Dagen började med uppsamling på Ruysuk där bad, bira och matchgenomgång stod på programmet.
Vi var ett tiotal tappra svenskar från Udon Fanclub som möttes upp vid poolen, en del hade kommit långväga bara för att se på matchen.
Marko som hade tagit sig från Nongbua Lamphu fick bevittna sin första fotbollsmatch någonsin och Tennek hade kommit ner hela vägen från Ban Dung 70 km från Udon.
Brinnande Udonhjärtan med andra ord.
Fader Baa hade inför dagen stora drabbning förvarnat Ruysuk om att det kommer en gäng glada och törstiga gubbar så ladda kylen ordentligt med öl.
Detta utlovades också oss...
... men så blev inte fallet, vi tömde både förrådet på Chang och Leo och vi satte motvilligt i oss hästen och Heineken i brist på annat.
För andra Udonsupportrar räckte dock en glass bra.
Runt fyratiden en timma före matchstart började vi rulla mot arenan.
Ett snabbt stopp hemma och påfyllning av whisky och cola för insmuggling på arenan hanns även med.
Biljett inhandlad 40 baht för vuxen, barn gratis, gällde inte Gorocco.
Första halvlek bjöd inte på något skönspel men Udon hade placerat bollen fast på Nongkais planhalva.
Nongkai hade dock några få farliga kontringar men halvleken slutade noll, noll i Udons favör.
Udon i orangea ställ och Nonkai i svart.
Åskådarna spände över ett brett spektrum av åldrar, här har vi en liten Udonsupporter.
Ibland blev det lite jobbigt att stå men då kan man sätta sig ner och ta en hamburgare och lite chips med kompisen.
Martin en engelsman som infiltrerat svenska klacken och även kom med på efterfesten och en av hejaklacksledarna i Udon.
Maskoten i Udonklacken, jag syftar inte på Baa i bakgrunden.
Andra halvlek startar och ett lätt regn börjar falla, det är det som får igång Udon ordentligt.
För i andra halvlek så är det ett nytt Udon vi får se som pressar tillbaka Nongkai hela tiden.
Jag kan inte komma ihåg att Nongkai presterar något nämnvärt farligt i andra utan istället är det Udon som pressar och pressar.
Tiden börjar rinna iväg och publiken blir mer och mer frusterad, vi är ju värda ett mål nu.
Ett kort avbrott för blixtfara inträffar och vi får cirka femton minuters brejk.
Direkt efter spelet återupptas sätter Udon fart.
En kvart kvar, bollen vill bara inte in.
Då!
MÅL, MÅL, MÅL!
Jublet vet inga gränser och läktaren gungar, insmugglade groggar åker upp i luften och glädjen är total.
Nu börjar en nervpirrande sista kvart där Nongkai trycker på.
Fjärdedomaren visar ett tillägg på fem minuter, VA! Hela fem minuter, skandal!
Tiden går otroligt sakta och man vågar knappt titta men så...
... går slutsignalen och tredje segern i rad är bärgad.
Spelarna avtackas och det blir nu ilfärd in mot stan.
Segerfesten förläggs ikväll till Nutty Park.
Fansen tackar varandra för ett bra jobb i klacken.
Leo har fått tag i den nya orangea tröjan och bär upp den med stolthet, en kväll som denna.
Baa får syn på en kamera och tror att ingen ser honom men Gorocco är med och får honom på bild när han smyger iväg med kameran.
Jasså! Vad fotar du?
Med det objektivet så har han fått span på damerna i baren bredvid, vad ska Storkrabban säga om det.
Tennek med Pää övar hejaramsor till nästa match.
Och jag kunde inte låta bli att slå till på en Udontröja till.
Denna svarta var för snygg för att jag skulle kunna låta bli.
Ett stort tack till alla som var med, en mycket trevlig dag och kväll.
