MINHE - LANGMUSI
Öknen var ganska platt och där hade vi som strategi att köra ganska långa dagsetapper för att sedan ta en vilodag var fjärde eller femte dag. Nu när vi kommit upp i bergen sjunker hastigheten och vi har bytt taktik till att cykla kortare dagsetapper (runt 80 km) men med betydligt färre stoppdagar - det är nu 12 dagar sedan senaste vilodagen. Vi försöker dock att trycka in halvdagar lite då och då för att få tid för att tvätta, blogga och vila lite.
I Minhe hade vi en sådan halv vilodag och när vi lämnade stan strax efter lunch passerade vi ett av alla de otaliga nybyggnationer av lägenhetskomplex som pågår överallt.
De senaste dagarna har varit ganska regniga. Andra dagen efter vi lämnat Minhe började med en 600 m hög och 11 km lång klättring i spöregn. När vi nådde passet hittade vi en liten affär i vilken vi tiggde till oss lite hett vatten att blanda kaffepulver i. Uppvärmda av kaffet var det dags att rulla nedför mot staden Zongjing. Att rulla 17 km utan att behöva ta ett tramptag är skönt, men är man genomblöt så blir det snabbt iskallt.
Så kom vi då äntligen fram till Gula Floden, vilken markerar att vi klarat av halva distansen genom Kina. Som göteborgare ståendes på bron över gula floden kan man inte låta bli att citera Fritiof Anderssons ord till Konsul Fredrik Adelborg på torget i Singapore.
”.ifrån Gula Floden kommer jag och vill till Göteborg.”
Självklart har bron över Gula Floden en gul brobåge.
Floden har väldigt höga bankar vilket gladde oss eftersom vi då fick några gratis höjdmeter när vi direkt efter att ha korsat floden påbörjade en stigning som under 20 km på en slingrande serpentinväg skulle ta oss upp ytterligare 900 meter.
Det hade regnat rejält under natten och förmiddagen men det var uppehåll fast molnigt under eftermiddagen när vi gjorde klättringen. Vädret gjorde att fotona inte blev så jättetjusiga även om det terraserade landskapet var vackert. Vägen följde i mångt och mycket terasserna.
Det var ideliga tvära svängar.
Vi hade hoppats hinna fram till staden Linxia, men 13 mil och 2000 höjdmeter visade sig vara för mycket och vi slog läger utanför en by efter 10 mil och 1900 höjdmeter. När vi följande morgon rev tältet kom en nyfiken men tystlåten pojke för att se på.
De tre återstående milen till staden Linxia som vi inte kunnat cykla dagen innan pga mörkrets inbrott gick snabbt eftersom det var rejält nedför. I städer får man se mycket och här såg vi en karavan av inte mindre än 8 st. lasttuktuks som körde någon slags långa balkar.
Efter två regniga dygn ville vi sova inomhus. En turistbyrå längs vägen sade att det fanns ett hotell 3 mil längre fram. Vi skyndade dit och hittade ett sunkigt guesthouse som dessutom var stängt. Det blev till att tälta igen - vi slog läger på det gröna fältet bredvid ån 150 meter från det stängda guesthouset.
Efter tre regniga dygn hamnade vi i staden Gannan där vi efter många om och men hittade ett hotell att bo på. Även i Gannan är det gott om tibetaner och när vi lämnade stan började vi stöta på alltmer av tibetansk kultur.
Ett litet minitempel stod plötsligt längs vägen.
Med bönerullar och allt.
Taknocken var tjusig.
Ett par mil senare kom vi dock till ett riktigt tempel.
Vi blev nyfikna och rullade in på gårdsplanen. En munk kom ut och bjöd in oss på the i sin munkcell. Språkförbistringen var total men han uttryckte gillande åt att sambon var från ett buddhistiskt land.
Efter att ha druckit ett par koppar the blev vi förevisade själva tempelbyggnaden som hade en ståtlig buddhastaty.
Ingen av oss har varit i något tibetanskt tempel tidigare och de liknade inte thailändska tempel. . Allt var väldigt dekorerat i starka färger, så även takbjälkarna.
Tjusiga väggmålningar.
Bilder på Dalai Lama syntes överallt, så även på ett litet altare under den stora buddhastatyn.
Efter vårt timslånga besök var det så dags att ta farväl av munken och trampa vidare.
Snart kom vi till en by som särskilt välkomnar alla nyinflyttade Malungbor. ;-)
Glasverandor är valdigt populärt här.
Vi har haft tältplatser med sämre utsikt.
En titt in i köket från lunchpausen i förrgår.
Liksom i centralasien görs nudlarna för hand på beställning. Färska nudlar smakar himmelskt, men det brukar ta lite tid innan man får dem. På bilden ser ni hur nudelsmeten kavlas ut.
Vi håller oss mellan 2500 och 3500 meter och det växer inte många träd över 3000 metersnivån.
Hmmm - rätt dimension, men en aning slitet. Hade vi inte redan haft ett reservdäck med oss hade vi definitivt tagit med detta som hängde på en stolpe mitt ute i ingenstans.
Jakar gillar höga höjder och tydligen även gyttjebad...
Vy över liten by längs vägen ner mot Langmusi.
Langmusi är ett häftigt ställe - bilder därifrån kommer senare så häng kvar..
Ho ho ho,,,,,,?
