Transport från hotellet till banan avgår om 20 minuter... så jag hinner inte skriva mer nu.
Men bilder finns och kommer så småningom.
Herr Chang har talat.
Transport från hotellet till banan avgår om 20 minuter... så jag hinner inte skriva mer nu.
Men bilder finns och kommer så småningom.
Herr Chang har talat.
Transport från hotellet till banan avgår om 20 minuter... så jag hinner inte skriva mer nu.
Men bilder finns och kommer så småningom.
Herr Chang har talat.
Vad kostar ett sånt där kalas ungefär? Om man bortser från resan till Thailand å den biten. Utan vad kostar själva "F1 utflykten" med flyg, boende, race-biljetter m.m? Självklart varierar det beroende på boende och bla bla bla... Men ett ungefärligt pris?
Vad kostar ett sånt där kalas ungefär? Om man bortser från resan till Thailand å den biten. Utan vad kostar själva "F1 utflykten" med flyg, boende, race-biljetter m.m? Självklart varierar det beroende på boende och bla bla bla... Men ett ungefärligt pris?
Hej J666,
Resa med Air Asia tur och retur från Bangkok till Kuala Lumpur blev THB 5089. 4 nätter på Sri Enstek Hotel som ligger nära banan blev USD 360. Taxi flygplats till hotell SEK 100. Transport hotell till banan SEK 20 per resa. Till slut F1-biljetten som kostade SEK 285.
Nu blev det olika valutor, men totalt blev det väl cirka 4000 kronor för denna utflykt från Bangkok. Mat och dryck tillkommer... men det ska man ju ha i vilket fall som helst ![]()
Herr Chang har talat.

Jag beställde min F1-resa, Chiang-Mai till Kuala-Lumpur i December:
- Biljett med sittplats på läktare F, Lör-Sön = SEK 285 (Fredagen är gratis)
- Hotel 3 nätter nära banan o flygplatsen = SEK 1.500
- Flygbiljett AirAsia = SEK 1.050 (sittplats med extra benutrymme men bara handbagage)
- Transporter hotellet t/r banan = ca SEK 250
Totalt ca SEK 3.100
Sent omsider återupptar jag min reseberättelse. Möjligen blir det några bilder som jag redan publicerat, men så kan det bli om man inte går i strikt kronologisk ordning.
Min lilla rökhörna på åttonde våningen på hotellet i Bangkok.
Här finns ju två tennisbanor!
Och ping-pong bord… något för Pingis kanske?
En minst sagt originell tuk-tuk utanför hotellet.
På grund av hotellets hutlösa priser på Beer Chang måste jag inhandla ett eget förråd att ha i hotellrummets kyl. Jag hittar en lämplig affär, och här har man ju gott om “child drink” ![]()
“Just Say No”
Nu på Suvvan för flyg till Chiang Mai. En helt OK gaskammare!
Det blev ju fel med min bokning på Imperial Mae Ping Hotel… 10-24 april istället för 10-24 mars som jag skulle ha. När jag kommer dit beklagar man att det tyvärr inte finns några lediga rum. Man är dock vänliga nog att ringa till ett hotell två kvarter bort, och där finns det tack och lov rum. Så jag tar en liten promenad dit med mina väskor och checkar in. Min stora väska är tom, så det var väl ingen större ansträngning för bell boy ![]()
Sen råkar jag ut för det missöde jag beskrivit tidigare. Jag har faktiskt bara en bild från sjukhuset Chiang Mai Ram, varför vet jag inte riktigt. Hade väl annat att tänka på. En kölapp, men det tog bara en halvtimme att få träffa en läkare som omedelbart beordrade röntgen. Till skillnad från Sverige… här ska jag vänta tre veckor på att få träffa en läkare på vårdcentralen. Törs inte tänka på hur lång tid det sen tar att få träffa en kirurg på ett riktigt sjukhus.
Det var som sagt utannonserad brandövning på mitt hotell. Gästerna behövde inte delta på något sätt, men jag gick ändå ut och tog några bilder.
Ganska realistisk övning.
Med fejkade offer också.
Hjälp finns att få om hissen är ur funktion och trapporna är rökfyllda. Frågan är dock om hotellrummets fönster gå att öppna?
Större delen av personalen verkar dock inte så engagerade, de står mest och tittar på.
Minnet sviker mig något, men här är jag uppenbart ute med några av de kompisar Hakancnx har i Chiang Mai.
Jag får också tillfälle att några gånger besöka den lägenhet Hakncnx hyr ganska billigt i Chiang Mai. Det finns gott om plats!
Balkongen är lång, dock kanske lite väl smal.
Hakancnx har planterat bansaiträd på balkongen.
Nu är exfru Changs son med sambo på besök i mitt hotellrum.
Ännu en bild på eländet ![]()
Jag orkar väl ta lite promenader i hotellets omgivningar, och varför inte en fotmassage utförd av denna förtjusande dam?
Jag får bekänna att jag minns inte mycket av denna måltid. Annat än att det var gott och jag åt upp allt ![]()
Efter måltiden vidare till någon bar. Ingen alkohol? Det tror jag knappast…
Mycket riktigt var det inga problem att få in en sommarlätt.
Här är jag på Boomerang med Hakancnx och hans vänner. Wi-Fi fungerar bra, och det blev ett och annat litet inlägg därifrån.
