Gästfrihet en myt?! Adjö utan känsloyttringar. Inte ens ett tack!

Oftast har man hört talas Thailändsk gästfrihet, men själv har jag inte fått bevittnat detta. När jag träffat någon tjej från någon tjej som jobbat i bar och gjort ett hembesök i byn har jag aldrig vad jag kan påminna mig blivit ens bjuden på den enklaste måltiden utan det är jag själv som hela tiden som fått köpa maten till mig själv och övriga familjemedlemmar (även om det sedan är andra som lagat till måltiden. Jag kan vidare berätta att jag inte har några problem utan äta thailänska mat utan mer än gärna låter mig smaka av den inhemska maten, det är mer i undantagsfall jag käkar på falang restaurang. Att jag äter samma mat som thai vet tjejen redan om då hon och jag innan hembesöket ätet på thaiställen många gånger.

Någon med samma erfarenheter?

Kan det bero på att jag träffat uteslutande fattigt tjejer från landsbygden i Isaan "baan nååk" och man inte tror en falang inte kan äta en enklare måltid med ris & fisk och att mottagandet skulle bli ett annat från familjer med lite högre levnadsstandard?

Min andra fundering är när man tar adjö av varandra t.ex. vid en bussterminal och det är meningen att vi ska ses igen, oftast sker utan minsta känsloyttringar från tjejens sida, många gånger inte ens det enklast "hej då" utan bara vända ryggen till och gå. Ärligt talat så har jag nog många gånger känt mig lite sårad av det rätt kyliga sättet att ta adjö och undrat över om man själv egentligen betyder något för henne.

Någon har sagt till mig att det beror på thailändarens rädsla att förlora ansiktet?! men jag vet inte...

Min sista erfarenhet som jag mer än gärna skulle vilja få respons på är att du man träffat någon tjej och man gör en massa saker tillsammans alltifrån resor, shopping, nöjesställen , restauranger osv så får man aldrig höra något typ "det var väldigt trevligt vi hade i går kväll" eller någon annan yttring som skulle visa att hon uppskattar vad vi gjort tillsammans, möjligtvis har jag någon gång fått tack för något sak jag köpt men aldrig för en upplevelse.

Oftast har man hört talas Thailändsk gästfrihet, men själv har jag inte fått bevittnat detta. När jag träffat någon tjej från någon tjej som jobbat i bar och gjort ett hembesök i byn har jag aldrig vad jag kan påminna mig blivit ens bjuden på den enklaste måltiden utan det är jag själv som hela tiden som fått köpa maten till mig själv och övriga familjemedlemmar (även om det sedan är andra som lagat till måltiden. Jag kan vidare berätta att jag inte har några problem utan äta thailänska mat utan mer än gärna låter mig smaka av den inhemska maten, det är mer i undantagsfall jag käkar på falang restaurang. Att jag äter samma mat som thai vet tjejen redan om då hon och jag innan hembesöket ätet på thaiställen många gånger.

Någon med samma erfarenheter?

Kan det bero på att jag träffat uteslutande fattigt tjejer från landsbygden i Isaan "baan nååk" och att mottagandet skulle bli ett annat från familjer med lite högre levnadsstandard?!

Min andra fundering är när man tar adjö av varandra t.ex. vid en bussterminal och det är meningen att vi ska ses igen, oftast sker utan minsta känsloyttringar från tjejens sida, många gånger inte ens det enklast "hej då" utan bara vända ryggen till och gå. Ärligt talat så har jag nog många gånger känt mig lite sårad av det rätt kyliga sättet att ta adjö och undrat över om man själv egentligen betyder något för henne.

Någon har sagt till mig att det beror på thailändarens rädsla att förlora ansiktet?! men jag vet inte...

