1 timme sedan, skrev FF:Gott Nytt År på dig min vän, hoppas vi träffas någon gång nästa år.
Mycket är färdigt här hemma bara att vänta in gästerna.
FF
Härligt! Hoppas ni får en riktigt mysig afton, hälsa Ea!
34 minuter sedan, skrev AnTove:2017 var en enda stor mardröm för mig, min familj och vänner. Året började med att min vän och stora mentor som hade stötta mig igenom de senaste femton åren tog sitt liv. Det kom ifrån ingenstans och jag vet fortfarande inte varför han gjorde det. Jag har inte många vänner, men jag hade tre vänner som stod mig nära. Kort efter att en hade tagit sitt liv så fick den andre cancer och avled tre månader senare. Den tredje hamnade i depression och skilsmässa, men det löste sig till slut och faran är för nu avblåst. Min pappa opererades under samma period för en hjärntumör, men operation har gått bra och jag får hoppas att det inte blir något mera. Min äldsta syster har MS och hon har blivit mycket sämre i år och det är tufft att se henne.
Själv så var jag i Afrika för att se och analysera Kinas projekt i i landet. Någonstans fick jag en sällsynt bakterie i luftrören. När jag satt på planet hem så blev jag allt sämre och fick svårare och svårare att andas. Halsen snördes åt och jag har fått berättat att inte pupillerna syntes längre, blodkärlen sprack och det såg ut som ögonen var fyllda med blod. Planet fick mellanlanda och jag fördes till sjukhuset där jag hölls nedsövd och i respirator i några dagar innan man kom på vad det var. I kombination med allt så blev jag så djupt deprimerad. Jag kunde inte sova på nätterna, fick känsla av att jag skulle dö i sömnen. Flera månaders sömnbristen och de dagliga panikångestattackerna gjorde mig allt mera förvirrad och helt plötsligt stå stod jag balkongen och var påväg och skulle hoppa ifrån nionde våning. Jag vet inte hur jag kom dit och jag är rädd för höjder. Men i ett ögonblick av klarhet så ringde jag till SOS och de kom och hämtade mig. På psykiatrin fick jag sova en natt, sedan hade de inte plats och skickade hem igen. Det fortsatte så i några dygn och sedan hände det som jag skäms över. Jag var så slut så slut och förtvivlad att jag tog en massa tabletter för jag orkade inget mera efter 6 månaders depression. Min granne Peter hade mött mig i trapphuset och fick en känsla av att något var fel. Och efter en stund gick han och ringde på min dörr och när jag inte öppnade. Så ringde han SOS och sedan bröt han upp min dörr i väntan på hjälp. Och påbörjade förstahjälpen på mig. Jag har fått veta att jag var tekniskt sätt död och låg i respirator i fem dagar. Jag kanske inte är värd det, men jag har konstigt nog inte fått några men efter detta..
Jag fick en psykolog som har hjälpt mig på fötter igen. Jag har gått ner snart 40 kg i vikt. Och jag har märkt att det finns människor som bryr sig om mig och de har ställt upp för mig och hjälp mig på fötter. Peter som räddade mitt liv och sedan kom var dag till sjukhuset för att sitta hos mig har blivit en mycket god vän. Många kollegor har visat mig mycket omtanke och kärlek. Min chef Michael Bloomberg som är som är ett stenansikte och knappt säger ett ord beröm under de åtta åren som jag har jobbat åt honom. Ökänd för sin brist på att visa känslor och hårda nypor. Flög extra till Sverige för att hälsa på mig och var förtvivlad. Men jobbigaste är att jag kände det som jag svek min familj, som har varit otroliga och älskat mig som mest när jag har behövt det. Jag vet att psykisk ohälsa väcker starka känslor hos många och speciellt mitt självmordsförsök kommer att få en del att tycka illa om mig. Men när man befinner sig i allt detta, så försvinner all logik och det blir så svart så man kan inte reda ut sina tankar själv. Men jag är tacksam över att jag överlevde och det känns som om att jag har fått ett nytt liv. Jag ser fram emot 2018 fast att jag vet att det kommer att bli tunga stunder. Med min syster, som blir allt sjukare och en mormor som tynar bort i alzheimers. Men jag har många rolig projekt på gång och kanske jag även kan hitta någon att leva med.
Jag önskar att alla får vara friska och får ett bra år. Jag hoppas att vi inte kommer att förlora fler medlemmar i sjukdomar.
Jättestarkt av dig att berätta detta!
Kan inte föreställa mig hur tufft det måsta vara med alla de motgångarna. Men jag tycker det lyser igenom i texten att du vill kämpa och må bra och att det faltiskt finns glädjeämnen att fokusera och lägga (positiv) energi på! Och du har fått se - det finns dem som verkligen bryr sig. Jag önskar dig all lycka till och en bra kväll ikväll!
.jpg.d5758fc78e1abd4e59012477a7ba46d9.jpg)