Självklart också ett besök på Best Bar Gain. Mama-san Som ser nöjd ut…
Ännu nöjdare när jag lyckas få kontakt med vackra Tat.
Efter förhandlingar om barfine får Tat följa med mig på middag. Farangmat var OK.
En annan dag besöker jag, Tat och Hakancnx galoppbanan. Jag och Tat satsar 100 baht var på slumpvis utvald häst. Vi vinner förstås inget men är glada ändå ![]()
Så skönt det kan vara med en fotmassage på hotellrummet!
En sovande thai! Det var tydligen lite ansträngande att ge fotmassage…
Vilken uppfriskande skylt! Till skillnad från Malaysia… men det får jag återkomma till.
Nu är det dags att flyga till Bangkok för vidare transport till Jomtien. Tat har efter hårda förhandlingar fått följa med, och här får vi oss lite mat och dryck på flygplatsen.
Fortsättning följer.
Herr Chang har talat.
Härligt att ha dig tillbaks igen.
Världklass Herr Chang.
Så här glad blir man. ![]()
Mvh jrk
Jag måste garva lite för detta är superbra,du är för skön Changen och tar det från den lätta sidan och,why not
Sen råkar jag ut för det missöde jag beskrivit tidigare. Jag har faktiskt bara en bild från sjukhuset Chiang Mai Ram, varför vet jag inte riktigt. Hade väl annat att tänka på. En kölapp, men det tog bara en halvtimme att få träffa en läkare som omedelbart beordrade röntgen. Till skillnad från Sverige… här ska jag vänta tre veckor på att få träffa en läkare på vårdcentralen. Törs inte tänka på hur lång tid det sen tar att få träffa en kirurg på ett riktigt sjukhus.
Tja, nu är du väl lite väl hård mot det svenska systemet.
Vid en dylik olycka i Sverige hade man väl uppsökt akuten och fått hjälp någorlunda snabbt. När min dotter nyligen ramlade (i Sverige) så kom vi in till läkare och direkt till röntgen inom samma tid som du fick vänta.
Tja, nu är du väl lite väl hård mot det svenska systemet.
Vid en dylik olycka i Sverige hade man väl uppsökt akuten och fått hjälp någorlunda snabbt. När min dotter nyligen ramlade (i Sverige) så kom vi in till läkare och direkt till röntgen inom samma tid som du fick vänta.
Ja, jag skulle kanske gått direkt till akuten på Sahlgrenska istället för min vårdcentral. Jag kan bara konstatera att på vårdcentralen var man totalt ointresserade av vad jag hade för problem. Först när jag bokat frågade man varför jag sökte vård.
"Jaså, du vill träffa en läkare? Det finns tid om tre veckor."
"Skämtar du? Vad är detta för sjukvård?"
"Det är likadant på alla vårdcentraler..."
"Bullshit! Det tror jag inte på."
"Jodå, i vart fall på de vårdcentraler jag känner till."
Håhåjaja.
Herr Chang har talat.
Vi anländer Suvvan, och där finns som utlovat transport med Mr T. Hos Maitan finns redan HajKaj.
Joe verkar fundera på något.
Här sviker minnet igen, Mait har rekommenderat en restaurang i närheten. Vi börjar väl med en Bacardi Breezer!
Vadå, du fattar väl att jag vill ha mat också…
Nästa dag kommer Putte45 på besök.
Mait är alltid lika glad när han fyller på Beer Chang tanken.
Ska jag verkligen våga dricka en LIIT?
Tja, den var ju rätt hyfsad!
Två trevliga människor… vem ska man välja?
Tja, det får nog bli denna person ![]()
Nästa dag kommer isbarer på tal, och jag vill förstås besöka en. Mait ordnar transport, och nu är vi på väg till Big C Extra.
Putte45 är också pigg på att följa med.
Favorit i repris… vad tänker Tat? Varför ska stolle HC absolut besöka en isbar?
Men gud sig förbarme… var är den där jämrans isbaren?
Jag vet ingenting. Nej, förstås inte.
Putte45 har hittat stället!
Bara ett litet problem, stället har gått i konkurs.
Raskt vidare till Walking Street soi 15 om jag minns rätt. Där var det öppet, men kylan finns inte här.
Man måste inte gå in i kylan, men man kan låna jacka gratis om man nu ska in där. Putte45 och Tat bangar, så det blir bara jag som går in.
Är du säker på att du vill gå in där? Det är väldigt kallt!
Jadå, öppna dörren nu. Vi svenskar tål lite kyla ![]()
Ja, här har vi sprit så det torde räcka för dig. Jag avråder från att luta sig mot isdisken.
Det var ju riktigt mysigt att komma bort från hettan i Pattaya!
Efter cirka 15 minuter måste jag lämna detta rum, delvis pga att jag inte lyckades knäppa min lånade jacka (säkert beroende på berusning). Utanför tycker jag att det är normal temperatur, men Tat tycker det är kallt.
Nästa dag kan jag hos Maitan notera FF och Eas närvaro.
Nu är det väl dags för Maits 61-årskalas. Joe, Jive och Odin samt Knifetown i bakgrunden.
Inventariet är på plats.
Fritz ser ut att vara skeptisk.
