges Ambassad dår (om det finns någon).

 

 

MVH

Sedan flera år blir barnet "automatiskt" svensk medborgare om fader är svensk vilket tydligen inte var fallet tidigare om jag har fått rätt information.

Varför ska det krävas giftemål / domstol för att bevisa faderskap?

Jag tog på mig faderskapet i födelselandet (filipinerna) och svenska myndigheterna accepterade det födelsecertifikatet.

(Jag vet inte om det beror på att grabben dog efter ett par veckor (på filipinerna) och därför blev han ju aldrig en del i det svenska systemet mer än att han är "registrerad" på mig).

10 timmar sedan, skrev Kajjan:

 

Tack! 

 

Om förturen är borttagen så är det tur att vi är ute i god tid. Att det kan ta 18 månader innan jag kan bo med min flickvän i Sverige känns förtvivlat. Då skulle barnet nästan vara 1 år redan om vi ansöker idag. 

 

För att vi ska vara tillsammans under graviditeten samt förlossningen har jag i så fall två alternativ som jag ser just nu:

 

1. Hon kommer hit som turist och ansöker om UT i Sverige, men med så lång väntetid får jag betala alla vårdkostnader. 

 

2. Hon ansöker i sitt hemland, och jag får förska ta ledigt så mycket som möjligt och flyga fram och tillbaka till Sydamerika. 

 

Jag hoppas verkligen att det finns något annat sätt...

 

 

 

 

Det kommer att betraktas som anhöriginvandring. Så UT måste Sökas i hennes land.

12 timmar sedan, skrev Kajjan:

 

Tack! 

 

Om förturen är borttagen så är det tur att vi är ute i god tid. Att det kan ta 18 månader innan jag kan bo med min flickvän i Sverige känns förtvivlat. Då skulle barnet nästan vara 1 år redan om vi ansöker idag. 

 

För att vi ska vara tillsammans under graviditeten samt förlossningen har jag i så fall två alternativ som jag ser just nu:

 

1. Hon kommer hit som turist och ansöker om UT i Sverige, men med så lång väntetid får jag betala alla vårdkostnader. 

 

2. Hon ansöker i sitt hemland, och jag får förska ta ledigt så mycket som möjligt och flyga fram och tillbaka till Sydamerika. 

 

Jag hoppas verkligen att det finns något annat sätt...

 

 

 

 

Är hon gravid så kan hon söka i Sverige och stanna i Sverige, om Migrationsverket inte ändrat på det dom sista 3 åren, hinner hon inte få uppehållstillståndet innan födseln så är det du som får betala födseln.

Att förhållandet är såpass nytt och ni inte är gifta kan säkert ställa till det en del.

15 timmar sedan, skrev Jolo:

Sedan flera år blir barnet "automatiskt" svensk medborgare om fader är svensk vilket tydligen inte var fallet tidigare om jag har fått rätt information.

 

Varför ska det krävas giftemål / domstol för att bevisa faderskap?

 

Jag tog på mig faderskapet i födelselandet (filipinerna) och svenska myndigheterna accepterade det födelsecertifikatet.

(Jag vet inte om det beror på att grabben dog efter ett par veckor (på filipinerna) och därför blev han ju aldrig en del i det svenska systemet mer än att han är "registrerad" på mig).

 

Beklagar att ni miste ert barn, det måste varit en hemsk upplevelse.

Men som jag uppfattat det så måste man vara gift för att ett barn som föds i familjen automatiskt skall bli svenskt, funkade fint för våra två små.

Men har läst om flera som fått jobba hårt för att registrera sina barn som svenska medborgare, då de inte varit registrerat gifta.

Det är möjligt att jag missuppfattat nåt, men inte troligt.

MVH

On 11/19/2018 at 8:46 AM, Bananen said:

Att förhållandet är såpass nytt och ni inte är gifta kan säkert ställa till det en del.

Ett lösskägg och en sån där skojig vit mössa/hatt, kan säkert avhjälpa problemen.     Petre jag vet, men jag kunde inte hålla mig. 

YouTube är lösningen på allt!
https://nyheter24.se/nyheter/inrikes/907264-kvinna-forloste-sin-egen-son-med-hjalp-av-youtube

L200 och acarls.  Lite besviken på eran avsaknad av humor/ironi. Ts har ju redan fått en del bra svar/tips angående sin fråga.