Galen i myndigheterna som kontrollerar mitt liv

Jag är inte från Sverige utan från Finland. Men jag hoppades att jag bodde i Sverige efter allt.

Jag har känt min fru i 8 år. Vi såg varandra första gången i Finland. Sen förlovade vi oss nästa år i Thailand. Allt var lyckligt så länge.

Men efter detta så gick tiden...1 år...2 år...men min älskling fick inte mera komma till Finland. Själv hade jag ännu mina studier att slutföra och måste jobba utan att ha råd att åka till min älskling.

Så jag tog ekonomin i handsken och gifte mig med en Vietnamesisk flicka. Hon var ett stort misstag. Nå vi fick en son som är det viktigaste i livet för mig.

Vär äktenskapet slutade inom 2 år så tog jag kontakt med min riktiga kärlek från Thailand. Till slut bestämde vi oss att gifta oss.

Sen for gag till Thailand för 1½ år sen. Vi gifte oss och livet kändes så bra som möjligt igen.

Men sen gjorde jag det misstaget att jag lät frun söka det svåraste pappret att komma till Finland (vet inte vad det heter på svenska). Vi borde ha sökt efter ett turist visum så att vi kunde snabbt fortsätta familjlivet.

Nu fick vi vänta över ett år! Till slut kom beslutet som var negativt. Orsakerna var för det mesta bara påhittade lögner.

Nu åker jag hoppeligen snart tillbaka till Thailand. Men det är inte kul att lämna min son för en längre tid. Nu tänker jag (måste) tillbringa 1-3 månader i Thailand.

Nu har jag beklagat på beslutet via en lag firma. Men beklagtiden är ca 10 månader!

All hjälp om hur vi kunde fortsätta våra liv på normalt sätt tas med glädje emot!

Aj fan glömde helt att klaga för advokaten och myndigheterna på i hurudan situation min frus mamma har varit. Hon t.om. måste flytta från sin hemby eftersom hon fick skämmas för hela byn att jag inte kunde få hennes flicka till mitt land fastän vi var förlovade...Nja det hände redan länge länge sedan och egentligen trodde jag först inte på det då jag hörde det av Thai släktingar som bor här i Finland. Men för ett år sen, efter att vi gifte oss så visitera vi byn och de förr så snälla grabbarna lät inte så glada längre när de talade med mig...om jag sku ha varit utan frun kunde det t.om. ha blivit gräl. Lyckligtvis bor min fru nu på en större ort... Hoppas mamma och pappa därborta förstår och kan ännu samsas med mig för snart skall vi i allafall igen träffas.