Odin bannar Bibben för att komma sent till festen och Mait försöker släta över.
OK Bibben, du är förlåten.
Även Drivern har åsikter om Bibben… nej, jag skojar bara. Det är arrangerade bilder.
Rock on tycker Ragson.
Odin berättar för Bibben hur han i går kväll försökte greppa något så här stort.
Mait har beställt en helstekt gris till kalaset, och nu har den anlänt.
Det är full service, leverantören har också med sig grill.
Som ska ställas precis utanför Maitans.
Nu har man tagit bort plasten på grisen och fått fjutt på kolen.
Grisen ser trött ut…
Ovansidan ska också grillas.
Här har Mait förberett med lite tillbehör.
Nu skärs grisen upp i lagom bitar, fast jag får väl bekänna att jag som vanligt inte åt mycket.
Kvällen avslutas någon annanstans (minnet sviker), och vi får in LIIT som ska fotograferas.
Trevliga fyra dagar hos Maitan, men i morgon 28 mars bär det av till Malaysia.
Fortsättning följer.
Herr Chang har talat.
Tack för din fortsatta reseskildring Herr Chang, ser fram mot fortsättningen.
Bra bilder och text som vanligt ![]()
Mvh
BBJ
![]()
Bättre sent än aldrig… nu är det dag att avsluta denna reseberättelse.
28 mars 2014 var det dags att åka till Malaysia. Jag hakade liksom på hakancnx som skulle dit och se formel 1. Väljer samma hotell, och det bidde visst inga bilder från själva resan. Åker lågpris med Air Asia från Don Muang, och jag kommer till slut till hotellet som ligger utanför Kuala Lumpur, dock ganska nära racerbanan. Av någon anledning är min första bild från Malaysia på hotellets säkerhetsvakt.
Det visade sig vara lite svårt att hitta något alkoholhaltigt i Malaysia… vi gick runt och frågade i diverse affärer, men nej överallt. Till slut var det någon som sa “jamen det har dom ju på det hotellet”. Samma hotell vi bodde på ![]()
Jodå, de hade öl i receptionen, och inköpt öl kunde medtagas utanför hotellet.
Jag anlände ju väl sent på fredagen, så jag missade träning som racerförarna höll på med då, men hakancnx var givetvis där. På lördagen är det mer träning och dessutom, kanske viktigare, kval inför söndagen.
Härmed är det bevisat att jag varit på Sepangs formel 1 spektakel!
Många vackra damer fanns det, och så här i efterhand är jag lite förbluffad över att detta är enda bilden jag har.
Nu är vi på området utanför ingången till huvudläktaren, och där fanns diverse utställningar. Nu är jag ingen formel 1 nörd, så ni får nöja er med denna bild.
Det här var ju mer intressant… Carlsberg!
Ja, det var gott med lite kall dryck i värmen ![]()
Nu är det så att vi inte har biljetter till huvudläktaren, så vi får åka gratisbuss till vår läktare. Inte många som kollar träningen.
Man ser ändå ganska bra härifrån, start och slut kan ses. Ännu bättre om man likt hakancnx har med sig kikare!
Under vår läktare finns det gott om mat och dryckservering. Här har hakancnx hittat något han finner aptitretande.
Jag tror jag avstår… malaysiaslafs ![]()
Det här var ju mer aptitligt, jag åt denna kycklingbit. Tråkigt nog skulle det visa sig att jag valde kyckling alla de 4 dagar jag var i Malaysia.
Hotellet var mycket behjälpliga med att ordna transport ut till banan. Det blev dock lite förvirrat vad gällde transport tillbaka till hotellet. Nu på väg till söndagens event.
Nu är det söndag, och vi anländer tidigt 13.00 fast loppet startar först 16.00. Men redan mycket folk.
Under vår läktare finns som vanligt gott om mat och dryck, dock ej alkoholhaltig.
Jo, det fanns till en början ett ställe där man sålde Carlsberg 33 cl 5%. Det tog bara en timma innan det var slutsålt. Naiv som jag är frågar jag om huruvida det är ny leverans på gång. Nix, nu är det slut. 14.00 och loppet börjar 16.00. Damerna som sålde sitter nu obekymrat med Carlsbergreklam och knappar på sina mobiler och blir väl lite irriterade när faranger ständigt kommer dit och vill köpa öl. Det liksom faller dom inte in att dom fortfarande annonserar Carlsberg…
Innan loppet åker deltagande förare något slags hedersvarv och publiken är entusiastisk.
Det kändes inte meningsfullt att ta några bilder på själva loppet. Det var liksom svårt att fånga så snabba bilar på bild med min enkla kamera. Men visst fick man en bättre uppfattning om hastigheten än vad man får om man ser loppet på TV.
Även på söndagen blev det lite trassligt att ta sig tillbaka till hotellet. Jag var inte mycket till hjälp, apatisk som jag var pga avsaknad av öl ![]()
Jaja, nu är vi tillbaka till hotellet, och nu har man förstått att vi efterfrågar öl! Kylen i receptionen är välfylld, man har dock tagit hänsyn till vad som är halal eller icke halal.
