Första resan till Isaan

Hej

Denna text är flyttad från MSN Udon Thani Friend, jag tänkte att den passade här också.Från: Isan_Lover  (Ursprungligt meddelande) Skickat: 2008-06-28 09:19

Hej

Jag kom till Udon Thani, Nong Khai och Sri Chiang Mai första gången 1987, tillsammans med en tjej jag träffade i Pattaya. Hon skulle resa hem och frågade om jag ville åka med, det lät roligt så jag hängde på. Sedan reste jag på egen hand.

Då kunde det gå 4-5 veckor utan att man såg en enda utlänning, och hände det var det oftast i Udon. Dom flesta män utanför städerna bar höftskynke istället för byxor var rikligt tatuerade. Det fanns massor av bufflar och nästan inga maskiner. När det gäller mat fanns varken 7 Eleven eller falang resturanger, man fick äta samma som alla andra eller inte äta alls. Det var också ganska svårt att få tag på öl utanför städerna, detta p.g.a att thailändarna inte drack öl (det var dyrt och dom tyckte det smakade dåligt).

Man drack hembränt och hemmagjort risvin i stora lerkrukor, detta blev man bjuden på i alla hem som man besökte. Risvinet såg orent ut men smakade ganska gott.

Det var lätt att få kontakt med folk, på bussar och tåg ville alla bjuda hem en "Bak seeda" ( falang på Lao). Det blev ofta kalas och man slaktade en tupp eller gris fångade sork och ormar och åt allt inälvor, blod och fötter, även rått kött, det kändes konstigt men man åt det som såg ok ut. Det var också mycket mer träd  och ren jungel på den här tiden, och husen var ofta i dåligt skick så man fick se upp med var man trampade (hål och lösa brädor). Tvättade sig gjorde man med regnvatten i lerkrukor eller i närmaste damm eller flod. Det var spännande för ibland kom det ormar simmande, speciellt på kvällarna vid solnedgången. Då kände man sig nästan som en upptäcktsresande (skratt). När man stod där och lyste över vattnet med en ficklampa och hörde en massa okända ljud i mörkret runtomkring. Jag saknar den här tiden ibland för det var så orört och naturen var så fin, och det fanns fortfarande vilda djur som jagades. När skogarna skövlades försvann nästan alla djur och det blev torrare.

Människorna i byarna hjälpte varandra t.ex med att skörda utan lön och man var inte så beroende av pengar, det är inte vanligt längre. Det var inte så vanligt med el (ibland bilbatterier) och inte så många hade TV. Så man umgicks mer då än nu.

Alla människor var vänliga men en del var lite blyga för utlänningar, speciellt ute på landet där barnen skrikande sprang och gömde sig. Så var det då.

Mvh Isan Lover 

Från: Token001 Skickat: 2008-06-29 10:14

Suverän historia. Du tillhör pionjärerna och har sett hela utvecklingen, som är både på gott och ont. Nu reagerar man ju knappast när man ser faranger. Skulle möjligtvis vara när jag var där senast och vi såg några farangpar på Charoensi. Då undrade jag hur dom har hittat till dit.

BERÄTTA MER om hur det var tidigare!

Ibland önskar jag att jag hade vidgat mina vyer lite tidigare i livet. 1987 var det en tvåveckors charter till Kos med grabbarna som gällde... Kul då men känns lite korkat idag.

Jag har tidigare skrivit om mitt första besök i Udon men den fokuserar mer på resan dit av förståliga skäl. Eftersom du är ny medlem kanske du inte har läst den:

http://groups.msn.co...githailand.msnw

En kompis tjatade på mej att ta tåget fler gånger. Han skrattade oerhört när han läst den. Men gångerna efter har det funkat bra så det är bara den här resan som var värd att skriva om.

Hej token

Jag önskar också att jag hade rest dit tidigare, men jag gick på samma grej som dig Kos, Ayia Napa, Mallorca,England och USA m.m.

Men efter att jag kom till Thailand och då speciellt Issan trivs jag ingen annanstans.

Jag har varit i 45 länder men längtar alltid därifrån till Issan.

Jag läste din story, den var kul. Berätta mer sa du, ok lite till då.

En del områden längs gränsen var avstängda förr, p,g,a narkotika smuggling.

