Hmm, Thai-kompis frågan är faktiskt lite komplicerad som jag ser det. När tjejen kom hit första gången ville jag dra med henne på allt som hade med Thai att göra så hon skulle känna sig som hemma. Hon var inte ett dugg intresserade av detta! Jag frågade henne vad som var problemet, hon svarade "Jag är från Thailand, nu vill jag se Sverige".
Nå, detta med kompisar! Jag tror att en Thaitjej fixar det ganska bra själv utan inblandning av hennes kille. I den lilla stad som vi bor i råder tydligen någon form av hierarki bland thaitjejerna med mycket skvaller och avundsjuka mm. Detta gör att hon har en ganska återhållsam attityd mot andra thaitjejer.
Ofta när vi är ute och handlar träffar vi andra farang/thai-par och tjejerna snackar en stund och byter telefonnummer. Sakta men säkert bygger hon upp ett vänskapsnät som hon själv valt och som passar henne.
Trots allt tror jag att det viktigaste, som i alla förhållanden, är att visa tolerans, ödmjukhet samt att visa sin kärlek till sin partner är det viktigaste för ett lyckat förhållande.
MEN! För det finns det massor av!
Det luktar död och förbannelse i köket när de lagar en del mat, typ torkad bläckfisk.
Man får tvätta sina strumpor själv, kan inte beblandas med skitiga kallingar, eller något annat.
Duschen är ockuperad i minst 2 timmar morgon och kväll.
Det går absolut inte att skita i en torrtoa i båten, men i ett hål i Thailand går bra.
Man får inte krama en gammal flickvän eller vän, då är man otrogen.
Listan är nog ganska lång, men om man tar sig tid och accepterar andra kulturer, har man så mycket mer tillbaka!
Mitt val att leva ihop med en kvinna från Thailand har inte varit lätt, men nu är jag övertygat att jag gjort rätt!
//S