Jag går ut med en öl och tar mig en cigarett i mörkret. Till min förvåning kommer en ung man till mitt bord och frågar om han får slå sig ner, Han vill öva sin engelska säger han. Jodå, det går väl bra. Till en början handlar det mest om våra respektive bakgrunder. Han är gästarbetare som kommer från Nepal, tydligen är det lätt att få arbetsvisum till Malaysia från Nepal. Lönen är väl inte så fantastisk, men bättre än vad han kan få i Nepal. Han arbetar för det lokala Coca-Cola och konkar läskbackar hit och dit.
Det visar sig dock snart vad han egentligen vill. Han vill till väst… jag är ju från Sverige, hur gör man för att få komma dit? Hur mycket kan man tjäna där? Hur mycket tjänar du? Jag blir lite ställd och vet inte riktigt vad jag ska svara. Hmm ja… det krävs ju arbetsvisum, fast det är inte så lätt att få.
Han inser att det inte är så lätt när jag försöker beskriva vad jag vet om proceduren, och då gör jag misstaget att skämta lite. I värsta fall kan du ju få till det med en äldre svensk kvinna, då får du UT! Han förstår inte att det är ett skämt, och frågar “Känner du någon sådan svensk kvinna? Kan du förmedla kontakt med henne?”. Han har tidigare berättat att han är gift i Nepal och har barn. Som han bara träffar en gång var sjätte månad. Nu blir det för mycket för mig så jag går till mitt rum.
Måndag morgon, och hakancnx återvänder till Chiang Mai. Jag har en dag kvar i Malaysia.
Jag har beställt taxi via hotellet för att åka in till centrala Kuala Lumpur, eller närmare bestämt Petronas Towers. Tar väl cirka 45 minuter att åka dit. En mäktig syn.
Jag är inte särskilt intresserad av att åka upp där, speciellt inte om det är kö. Jag går istället runt i omkringliggande kvarter. Blir lite törstig, men lilla butiken har förstås ingen öl så jag får nöja mig med en cola och fin utsikt.
Jag promenerar vidare, och allt är mycket prydligt och snyggt. Enda undantaget kan ni se här.
Nu får man ge upp hoppet om att hitta någon butik som säljer öl… men kanske ett hotell har något för oss ickemuslimer? Jag går in på första bästa hotell jag hittar, och ser möjligen lite törstig och förvirrad ut. En av personalen kommer fram och frågar “Sir, do you want beer?”. Javisst, var det så tydligt
Man pekar då en trappa upp, där ska det finnas en bar som är öppen.
Beställer omgående en Tiger Beer som serveras på tillbörligt sätt!
Och röka får man också!
Lämpligt nog börjar det ösregna utanför, så nu har jag en fin ursäkt för att stanna i baren och beställa in mer. Jag granskar menyn och ser att dom erbjuder LIIT. Det måste provas! När min LIIT kommer in så begrundar jag för ett ögonblick hur berusad jag är egentligen… men det är faktiskt så att glaset står stabilt men lutar cirka tio grader. Det är liksom tillverkat så. Jag bönar och ber servitrisen att jag ska få köpa med mig några av dessa glas. Jaja, jag ska fråga chefen säger hon, men det blir nej då det är en gåva från en av deras leverantörer, och dessa glas får ej säljas vidare. Jamen, finns det inte någon butik som säljer dessa glas? Vet inte.
Min riktpunkt i dessa kvarter, det är där min taxi ska hämta mig 19.00.
Kanske dags för lite shopping? Jag går in det shoppingcenter som finns i Petronas Towers, men det är mest väldigt exklusiva butiker så då tappar jag intresset.
Lite glass och kaffe kan jag dock tänka mig.
Nu är jag givetvis sugen på en cigarett, och jag letar förtvivlat efter något ställe där öl serveras. När jag väl hittat dit så får jag veta att rökning ska ske utanför. Lite språkförbistring kommer det att visa sig. Nåja, jag går ut i den trevliga parken.
Imponerande fontäner.
Jag var inte ensam om att komma ut hit och röka.
Nu blir det ett nytt försök hos den enda baren som serverar alkohol i detta shoppingcenter.
Och då får jag veta vad dom menar med endast rökning utomhus. Baren har en annan avdelning som möjligen kan kallas utomhus. Vill jag sitta där? Jodå, det blir nog bra.
Drinkmenyn är ganska begränsad, fyra sorters öl och fyra sorters vin.
Min första ölbeställning tar sin tid. Efter en kvart kommer man och meddelar att just den ölen har man slut på. OK, beställer en annan sort då. Tålamod är en dygd
Till slut får jag in en Hoegaarden.
Dags att åka till hotellet. Jag sätter mig på överenskommen mötesplats, och noterar att det tydligen är förbjudet att pruta på taxipriserna, Enligt min mening borde man också förbjuda höjt pris jämfört med vad som sagts tidigare, något min fina chaufför försökte med. Nog sagt om det.
Tilllbaka på mitt hotell får det väl bli en öl utanför i den angenäma värmen. Hotellets nattvakt väljer att inta sin lunch vid samma bord som mig. Han är också från Nepal, och har fru och barn där. Som han träffar var sjätte månad. Det visar sig att han delar rum med personen jag träffade i går. Han är dock inte intresserad av att åka till väst. Han jobbar 19.00 till 07.00 sju dagar i veckan, men det är inte så mycket att göra. Han ska bara finnas på plats.
