Fyll på ord tråden!

och

pilsk

när

lädret

är

laddat

drar

höft

Bä, bä, vita lamm

Har du någon ulli-rulli-rull

Ja, ja, kära barn

Jag har säcken fulli-rulli-rull

Helgdagsrock åt far

Och söndagskjol åt mor

Och två par strumpor

Åt lille, lille bror

Bä, bä, vita lamm

Har du någon ulli-rulli-rull

Ja, ja, kära barn

Jag har säcken fulli-rulli-rull

Helgdagsrock åt far

Och söndagskjol åt mor

Och två par strumpor

Åt lille, lille bror

bä

En liten varning och uppmaning till eftertanke.

Rensat bort en del inlägg. Om denna tråd ska användas för att göra sig lustig på andra medlemmars bekostnad så är det fel och då kan vi lika gärna stänga tråden helt. Nästa gång blir det avstängningar vid fortsatta påhopp och fortsätter det därefter så kan vi inte ha en liknande tråd.

Inlägg i denna tråd som rör den aktuella moderationen kommer att raderas fortsättningsvis och inte diskuteras. Ta det i ett direkt PM till mig isåfall om det trycker på. Ha en trevlig kväll nu.

bä

Är det modigast att tåla

ett vidrigt ödes hugg och pilar,

eller att ta till vapen mot ett hav av plågor

och dräpa dem beslutsamt?

Att få dö – att sova, inte mer,

och tro att sömnen gör slut på hjärtats värk,

de slag och stötar som köttet fått till arvedel -

det vore ett slut, en nåd att stilla bedja om.

Att dö, att sova… sova, kanske drömma

-ja, det är stötestenen!

Vilka drömmar ger dödens sömn,

när vi har kastat av oss all jäkt

och kapat livets ankartross?

Den tanken hejdar oss, och det är den

som gör eländighetens liv så långt.

Vem ska tåla världens gisselslag,

tyrannens övergrepp, den stoltes fräckhet,

föraktad kärleks pina och lagens tröghet?

Ett hutlöst ämbetsvälde och de sparkar odågan ger

den tåliga förtjänsten?

Vem tålde livet

om han kunde göra sig kvitt

allt detta bara med en dolk?”

Vem skulle dra på bördorna

och stöna och svettas under livets ok,

om inte vi fruktade för något efter döden,

det oupptäckta landet

från vars gräns ingen har återvänt?

Det lamslår viljan,

och hellre bär vi våra vanda plågor

än flyr till andra som vi inte känner.

Den inre rösten gör oss alla fega.

Så går beslutsamhetens friska hy

i eftertankens kranka blekhet över,

och företag av högsta vikt och flykt

kan falla platt och mista namnet handling.”

Strindberg sagor skriver

Los Rabanes- Bam Bam

Eh, oh

Las muchachas hoy en dГ­a,

Viven pendiente a la moda

Las muchachas en la calle

Se arreglan bien a la moda

En busca de aquel piropo,

Que siempre las enamora

De la popular poesГ­a,

Picante y cautivadora

Si no tienes ba bam, no te van a mirar

Ninguno de los pelaos de la avenida central

Ay me gustan las guiales rudas, con explosiva figura

Me gustan las chicas rudas, que tienen sinvergГјenzura

Y cuando toca Rabanes, siempre ellas haces sus travesuras

Y cuando toca Rabanes, ellas lo mueven con sabrosura