Min sista erfarenhet som jag mer än gärna skulle vilja få respons på är att du man träffat någon tjej och man gör en massa saker tillsammans alltifrån resor, shopping, olika nöjesställen , restaurangbesök osv så får man aldrig höra något typ "det var väldigt trevligt vi hade i går kväll" eller någon annan yttring som skulle visa att hon uppskattar vad vi gjort tillsammans (och som jag naturligtvis betalat allt för)

Är inte det ett ganska bra upplägg, du står för kostnaden för råvarorna, de lagar, serverar, diskar?

Handlar vi råvaror i byn för 40 kr så räcker det ett par dgr för hela familjen på 6-7, känns spontant som att jag mycket hellre tar den notan än kockar och diskar.

För mig är det solklara funderingar du gör. och dom stämmer. Frågan är varför

På fråga 1

Du är farng med hur mycket pengar som helst. Även om du inte har det. Så måste du bjuda för att visa att din tilltänka får ett tryggt liv och valt rätt. För hennes ansikte mycket viktigt

På fråga 2

Att visa äkta känslor för någon om man inte är gift är svårt om inte omöjligt. Man kan visa hur mycket känslor som helst när man är ensam med damen . Men ute bland folk . Knappast.Har väl med uppfostran ayy göra tror jag.

På fråga 3

Se svar ett. Du förväntas stå för allt. En del damer visar faktiskt glädje över det du nämer.Kanske inte som vi uttrycker det utan på annat sätt. T.ex för sina vänninor.(skryt)

Oftast har man hört talas Thailändsk gästfrihet, men själv har jag inte fått bevittnat detta. När jag träffat någon tjej från någon tjej som jobbat i bar och gjort ett hembesök i byn har jag aldrig vad jag kan påminna mig blivit ens bjuden på den enklaste måltiden utan det är jag själv som hela tiden som fått köpa maten till mig själv och övriga familjemedlemmar (även om det sedan är andra som lagat till måltiden. Jag kan vidare berätta att jag inte har några problem utan äta thailänska mat utan mer än gärna låter mig smaka av den inhemska maten, det är mer i undantagsfall jag käkar på falang restaurang. Att jag äter samma mat som thai vet tjejen redan om då hon och jag innan hembesöket ätet på thaiställen många gånger.

Någon med samma erfarenheter?

Kan det bero på att jag träffat uteslutande fattigt tjejer från landsbygden i Isaan "baan nååk" och man inte tror en falang inte kan äta en enklare måltid med ris & fisk och att mottagandet skulle bli ett annat från familjer med lite högre levnadsstandard?

Min andra fundering är när man tar adjö av varandra t.ex. vid en bussterminal och det är meningen att vi ska ses igen, oftast sker utan minsta känsloyttringar från tjejens sida, många gånger inte ens det enklast "hej då" utan bara vända ryggen till och gå. Ärligt talat så har jag nog många gånger känt mig lite sårad av det rätt kyliga sättet att ta adjö och undrat över om man själv egentligen betyder något för henne.

Någon har sagt till mig att det beror på thailändarens rädsla att förlora ansiktet?! men jag vet inte...

Min sista erfarenhet som jag mer än gärna skulle vilja få respons på är att du man träffat någon tjej och man gör en massa saker tillsammans alltifrån resor, shopping, olika nöjesställen , restaurangbesök osv så får man aldrig höra något typ "det var väldigt trevligt vi hade i går kväll" eller någon annan yttring som skulle visa att hon uppskattar vad vi gjort tillsammans (och som jag naturligtvis betalat allt för)

Jag förstår precis vad du menar,så kan jag känna när jag tar mina thai vänner ut på liveband,resturanger mm.mm aldrig ett tack,kan ju vara så att det inte finns i deras kultur.

Men just nu känner jag att det blir ingen mer gång.

Handlar vi råvaror i byn för 40 kr så räcker det ett par dgr för hela familjen på 6-7, känns spontant som att jag mycket hellre tar den notan än kockar och diskar.

Ris och ris då.

För det är då rakt inte priserna här omkring Ban Mai.

Är inte det ett ganska bra upplägg, du står för kostnaden för råvarorna, de lagar, serverar, diskar?