Nattvakten rekommenderar dessa cigaretter då han påstår att de räcker längre. Jag får en att prova, och den brinner förvisso långsamt.
Nu börjar nattvakten förbereda sin lunch. Så att säga.
Till min förvåning tycker han tydligen att jag ser hungrig ut, och erbjuder sig att dela med sig. Jag tackar förstås ja, mest för att jag är nyfiken hur det smakar. Nattvakten hämtar en skål till och delar med sig broderligt.
Ja, detta malaysiaslafs var faktiskt gott! Jag försökte betala min del av måltiden, men nattvakten vägrade ta emot något.
Jag måste ju kommentera hotellets öl lite också. Det visade sig att en hel del av burkarna hade en konstig utbuktning i botten.
Som ni ser så står dom inte riktigt stadigt i kylen. Inte blev det bättre när man tog ut en sådan till borden utanför.
Aah… den söta receptionisten! Här köper jag väl sista ölen där. 15 ringsit (cirka 30 kronor) för en 50 cl Heineken 5%. Kontant gäller… men man ville ändå alltid veta vilket rumsnummer man hade. Får kanske endast sälja till hotellets gäster?
Det var en något märklig förort till Kuala Lumpur vi bodde i. Allt var nybyggt, och vi fick veta att inget var färdigställt förrän sex månader tidigare.
Stora supermarket var ej färdig. Undrar om man kommer att sälja öl där?
Min förbeställda taxi var försenad, så jag tänkte att en liten öl till hinner man väl med. Hotellet var vänliga nog att bjuda på den.
Nu var för all del min flight till Bangkok också försenad, en timme fick jag veta efter lite förvirrande kommunikation med Air Asia. Så det var gott om tid när jag anlände gamla flygplatsen i Kuala Lumpur. Likt Bangkok och Don Muang är det lågprisflygen som avgår därifrån. Vad jag förstod var det inte långt till den nya finare flygplatsen, men den fick jag inte se.
Denna flygplats var dock klart sunkigare än Don Muang. Jag gick runt lite och kollade, sen var det väl läge att checka in. Vilket inte var det lättaste! Lyckligtvis fanns det vänlig personal som hjälpte mig. Pust! Nu dags för en cigarett, fanns dock inga gaskammare vad jag kunde se, så det blev till att gå ut på parkeringsplatsen. Det var ju så att under dagarna i Malaysia hade det blivit en böld på min högra stortå, något som inte bekymrade mig speciellt.
När jag sitter och röker noterar jag att bölden spruckit och det blöder. Detta är inte bra… jag föreställer mig diverse exotiska asiatiska infektioner pga öppet sår.
Men det måste ju finnas någon form av sjukvård på flygplatsen? Jag går in och letar efter information om var informationen finns. Skyltningen som finns är ganska värdelös, så jag får fråga mig fram. Det visar sig att informationen finns där passagerare från ankommande flyg kommer. Egentligen får jag inte gå in där, men jag säger till vakten att jag måste fråga något i informationen, så jag blir insläppt.
Jodå, det finns en liten klinik bortanför McDonalds. OK, McDonalds har jag ju sett tidigare. Så jag går iväg och lyckas hitta det här.
Jag kliver in och beskriver mitt problem och visar min blödande stortå. Jadå, det kan vi nog vi fixa, men det kostar 50 ringsit (cirka 100 kronor), vill du verkligen betala det säger damen misstänksamt. Ja, inga problem säger jag och då blir jag tilldelad en yngre sjuksköterska som inte är helt klar på hur hon ska göra. “Mama-san” får bistå med lite instruktioner ![]()
Efter behandlingen är det dags för rökpaus igen och jag tror nog att såret är väl rengjort, desinficierat och bandagerat.
Sen var jag hungrig, så jag gick till McDonalds och tog en cheeseburger med milkshake. Efter det blir det sug efter öl… men det fanns ju ingenstans. I min förtvivlan frågar jag på en restaurang om det överhuvudtaget finns alkohol på denna flygplats. Jodå, det finns ett ställe bortom passkontrollen. OK. Pass och säkerhetskontroll går snabbt, lika snabbt går det att hitta enda baren med alkohol. Jag har ambitionen att göra slut på mina malaysiska pengar, så det blir ett antal GT. Det lite märkliga är att man säljer ren gin, och vill man ha tonic till kostar det extra. Dessutom tillkommer statlig skatt på alkohol, 12% om jag minns rätt. Skit samma.
Resan till Bangkok är helt odramatisk och inget att skriva om. Väl på Don Muang ska jag hitta taxi till bokat hotell nära Suvvan. Jag har oturen att få en riktig klant till chaufför, det tar nästan två timmar att komma dit. På kvällen. Men jag kan checka in och får ett hyfsat rum. Mitt plan går 09.00 så jag beställer väckning 05.00. Hotellet fixar transport till Suvvan, det ingår i rumspriset. När jag kommer till rummet slår det mig att det finns ju ingen telefon här? Hur ska dom väcka mig?
Efter närmare inspektion hittar jag telefonen gömd bakom den TV som finns i rummet. Jaja. På morgonen kommer jag iväg till Suvvan och det tar väl bara en kvart. Smidig incheckning, passkontroll och security. En angenäm överraskning väntar i den lounge jag hänvisas till. Den bästa gaskammare jag sett på någon flygplats. Och det var inga problem att ta med sig dryck in dit!
