Jasså finns det ett moppingdrev? Sticker man ut hakan får man nog tåla ett och ett annan mothugg.
Klart det finns.
Och tycker det har eskalerat på senare tid också.
Tycker nog att de utsatta tål en del mothugg också.
Jasså finns det ett moppingdrev? Sticker man ut hakan får man nog tåla ett och ett annan mothugg.
Det verkar dock eskalerat med oförskämtheter från alla håll och kanter då "ledning" har aviserat detta
/Enis
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
Det verkar dock eskalerat med oförskämtheter från alla håll och kanter då "ledning" har aviserat detta
/Enis
Nu är det bara och vänta på sin första då 
Nu är det bara och vänta på sin första då
Det blir nog inte så farligt, mig har nån lyckats kalla för spammare i alla fall, och jag gillar varken spam eller corned beef så jag tog ganska lätt på kritiken. 
Jag vet inte, kanske OT, men visst skulle en hel del av oss behöva gå i någon form av retorikskola? Jag har de senaste dagarna sett hur det verkar urarta när medlemmar kallar varandra både det ena och det andra. Och sen sitter de och kastar sand och säger att du var dum först! Som jag skrev i min tråd om valfilmen, om vi alla kan försöka hålla isär SAK och PERSON så skulle vi slippa en massa ordfighter som slutar med skogsljud... (Anders Engquist, leg psyk och psykdoktor)
Sak= Ämnet som avhandlas.
Person= Person som har en åsikt i ämnet.
EX: Person 1, p1, tycker att påskliljor är de fulaste blommorna som finns. Person 2, p2, anser att de är de finaste. Fram och tillbaka böljar ämnet tills p1 säger att p2 är dum i huvudet om han inte kan hålla med och fatta att påskliljor är fula, allt enligt p1s åsikt.
Sakfrågan var, p1 ogillar påskliljor och p2 responderade, diskussionen pågick fram tills p1 blev personlig och kallade p2 dum. Där lämnade man sakfrågan, huruvida påskliljor är fula eller fina och påbörjade en sandlådefight.
Detta förfarande är så vanligt att det borde vara skolpliktigt! Att kunna skilja på sak och person borde vara lika självklart som att säga tack eller att man ser sig om innan man går över vägen.
Även jag kan då och då skriva saker i affekt. Jag kan bli arg/full/ledsen och säga/skriva saker jag inte egentligen tänkt.
En god ledsagare på vägen har jag dock fått med mig, att tänka på när det känns "olustigt"... Vem gör/säger vad och varför! Kan man besvara dessa frågeställningar så kan man för det mesta sluta sig till någon form av "verklighet". Oftast kan man urskilja sak/person med lite träning.
Jag vet inte, kanske OT, men visst skulle en hel del av oss behöva gå i någon form av retorikskola? Jag har de senaste dagarna sett hur det verkar urarta när medlemmar kallar varandra både det ena och det andra. Och sen sitter de och kastar sand och säger att du var dum först! Som jag skrev i min tråd om valfilmen, om vi alla kan försöka hålla isär SAK och PERSON så skulle vi slippa en massa ordfighter som slutar med skogsljud... (Anders Engquist, leg psyk och psykdoktor)
Sak= Ämnet som avhandlas.
Person= Person som har en åsikt i ämnet.
EX: Person 1, p1, tycker att påskliljor är de fulaste blommorna som finns. Person 2, p2, anser att de är de finaste. Fram och tillbaka böljar ämnet tills p1 säger att p2 är dum i huvudet om han inte kan hålla med och fatta att påskliljor är fula, allt enligt p1s åsikt.
Sakfrågan var, p1 ogillar påskliljor och p2 responderade, diskussionen pågick fram tills p1 blev personlig och kallade p2 dum. Där lämnade man sakfrågan, huruvida påskliljor är fula eller fina och påbörjade en sandlådefight.
Detta förfarande är så vanligt att det borde vara skolpliktigt! Att kunna skilja på sak och person borde vara lika självklart som att säga tack eller att man ser sig om innan man går över vägen.
Även jag kan då och då skriva saker i affekt. Jag kan bli arg/full/ledsen och säga/skriva saker jag inte egentligen tänkt.
En god ledsagare på vägen har jag dock fått med mig, att tänka på när det känns "olustigt"... Vem gör/säger vad och varför! Kan man besvara dessa frågeställningar så kan man för det mesta sluta sig till någon form av "verklighet". Oftast kan man urskilja sak/person med lite träning.
Påsk tillhör religion och därmed är påskliljor fula som stryk.
Eller vad var det du frågade om?
Påsk tillhör religion och därmed är påskliljor fula som stryk.
Eller vad var det du frågade om?
Ett härligt bevis på hur enkelt det kan spåra ur! Tack mannen!