Handlar vi råvaror i byn för 40 kr så räcker det ett par dgr för hela familjen på 6-7, känns spontant som att jag mycket hellre tar den notan än kockar och diskar.

Vet inte om jag var otydlig med mitt inlägg, handlade snarare om andra har samma erfarenhet som jag själv än om att jag har andra ekominska möjligheter än de flesta thailändare.

Om jag har gäster hemma i Sverige så kan jag nog både stå för inköpen, tillagning och disken.

Sedan kan jag hålla med dig om man bosätter sig där under några veckor (vilket jag gjort) kan det verka rimligt att man bidrar till maten men inte ens en liten välkomst måltid har väntat mig. Om jag jämför med mitt eget land, nog tusan försöker man bjuda till lite extra om ens son/dotter kommer hem första gången med sin respektive eller?

Till sist tycker jag nog det är rätt optimistiskt med 40 kr = 200 baht för en festmåltid, när jag står för pröjset blir det nog mer 1000 baht och då är inte dryckerna inkluderade.

Ris och ris då.

För det är då rakt inte priserna här omkring Ban Mai.

Nä riset tar vi gratis från risboden. Det som inköps är kanske en bit fläskkött, lite kycklingbitar och några knippen grönsaker. Räcker till flera måltider.

Är vi lat någon dag och hämtar från byarestaurangen så brukar en hundring räcka till allas mat. Med det förbehållet då att dryck och diverse tillbehör för matlagning redan finns i hemmet.

Nu är det inte av oartighet det blir att du får betala. Det är den thailändsa kulturen som är så.

Den som har högst status och förväntas vara rikast tar notan. Jag har varit med om det ofta, och visst är det lustigt att man får betala när man är bjuden.

Och det är bland medelthailändarna och inte de fattigaste.

Ta seden tid du kommer och gilla läget.

Att avsked kan kännas känslokalla för oss är helt riktigt, men thailändarna tar aldrig fyskisk kontakt offentligt som vi. Tjejen är uppfostrad så av tradition, kultur och religion.

Går ni på sidan utan att folk kan se, så kan avskedet bli mycket ömt och kärt. Hon kan inte ta avsked på vårt sätt offentligt.

Det du beskriver är normalt, och vi måste anpassa oss till deras kultur i Thailand. Vi är gästerna.

Din sista erfarenhet har bra svar på. Min dam tackar alltid och pratar om hur trevligt vi hade mm. efteråt. Nu får hon oftast bestämma vad vi gör och åker.

Möjligt att om du bestämmer hela tiden var ni far och vilka nöjen som besöks, så saknar hon delaktigheten

Leif

Ja,ibland undrar jag varför jag gör det jag gör.Kan kännas otacksamt ibland.Känsloyttringar vete fan om man får så mycket ens som gift. Men man har lärt sig leva med det också.Man får tänka att om jag inte gjorde nåt bra, skulle hon säkert vara någon annanstans och inte med mig.

Kan ju hända att Thaigubbarna är otrogna just pga det.Och köper dom lite överdriven "kärlek" för någon timme så står dom ut.

All you need is love

Vet inte om jag var otydlig med mitt inlägg, handlade snarare om andra har samma erfarenhet som jag själv än om att jag har andra ekominska möjligheter än de flesta thailändare.

Om jag har gäster hemma i Sverige så kan jag nog både stå för inköpen, tillagning och disken.

Sedan kan jag hålla med dig om man bosätter sig där under några veckor (vilket jag gjort) kan det verka rimligt att man bidrar till maten men inte ens en liten välkomst måltid har väntat mig. Om jag jämför med mitt eget land, nog tusan försöker man bjuda till lite extra om ens son/dotter kommer hem första gången med sin respektive eller?