Dessutom låg den gate jag skulle avgå från mittemot.
Ack ja… om alla gaskammare kunde vara så här!
Jag besökte alltså denna lounge.
Lite flygplansmatporr ska vi väl ha också… men det får räcka med denna bild.
Finns just inget att skriva om resten av resten av resan, allt flöt på som tänkt. Och därmed avslutar jag denna tråd. Tack för visat intresse!
Nästa resa till Asien är bokad... avgång 5 augusti.
Herr Chang har talat.
Bättre sent än aldrig… nu är det dag att avsluta denna reseberättelse.
28 mars 2014 var det dags att åka till Malaysia. Jag hakade liksom på hakancnx som skulle dit och se formel 1. Väljer samma hotell, och det bidde visst inga bilder från själva resan. Åker lågpris med Air Asia från Don Muang, och jag kommer till slut till hotellet som ligger utanför Kuala Lumpur, dock ganska nära racerbanan. Av någon anledning är min första bild från Malaysia på hotellets säkerhetsvakt.
Det visade sig vara lite svårt att hitta något alkoholhaltigt i Malaysia… vi gick runt och frågade i diverse affärer, men nej överallt. Till slut var det någon som sa “jamen det har dom ju på det hotellet”. Samma hotell vi bodde på
Jodå, de hade öl i receptionen, och inköpt öl kunde medtagas utanför hotellet.
Jag anlände ju väl sent på fredagen, så jag missade träning som racerförarna höll på med då, men hakancnx var givetvis där. På lördagen är det mer träning och dessutom, kanske viktigare, kval inför söndagen.
Härmed är det bevisat att jag varit på Sepangs formel 1 spektakel!
Många vackra damer fanns det, och så här i efterhand är jag lite förbluffad över att detta är enda bilden jag har.
Nu är vi på området utanför ingången till huvudläktaren, och där fanns diverse utställningar. Nu är jag ingen formel 1 nörd, så ni får nöja er med denna bild.
Det här var ju mer intressant… Carlsberg!
Ja, det var gott med lite kall dryck i värmen
Nu är det så att vi inte har biljetter till huvudläktaren, så vi får åka gratisbuss till vår läktare. Inte många som kollar träningen.
Man ser ändå ganska bra härifrån, start och slut kan ses. Ännu bättre om man likt hakancnx har med sig kikare!
Under vår läktare finns det gott om mat och dryckservering. Här har hakancnx hittat något han finner aptitretande.
Jag tror jag avstår… malaysiaslafs
Det här var ju mer aptitligt, jag åt denna kycklingbit. Tråkigt nog skulle det visa sig att jag valde kyckling alla de 4 dagar jag var i Malaysia.
Hotellet var mycket behjälpliga med att ordna transport ut till banan. Det blev dock lite förvirrat vad gällde transport tillbaka till hotellet. Nu på väg till söndagens event.
Nu är det söndag, och vi anländer tidigt 13.00 fast loppet startar först 16.00. Men redan mycket folk.
Under vår läktare finns som vanligt gott om mat och dryck, dock ej alkoholhaltig.
Jo, det fanns till en början ett ställe där man sålde Carlsberg 33 cl 5%. Det tog bara en timma innan det var slutsålt. Naiv som jag är frågar jag om huruvida det är ny leverans på gång. Nix, nu är det slut. 14.00 och loppet börjar 16.00. Damerna som sålde sitter nu obekymrat med Carlsbergreklam och knappar på sina mobiler och blir väl lite irriterade när faranger ständigt kommer dit och vill köpa öl. Det liksom faller dom inte in att dom fortfarande annonserar Carlsberg…
Innan loppet åker deltagande förare något slags hedersvarv och publiken är entusiastisk.
Det kändes inte meningsfullt att ta några bilder på själva loppet. Det var liksom svårt att fånga så snabba bilar på bild med min enkla kamera. Men visst fick man en bättre uppfattning om hastigheten än vad man får om man ser loppet på TV.
Även på söndagen blev det lite trassligt att ta sig tillbaka till hotellet. Jag var inte mycket till hjälp, apatisk som jag var pga avsaknad av öl
Jaja, nu är vi tillbaka till hotellet, och nu har man förstått att vi efterfrågar öl! Kylen i receptionen är välfylld, man har dock tagit hänsyn till vad som är halal eller icke halal.
Jag går ut med en öl och tar mig en cigarett i mörkret. Till min förvåning kommer en ung man till mitt bord och frågar om han får slå sig ner, Han vill öva sin engelska säger han. Jodå, det går väl bra. Till en början handlar det mest om våra respektive bakgrunder. Han är gästarbetare som kommer från Nepal, tydligen är det lätt att få arbetsvisum till Malaysia från Nepal. Lönen är väl inte så fantastisk, men bättre än vad han kan få i Nepal. Han arbetar för det lokala Coca-Cola och konkar läskbackar hit och dit.
Det visar sig dock snart vad han egentligen vill. Han vill till väst… jag är ju från Sverige, hur gör man för att få komma dit? Hur mycket kan man tjäna där? Hur mycket tjänar du? Jag blir lite ställd och vet inte riktigt vad jag ska svara. Hmm ja… det krävs ju arbetsvisum, fast det är inte så lätt att få.
