Utflyttning från Kråkslottet och in i Verkligheten!
Jag tror vi börjar där resan slutade.
En kraftig överlastad Tuk-Tuk ser till så att vi kommer iväg till tågstationen.
Efter två nätter hos Virrpannan i Bangkok så bär det av mot flygplatsen.
Fyra härliga månader i värmen är slut och det var dags att återvända till Sverige, Hemfosa och Verkligheten.
Med oss för första gången har vi Lillkrabbans äldsta son PiBaeng.
Han var mycket uppspelt över att få flyga för första gången och komma till Sverige och se snö.
Dock var avskedet från mormor där han bott de senaste åren lite tungt.
Men när vi väl satt oss på planet och han fått presenter av flygvärdinnorna svävande han på moln igen.
"Ovanför molnen kommer planet flaxa med vingarna likt fåglar"
Han gick inte på den.
Resan gick bra och vi landade på Arlanda runt 6.30.
Vi åkte ner med hissen en våning och kom direkt på perrongen där pendeltåget gick.
In med alla väskor och raka spåret mot Hemfosa.
Ett snabbt byte i Årstaberg från samma perrong och vi var på vår linje mot Nynäshamn.
Resan tog från Arlanda, långt norr om Stockholm hela vägen ut till Hemfosa, långt söder om Stockholm runt 1 timma och 40 minuter.
Mycket smidigt.
Framme i Home Sweet Hemfosa.
Pendeltågslinjen minst trafikerade hållplats.
Allt hade gått bra men nu började problemen.
Tågstationen ligger bara 10 minuters gångväg från Goroccos stuga i Hemfosa - fem minuter om man går igenom skogen.
Detta var inte att tänka på med all bagage.
Vi hade... förlåt Lillkrabban hade - tre stora väskor på hjul, två stora ryggsäckar,
min dataväska, Kevin i BabyBjörn och hennes röda handväska.
Någon taxi, buss eller annan transport är inte att tänka på i ödemarken Hemfosa och alla jobbade.
Då återstår en liten promenad.
"Hallå, hur går det för er?"
Med en gravid Lillkrabban, PiBaeng som inte har samma muskelkraft som en vuxen så gick promenaden i slow motion med många vilopauser.
"Är vi framme i Verkligheten snart," undrar PiBaeng och tittar förundrat på all snö.
Den stora vägen gick ganska bra efter jag fått tagit PiBaengs väska med, men sen kom vi in på den isiga och snöfyllda och delvis smälta grusvägen in till vår stugby.
Vi kom en bit men sen fick vi lämna de tre rullväskorna och gå hem med Kevin och ryggsäckarna först.
Efter att ha vilat lite så lyckades jag i omgångar bära hem de tre väskorna till slut och vi var framme i...
...Verkligheten!
Vårt spartanska hem i Hemfosa.
PiBaeng får första gången prova att hoppa i snö. En helt ny upplevelse.
Han får också för första gången uppleva en stor, våt snöboll kastad på sig.w
Jag säger inte vem det var som kastade men Gorocco vart genast utsatt för en vedergällning.
Väl inne i huset ville PiBaeng utforska allt och för att ta sig upp på loftet i Verkligheten så krävs en liten klättring på den grönvita stegen.
"Nej inte du, Kevin"
Ett problem att lösa sen.
Så nu är vi alla installerade i Verkligheten och det nya livet kan börja.
Jag måste dock säga att det är svårt att fatta att man är i Sverige.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Men man får väl vänja sig.
På återseende.