Till sist tycker jag nog det är rätt optimistiskt med 40 kr = 200 baht för en festmåltid, när jag står för pröjset blir det nog mer 1000 baht

Ja, nu menade jag väl inte direkt festmåltid med prisangivelsen utan vardagsmåltider. Vi brukar bo i byn upp till 5-6 mån per resa och givetvis förekommer det mycket dyrare måltider också vid festliga tillfällen. Men det jag menar är att jag tycker upplägget att jag betalar råvarorna är riktigt bra eftersom jag dels tycker det är tokbilligt att köpa dem, dels för att jag inte behöver lyfta ett finger i övrigt vid måltidstillfällena.

Fast nu är det egentligen så att det är svärföräldrarna som oftast handlar och betalar maten vi äter i byn eftersom de gör de privata matinköpen samtidigt som de gör inköpen till sin affär. Så jag får försöka kompensera de utlägg de har för mig på andra sätt. Vill absolut inte parasitera.

Ofta äter vi också mat som svärfar hämtat gratis från naturen vilket jag är mycket tacksam för.

Nu gissar jag väl att din tråd inte var meningen att handla om matpriser utan om thailändares eventuella generella brist på gästfrihet mot faranger. Kan säkert bli en intressant tråd som jag säkert får tillfälle att återkomma i. Rent spontant så tror jag nog att begreppet gästfrihet mäts lite olika i Thailand och i Sverige, får fundera lite innan jag skriver mer.

Det vill gärna bli många "alltid" eller "aldrig" i såna här trådar.

Om thailändarna, menar jag. Hur "dom" är.

Jag har testat samma approach mot svenskar. I Sverige.

"Alla svenskar visar känslor offentligt"

"De är uppfostrade till det"

"Det är den svenska kulturen som är så och alla turister/gäster måste göra likadant"

"Svenskar delar alltid på notan. Var och en betalar för sig. Om du inte kan betala nu blir du skyldig pengar"

Hmm. Varför funkar det inte.

Konstigt. Nåt borde väl stämma på alla.

65 miljoner likadana thailändare - och vi är bara 9.

Min sista erfarenhet som jag mer än gärna skulle vilja få respons på är att du man träffat någon tjej och man gör en massa saker tillsammans alltifrån resor, shopping, olika nöjesställen , restaurangbesök osv så får man aldrig höra något typ "det var väldigt trevligt vi hade i går kväll" eller någon annan yttring som skulle visa att hon uppskattar vad vi gjort tillsammans (och som jag naturligtvis betalat allt för)

Gissningsvis anser hon det som självklart att du betalar och sin uppskattning visar hon genom att vilja umgås med dig igen. Att hon inte strör superlativ omkring sig kan faktiskt uppfattas som en form av ärlighet. Fler än en gång har man sett tjejer som fjäskar för sina herrbekanta när det är uppenbart för alla andra att de bara är ute efter pengar. Frågan blir väl om du kan läsa av om tjejen har det trevligt eller inte.

Överlag är man sparsam med tacksamhetsyttringar och att den som har mest pengar, högst status eller äldst betalar är bara en del av den naturliga ordningen och inget som man gör en stor affär av.

Oftast har man hört talas Thailändsk gästfrihet, men själv har jag inte fått bevittnat detta. När jag träffat någon tjej från någon tjej som jobbat i bar och gjort ett hembesök i byn har jag aldrig vad jag kan påminna mig blivit ens bjuden på den enklaste måltiden utan det är jag själv som hela tiden som fått köpa maten till mig själv och övriga familjemedlemmar (även om det sedan är andra som lagat till måltiden. Jag kan vidare berätta att jag inte har några problem utan äta thailänska mat utan mer än gärna låter mig smaka av den inhemska maten, det är mer i undantagsfall jag käkar på falang restaurang. Att jag äter samma mat som thai vet tjejen redan om då hon och jag innan hembesöket ätet på thaiställen många gånger.

Någon med samma erfarenheter?

Kan det bero på att jag träffat uteslutande fattigt tjejer från landsbygden i Isaan "baan nååk" och man inte tror en falang inte kan äta en enklare måltid med ris & fisk och att mottagandet skulle bli ett annat från familjer med lite högre levnadsstandard?