Jag vet inte, kanske OT, men visst skulle en hel del av oss behöva gå i någon form av retorikskola? Jag har de senaste dagarna sett hur det verkar urarta när medlemmar kallar varandra både det ena och det andra. Och sen sitter de och kastar sand och säger att du var dum först! Som jag skrev i min tråd om valfilmen, om vi alla kan försöka hålla isär SAK och PERSON så skulle vi slippa en massa ordfighter som slutar med skogsljud... (Anders Engquist, leg psyk och psykdoktor)
Sak= Ämnet som avhandlas.
Person= Person som har en åsikt i ämnet.
EX: Person 1, p1, tycker att påskliljor är de fulaste blommorna som finns. Person 2, p2, anser att de är de finaste. Fram och tillbaka böljar ämnet tills p1 säger att p2 är dum i huvudet om han inte kan hålla med och fatta att påskliljor är fula, allt enligt p1s åsikt.
Sakfrågan var, p1 ogillar påskliljor och p2 responderade, diskussionen pågick fram tills p1 blev personlig och kallade p2 dum. Där lämnade man sakfrågan, huruvida påskliljor är fula eller fina och påbörjade en sandlådefight.
Detta förfarande är så vanligt att det borde vara skolpliktigt! Att kunna skilja på sak och person borde vara lika självklart som att säga tack eller att man ser sig om innan man går över vägen.
Även jag kan då och då skriva saker i affekt. Jag kan bli arg/full/ledsen och säga/skriva saker jag inte egentligen tänkt.
En god ledsagare på vägen har jag dock fått med mig, att tänka på när det känns "olustigt"... Vem gör/säger vad och varför! Kan man besvara dessa frågeställningar så kan man för det mesta sluta sig till någon form av "verklighet". Oftast kan man urskilja sak/person med lite träning.
Mja, om P2 skrev något dumt så vart det ju inte så konstigt att P1 kallade honom dum. Att kalla P3 dum vore dock dumt.
Mja, om P2 skrev något dumt så vart det ju inte så konstigt att P1 kallade honom dum. Att kalla P3 dum vore dock dumt.
Suck att du bara ids med all rappkalja
Suck att du bara ids med all rappkalja
Med lite träning och god kosthållning så skulle Ni också kunna producera något lite bättre än det citerade.
Med lite träning och god kosthållning så skulle Ni också kunna producera något lite bättre än det citerade.
lite tränig 
å kosthållning bevare oss utav summan av detta ?
¨
lite tränig
¨
Ni har en ju väldigt stor utvecklingspotensial som det vore synd att försumma.
Äsch är en bildnings fråga, om man kan hålla isär sak o person. I min värld är man smått korkad om man inte klarar av det.
Att man har olika åsikter tycker jag personligen är både berikande och utvecklande,
Förhoppningsvis är den ej åldersrelaterad, men när man har förmånen att träffa ungdomar och umgås med den yngre generationen så blir jag väldigt imponerad av deras vidsynthet och mycket annat
Ur det perspektivet ser jag väldigt positivt på framtiden ur ett mänskligt perspektiv.
Haleluja påskris är vackertJag vet inte, kanske OT, men visst skulle en hel del av oss behöva gå i någon form av retorikskola? Jag har de senaste dagarna sett hur det verkar urarta när medlemmar kallar varandra både det ena och det andra. Och sen sitter de och kastar sand och säger att du var dum först! Som jag skrev i min tråd om valfilmen, om vi alla kan försöka hålla isär SAK och PERSON så skulle vi slippa en massa ordfighter som slutar med skogsljud... (Anders Engquist, leg psyk och psykdoktor)
Sak= Ämnet som avhandlas.
Person= Person som har en åsikt i ämnet.
EX: Person 1, p1, tycker att påskliljor är de fulaste blommorna som finns. Person 2, p2, anser att de är de finaste. Fram och tillbaka böljar ämnet tills p1 säger att p2 är dum i huvudet om han inte kan hålla med och fatta att påskliljor är fula, allt enligt p1s åsikt.
Sakfrågan var, p1 ogillar påskliljor och p2 responderade, diskussionen pågick fram tills p1 blev personlig och kallade p2 dum. Där lämnade man sakfrågan, huruvida påskliljor är fula eller fina och påbörjade en sandlådefight.
Detta förfarande är så vanligt att det borde vara skolpliktigt! Att kunna skilja på sak och person borde vara lika självklart som att säga tack eller att man ser sig om innan man går över vägen.
Även jag kan då och då skriva saker i affekt. Jag kan bli arg/full/ledsen och säga/skriva saker jag inte egentligen tänkt.
En god ledsagare på vägen har jag dock fått med mig, att tänka på när det känns "olustigt"... Vem gör/säger vad och varför! Kan man besvara dessa frågeställningar så kan man för det mesta sluta sig till någon form av "verklighet". Oftast kan man urskilja sak/person med lite träning.
Tydligen får man inte ha några som helst avvikande åsikter här för då går stora mobbingdrevet igång.
Bedrövligt.
Ja, uttala sig något kritiskt om någon från baksidsmaffian ska man passa sig väldigt noga för.
Logga in för att svara.