Han inser att det inte är så lätt när jag försöker beskriva vad jag vet om proceduren, och då gör jag misstaget att skämta lite. I värsta fall kan du ju få till det med en äldre svensk kvinna, då får du UT! Han förstår inte att det är ett skämt, och frågar “Känner du någon sådan svensk kvinna? Kan du förmedla kontakt med henne?”. Han har tidigare berättat att han är gift i Nepal och har barn. Som han bara träffar en gång var sjätte månad. Nu blir det för mycket för mig så jag går till mitt rum.
Måndag morgon, och hakancnx återvänder till Chiang Mai. Jag har en dag kvar i Malaysia.
Jag har beställt taxi via hotellet för att åka in till centrala Kuala Lumpur, eller närmare bestämt Petronas Towers. Tar väl cirka 45 minuter att åka dit. En mäktig syn.
Jag är inte särskilt intresserad av att åka upp där, speciellt inte om det är kö. Jag går istället runt i omkringliggande kvarter. Blir lite törstig, men lilla butiken har förstås ingen öl så jag får nöja mig med en cola och fin utsikt.
Jag promenerar vidare, och allt är mycket prydligt och snyggt. Enda undantaget kan ni se här.
Nu får man ge upp hoppet om att hitta någon butik som säljer öl… men kanske ett hotell har något för oss ickemuslimer? Jag går in på första bästa hotell jag hittar, och ser möjligen lite törstig och förvirrad ut. En av personalen kommer fram och frågar “Sir, do you want beer?”. Javisst, var det så tydligt
Man pekar då en trappa upp, där ska det finnas en bar som är öppen.
Beställer omgående en Tiger Beer som serveras på tillbörligt sätt!
Och röka får man också!
Lämpligt nog börjar det ösregna utanför, så nu har jag en fin ursäkt för att stanna i baren och beställa in mer. Jag granskar menyn och ser att dom erbjuder LIIT. Det måste provas! När min LIIT kommer in så begrundar jag för ett ögonblick hur berusad jag är egentligen… men det är faktiskt så att glaset står stabilt men lutar cirka tio grader. Det är liksom tillverkat så. Jag bönar och ber servitrisen att jag ska få köpa med mig några av dessa glas. Jaja, jag ska fråga chefen säger hon, men det blir nej då det är en gåva från en av deras leverantörer, och dessa glas får ej säljas vidare. Jamen, finns det inte någon butik som säljer dessa glas? Vet inte.
Min riktpunkt i dessa kvarter, det är där min taxi ska hämta mig 19.00.
Kanske dags för lite shopping? Jag går in det shoppingcenter som finns i Petronas Towers, men det är mest väldigt exklusiva butiker så då tappar jag intresset.
Lite glass och kaffe kan jag dock tänka mig.
Nu är jag givetvis sugen på en cigarett, och jag letar förtvivlat efter något ställe där öl serveras. När jag väl hittat dit så får jag veta att rökning ska ske utanför. Lite språkförbistring kommer det att visa sig. Nåja, jag går ut i den trevliga parken.
Imponerande fontäner.
Jag var inte ensam om att komma ut hit och röka.
Nu blir det ett nytt försök hos den enda baren som serverar alkohol i detta shoppingcenter.
Och då får jag veta vad dom menar med endast rökning utomhus. Baren har en annan avdelning som möjligen kan kallas utomhus. Vill jag sitta där? Jodå, det blir nog bra.
Drinkmenyn är ganska begränsad, fyra sorters öl och fyra sorters vin.
Min första ölbeställning tar sin tid. Efter en kvart kommer man och meddelar att just den ölen har man slut på. OK, beställer en annan sort då. Tålamod är en dygd
Till slut får jag in en Hoegaarden.
Dags att åka till hotellet. Jag sätter mig på överenskommen mötesplats, och noterar att det tydligen är förbjudet att pruta på taxipriserna, Enligt min mening borde man också förbjuda höjt pris jämfört med vad som sagts tidigare, något min fina chaufför försökte med. Nog sagt om det.
Tilllbaka på mitt hotell får det väl bli en öl utanför i den angenäma värmen. Hotellets nattvakt väljer att inta sin lunch vid samma bord som mig. Han är också från Nepal, och har fru och barn där. Som han träffar var sjätte månad. Det visar sig att han delar rum med personen jag träffade i går. Han är dock inte intresserad av att åka till väst. Han jobbar 19.00 till 07.00 sju dagar i veckan, men det är inte så mycket att göra. Han ska bara finnas på plats.
Nattvakten rekommenderar dessa cigaretter då han påstår att de räcker längre. Jag får en att prova, och den brinner förvisso långsamt.
Nu börjar nattvakten förbereda sin lunch. Så att säga.
Till min förvåning tycker han tydligen att jag ser hungrig ut, och erbjuder sig att dela med sig. Jag tackar förstås ja, mest för att jag är nyfiken hur det smakar. Nattvakten hämtar en skål till och delar med sig broderligt.
Ja, detta malaysiaslafs var faktiskt gott! Jag försökte betala min del av måltiden, men nattvakten vägrade ta emot något.
Jag måste ju kommentera hotellets öl lite också. Det visade sig att en hel del av burkarna hade en konstig utbuktning i botten.
