Till framför allt Nessebatong.
Jag har ingenting emot SLU heller, så inte behöver konstapel Batong oroa sig för mycket för honom av den anledningen, vag jag försöker förmedla är att:
1, det är näst intill omöjligt att bedriva normal verksamhet i och med ett gäng Thai, till yttermera visso bör man kanske inte vara så tvärsäker innan man ens satt sin fot i landet och att hänvisa till "vänner" man inte ens träffat? Njaäää, där borde även Din Thaierfarenhet slagit larm.
2, att man startat en himelsk massa värlsomspännande projekt och inte lyckats fixa en förmögenhet av ens en liten sådan är svårbegripbart, i synnerhet som man "skryter" om det ideligen och hävdar att alla andra är loosers. 
3, Hur man kan så tvärsäkert göra bedömningar av folk man aldrig träffat ger mig en känsla av att det sitter en gammal forumräv och skrattar sig harmynt åt de som(inkl. mig) gått i svaromål på skitpratet, för det är precis vad det är och jag kan ta det som ett kul tidsfördriv, men om nu SLU finns i verkligheten, vilket han hävdar, så är jag benägen att kalla honom världens största looser.
Man accepterar inte den medicinska fabläsen att inte fixa knän på så många år och man sitter inte i timmerkojan och gör Thailand och dess bybefolkning till IT proffs och värdsmästare i basket.
1. Ja, men jag är ju inte normal 
Du har RÄTT i att det är SVÅRT, men om det hade varit lätt, så hade det ju inte varit någon utmaning, och jag gillar utmaningar.
((("Förståsigpåare" sa att det var mycket svårt att starta företag i Ryssland, och omöjligt att bygga en modern "Platt" organisation där. Ändå har jag gjort det. Det var mycket trögt i början, speciellt att få dem att säga vad de tycker, men det var ju inte så konstigt, för det var ju inte länge sedan de dödades/fängslades om de sa sin åsikt. Men jag sa till dem "Ni får gärna kalla mig idi*t, bara ni talar om varför, och kommer med en bättre idé " Till slut vågade de det. (Det gjorde jag åt ett svensk företag.)
F ö har jag GJORT en produktion med 2 thailänska studenter för ett år sedan. (Den ena på halvtid då han höll på och slutförde sina Masterstudier. Den andre bara som "konsult" då det var något extra svårt. Den senare är till stora delar självlärd, för han tyckte universitetsutbildningen var alldeles för dålig.) Men det var mycket letande bland "skräp" innan jag hittade dem. De två vill jag ha med om jag bygger ett produktionsteam (på 5-7 anställda med olika specialiteter) efter att jag flyttat ner. Även "Frun" har grundläggande sådan programmeringsutbildning, så hon kan få vara med hon också
2. Det är inte en "himelskt massa" i alla fall inte efter mina mått. Om de ideella projekten räknas bort, så är det inte många kvar. Ideella projekt SKA ju f ö INTE ge vinst till arrangören så det är ju inget konstigt OM jag inte har en förmögenhet.
F ö kallar jag ALDRIG folk som gör så gott de kan för loosers, att bara gnälla och hävda "allt" är omöjligt, UTAN att FÖRSÖKA, är INTE att göra sitt bästa...
De som t ex säger det jag GJORT är omöjligt, och/eller räknar allt BARA efter EKONOMISKA resultat FÖR MIG, och/eller betalar för sex, DE är UPPENBARLIGEN MINST känslomässiga loosers... Och om de inte tror att något är möjligt, så måste de haft en väldig tur om de inte är ekonomiska loosers också...
Ni, som räknar framgångar BARA som ekonomi - Är inte ens världsmästare framgångsrika om de inte är det i en sport, som ger bra betalt? 
(((Jag har ju berättat bl a att under perioder har jag BARA hållit på med ideella projekt, och även i komersiella projekt så brukar jag inte bry mig om att få särskilt stor del av kakan SJÄLV, och knäskadan har kostat mycket mycket t ex till att leja folk till privatjobb typ husreparationer, som jag kunnat gjort själv annars. Sådana är ju avdragsgilla först vid försäljning av huset, och kostar väldigt mycket då de ska betalas med min skattade inkomst. Jag räknar det INTE som en förmögenhet, t ex huset är mycket svårvärderat för det är inte normalt det heller men jag räknar med att jag får ihop ungefär till flytt, giftemål, husbygge och starta ett litet företag i Thailand.)))
F ö talade jag om redan i början, då jag kom till MPR, HUR ALLA kan träna upp sig till att må bättre och lyckas med projekt de också, men en del - andra - tyckte det bara var knäppt, fastän många framgångsrika gjort och gör så... Det är inte mitt fel om ett gäng föredrar att gnälla istället för att använda sådana metoder...
(((En försäkringsutredare, sa efter att han BARA pratat med mig på telefon:
-Det hörs att du inte har några problem.
Han tyckte att jag hade för bra humör för att vara allvarligt skadad, så jag fick inget på försäkringen!!!)))
3. Så det är mindre skitprat att hävda att det inte går att göra saker som jag redan gjort,
eller de, som hävdar att hela Thailand är som barområdena i Pattaya?...
F ö så grundar jag INTE mina slutsatser på vad bara EN thai säger, utan huvudsakligen på uppgifter från de vänner, som inte har något intresse av att lura mig, för de får ändå bara information och engelskaträning av mig. Då FLERA thai från inlandet, som INTE vet om varandra, säger liknande DÅ räknar jag det i alla fall som MYCKET TROLIGARE än vad som sägs av de "barfaranger", som hävdar att det inte finns något norr om Bangkok...
något mer med dig. Så jag försöker hålla det. Säger bara : LÄS FADER BAAs INLÄGG JÄVLIGT NOGA. MVH HN
mig mot 
heller. O andra sidan är det som att dunka huvudet i väggen.. Man får mest ont av det själv. Håll med dåren
så kanske man har gott av det senare. ps Har nu konstaterat att dina knäproblem är ditt absolut MINSTA problem. ds MVH DOKTOR NOI
. Men du är välkommen att stötta slu om du sympatiserar med honom
. MVH HN
Verkar mer som att du är världsmästare i Rappakalja...