Jag bor i Nongprue, som är en kranskommun till Pattaya.
Under en längre tid har jag noterat och samlat på mej synpunkter på vissa företeelser som faller under kommunstyrets ansvar och som borde kunna skötas betydligt bättre än som nu är fallet.
Så, för några dagar sedan tog jag mod till mej och begav mej till kommunkontoret med avsikten att framlägga mina synpunkter och förslag till kommunens åtgärder.
Jag anmälde mej och mitt ärende i receptionen och ombads att vänta i besökssoffan, så skulle receptionisten kolla om någon var ledig att ta emot mej.
Efter ca 20 min fick jag klartecken och blev ledsagad till ett kontorsrum. Rummet var sobert inrett med bl a bekväma besöksfåtöljer i skinn samt ett stort skrivbord i blankpolerat trä och bakom skrivbordet satt en thaidam i medelåldern.
Jag presenterade mej på engelska och nämnde varför jag var där. Vi utväxlade några meningar typ väder och vind, medan jag plockade fram min lista över mina punkter.
Damen pratade mycket bra engelska och det var ju skönt, tänkte jag.
Hon frågade vilket land jag kom ifrån och jag svarade Sverige.
Men va bra, svarade hon på klockren svenska, då kan vi ju ta det här samtalet på svenska så blir det kanske enklare för dej.
En lång stund av absolut tystnad följde varpå våra leenden bröt ut ungefär samtidigt.
Min lista glömdes bort och vi talade om allt annat som inte stod på min lista.
Hon hade bott 12 år i Stockholm/Högdalen och talade perfekt svenska.
Det visade sej också att vi hade gemensamma bekanta som hade sommarställe på Ingarö - inte långt från där jag bodde innan jag flyttade till Thailand.
Det här samtalet drog ut på tiden utan att vi kom till mitt egentliga ärende, så hon föreslog att jag skulle ringa henne om några dagar för att boka ett nytt möte.
Jag kommer att ringa henne när jag gjort några "modifieringar" i min jävla gnällista.
Avväpnad är bara förnamnet.