Som ni ser så står dom inte riktigt stadigt i kylen. Inte blev det bättre när man tog ut en sådan till borden utanför.
Aah… den söta receptionisten! Här köper jag väl sista ölen där. 15 ringsit (cirka 30 kronor) för en 50 cl Heineken 5%. Kontant gäller… men man ville ändå alltid veta vilket rumsnummer man hade. Får kanske endast sälja till hotellets gäster?
Det var en något märklig förort till Kuala Lumpur vi bodde i. Allt var nybyggt, och vi fick veta att inget var färdigställt förrän sex månader tidigare.
Stora supermarket var ej färdig. Undrar om man kommer att sälja öl där?
Min förbeställda taxi var försenad, så jag tänkte att en liten öl till hinner man väl med. Hotellet var vänliga nog att bjuda på den.
Nu var för all del min flight till Bangkok också försenad, en timme fick jag veta efter lite förvirrande kommunikation med Air Asia. Så det var gott om tid när jag anlände gamla flygplatsen i Kuala Lumpur. Likt Bangkok och Don Muang är det lågprisflygen som avgår därifrån. Vad jag förstod var det inte långt till den nya finare flygplatsen, men den fick jag inte se.
Denna flygplats var dock klart sunkigare än Don Muang. Jag gick runt lite och kollade, sen var det väl läge att checka in. Vilket inte var det lättaste! Lyckligtvis fanns det vänlig personal som hjälpte mig. Pust! Nu dags för en cigarett, fanns dock inga gaskammare vad jag kunde se, så det blev till att gå ut på parkeringsplatsen. Det var ju så att under dagarna i Malaysia hade det blivit en böld på min högra stortå, något som inte bekymrade mig speciellt.
När jag sitter och röker noterar jag att bölden spruckit och det blöder. Detta är inte bra… jag föreställer mig diverse exotiska asiatiska infektioner pga öppet sår.
Men det måste ju finnas någon form av sjukvård på flygplatsen? Jag går in och letar efter information om var informationen finns. Skyltningen som finns är ganska värdelös, så jag får fråga mig fram. Det visar sig att informationen finns där passagerare från ankommande flyg kommer. Egentligen får jag inte gå in där, men jag säger till vakten att jag måste fråga något i informationen, så jag blir insläppt.
Jodå, det finns en liten klinik bortanför McDonalds. OK, McDonalds har jag ju sett tidigare. Så jag går iväg och lyckas hitta det här.
Jag kliver in och beskriver mitt problem och visar min blödande stortå. Jadå, det kan vi nog vi fixa, men det kostar 50 ringsit (cirka 100 kronor), vill du verkligen betala det säger damen misstänksamt. Ja, inga problem säger jag och då blir jag tilldelad en yngre sjuksköterska som inte är helt klar på hur hon ska göra. “Mama-san” får bistå med lite instruktioner
Efter behandlingen är det dags för rökpaus igen och jag tror nog att såret är väl rengjort, desinficierat och bandagerat.
Sen var jag hungrig, så jag gick till McDonalds och tog en cheeseburger med milkshake. Efter det blir det sug efter öl… men det fanns ju ingenstans. I min förtvivlan frågar jag på en restaurang om det överhuvudtaget finns alkohol på denna flygplats. Jodå, det finns ett ställe bortom passkontrollen. OK. Pass och säkerhetskontroll går snabbt, lika snabbt går det att hitta enda baren med alkohol. Jag har ambitionen att göra slut på mina malaysiska pengar, så det blir ett antal GT. Det lite märkliga är att man säljer ren gin, och vill man ha tonic till kostar det extra. Dessutom tillkommer statlig skatt på alkohol, 12% om jag minns rätt. Skit samma.
Resan till Bangkok är helt odramatisk och inget att skriva om. Väl på Don Muang ska jag hitta taxi till bokat hotell nära Suvvan. Jag har oturen att få en riktig klant till chaufför, det tar nästan två timmar att komma dit. På kvällen. Men jag kan checka in och får ett hyfsat rum. Mitt plan går 09.00 så jag beställer väckning 05.00. Hotellet fixar transport till Suvvan, det ingår i rumspriset. När jag kommer till rummet slår det mig att det finns ju ingen telefon här? Hur ska dom väcka mig?
Efter närmare inspektion hittar jag telefonen gömd bakom den TV som finns i rummet. Jaja. På morgonen kommer jag iväg till Suvvan och det tar väl bara en kvart. Smidig incheckning, passkontroll och security. En angenäm överraskning väntar i den lounge jag hänvisas till. Den bästa gaskammare jag sett på någon flygplats. Och det var inga problem att ta med sig dryck in dit!
Dessutom låg den gate jag skulle avgå från mittemot.
Ack ja… om alla gaskammare kunde vara så här!
Jag besökte alltså denna lounge.
Lite flygplansmatporr ska vi väl ha också… men det får räcka med denna bild.
Finns just inget att skriva om resten av resten av resan, allt flöt på som tänkt. Och därmed avslutar jag denna tråd. Tack för visat intresse!
Nästa resa till Asien är bokad... avgång 5 augusti.
Herr Chang har talat.
Mästerligt HC.. ![]()
Instämmer med Kotthandlarn! Hur såg det ut med apotek i KL? Något jag gillar med BKK är alla apotek.
Logga in för att svara.