Min andra fundering är när man tar adjö av varandra t.ex. vid en bussterminal och det är meningen att vi ska ses igen, oftast sker utan minsta känsloyttringar från tjejens sida, många gånger inte ens det enklast "hej då" utan bara vända ryggen till och gå. Ärligt talat så har jag nog många gånger känt mig lite sårad av det rätt kyliga sättet att ta adjö och undrat över om man själv egentligen betyder något för henne.

Någon har sagt till mig att det beror på thailändarens rädsla att förlora ansiktet?! men jag vet inte...

Min sista erfarenhet som jag mer än gärna skulle vilja få respons på är att du man träffat någon tjej och man gör en massa saker tillsammans alltifrån resor, shopping, olika nöjesställen , restaurangbesök osv så får man aldrig höra något typ "det var väldigt trevligt vi hade i går kväll" eller någon annan yttring som skulle visa att hon uppskattar vad vi gjort tillsammans (och som jag naturligtvis betalat allt för)

Hej

Det är ju bäddat för kulturkrockar så långt hemifrån, men visst är Thailändare extremt gästvänliga och jag upplever problemet som omvänt, jag har fullt upp med att försöka ge igen och få bjuda ungefär lika mycket som jag blir bjuden.

Det som du har upplevt i Thailand har aldrig hänt mig på 27 år, dom vänner, släktingar eller tillfälligt bekanta som man har hamnat hos av någon anledning har alla varit extremt generösa och detta oavsett om dom har bott med familjen på en soptipp eller varit stans "borgmästare" med anställd personal i hemmet.

Problemet har nästan varit helt det omvända nämligen att dom vill ge bort allt dom äger och har, för mig innebär det att jag måste få dom att behålla en del och inte ge bort allt, dom är så givmilda och generösa att det nästan blir jobbigt.

Men att man inte visat känslor offentligt på samma sätt som vi gör i t.ex europa stämmer, och är man inte van kan man börja undra hur det står till, men det varierar lite i Thailand också, min f.d detta svärfar i Petchabun var så glad när jag kom att han kramade mig och grät varje gång, och det samma när jag lämnade hans by.

Men min nuvarande svärfar döljer sina känslor på ett helt annat sätt och dom enda gånger man skymtar lite känslor är när han kramar vår son sista gången innan vi åker till Sverige, då kan man faktiskt skymta en tår i ögonvrån.

Och det fungerar likadant för övriga familjer och släktingar i byn, men dom utför istället cermonin med dom vita bommulsbanden som knyts runt handleden på oss och andra vid ankomst och avresa, där dom stående på knä eller sittande önskar oss lycka, hälsa och en säker resa inför alla släktingar och grannar.

Mvh Isan Lover

Jag upplever det exakt så som IL beskriver det. Om jag tar en promenad i byn så blir man bjuden på mat eller dryck så fort

man stannar till för att prata lite. Inbjudningar till måltider o social samvaro mer eller mindre varjae dag, och detta från

dag ett

mvh

Ja det blir ju "nästan" alltid så att farangen betalar men bland mina thaivänner så blir jag ofta bjuden på t.ex mat om dom precis har lagat maten,då frågar dom alltid om jag är hungrig och vill äta: Råkade komma mitt i lunchen på en biltvätt en gång. Då satt alla personal och åt så jag fick sitta och vänta,men dom frågade mig 2-3 ggr om jag ville äta.Så gästvänlighet har jag mött på mycket i Thailand.

Har heller inte varit med om att tjejerna inte visar känslor offentligt,nästa tvärtom..Dom jag har varit tillsammans med har velat kram en och hålla handen stort sätt hela tiden oavsätt vart man går. Ok,hångla offentligt är dom kanske inte bekväma med och det är väl inte en annan heller så sätt.

Att hon inte visar känslor när hennes familj är i närheten,det kan man väl förstå.