Det fanns privat armeer med upptill tusentals lejda soldater som trafikerade gränstrakterna, dessa område var stängda för utlänningar och det var checkpoints längs vägarna, då gömde dom mig under en pressening så vi kom enda fram till Mekong och festade i en by där. Dom sa att dom inte hade sett utlänningar där sedan Fransmännen var i Laos och Usa i Vietnam. Dom var beväpnade och hade bössorna inom räckhåll hela tiden. Men som vanligt var alla vänliga och delade med sig av allt.

En och annan kanske undrar om det gick att träffa tjejer då, och det gjorde det men bara prostituerade. Andra tjejer skulle man vara tvungen att gifta sig med om man så bara misstänktes för att ha träffat ensam. Att köpa sex kostade  60bhat det var mest militärer och poliser som var kunder.

Mvh Isan Lover

Isan Lover

Alltid lika kul och intressant att läsa dina anekdoter och berättelser. 

Vi är många som väntar på nästa inlägg. 

Mysig läsning 

Frugan har berättat en del om hur det var när hon var mindre. Alltid lika intressant. Som dom gamla bilderna som Guran(tror jag) postade på gamla TT.

Hej igen

Ja det var fint förr på många sätt men inte på alla sätt (t.ex inte för dom spetälska).

Men det glömmer man lätt när man tänker tillbaka, t.ex när man låg på en stock (som lutade ut över vattnet) och solade vid en liten å inte så långt från Petchabun. Kristallklart vatten och man kunde se fiskarna simma omkring och stora fjärilar i svärmar kom ner till vattnet och satte sig.

Då låg man där och njöt alldeles ensam, en del ljud kunde höras från byns tempel, den dova klangen från malmklockorna gjorde att man kunde veta ungefär vad klockan var. Plötsligt ringde det ut i byskolan (lunch rast) och barnen kom stormande och skrattande ner för stigen för att slänga sig i vattnet. Jag kände dom flesta och vi lekte i vattnet och hoppade från träden, dom tyckte det var roligt att bada med falangen.

Så det var det första dom ropade när jag kom till byn på besök, abnam klong, abnam klong ropade dom direkt jag klev av bussen tillsammans med min dåvarande fru. Ibland kom det ormar och då blev det fart på barnen som kastade sten och ropade högt. Nu är dom här barnen stora och har egna barn som min nuvarande fru och jag har besökt. Dom blir lika glada än när man dyker upp, men nu vill dom ta en öl med mig istället för att bada.

Mvh Isan Lover

Hej Isan Lover.

Underbar läsning  Vill höra mer 

När jag blev medlem på TT så var det mest för att jag var mest intresserad av Laos eftersom jag hade under 80 talet mina föräldrar som jobbade där.

Fanns inga forum om Laos förutom från Frankrike och Tyskland.

Jag kom först gången till Laos februari 1987 via Bangkok.

Glömmer inte första flygresan till Vientiane, flyg med Lao Aviation, med gamla ryska turboprop plan, överlastade med allt möjligt i kabinen när det fullt i baggaget, det var hönsburar, kaninburar mm mm och jag tror planet behövde nästan hela startbanan för att lyfta, när vi äntligen kom upp så startade luftkonditoneringen och blev en rejäl rökutveckling.

Kommer ihåg däcken på planet, där korden var framme på ena däcket och även det andra var helt blankslitet...

Finns hur mycket som helst att berätta egentligen, för det är många underbara minnen...

Har en del kort, men klistrade fast i album

Har du en del kort tagna Isan Lover och visa ?

Vilken tid var du och kom till Thailand och Nong Khai/Udon ?

I april 1987 så var det spänt mellan Laos och Thailand eftersom laotierna anklagde thailändarna för att spionera och skicka in obemannade flygplan, bl.a. ett som laotierna sköt ner...

Nånting du kommer ihåg eller känner igen ?

Mvh Akha/Micke

Hej

Jag har också gammla bilder i album, jag ska se om jag kan skanna lite nån dag när jag har tid.

Jo det var oroligt längs gränsen mot både Laos och Kambodja på den tiden,  i städerna märktes inget.

Men på landet när vi åkte  på småvägar  där var det mycket militärer ,det var när vi passerade deras checkpoints som dom gömde mig. Men det som var mest på tapeten då var nog smuggling och deras egna "armeer" som gick över gränsen när dom ville. Men som ung oroa man sig inte utan tyckte allt var spännande och roligt.

Ja ovanliga flygturer med ryska plan har jag också varit med om. Dom serverade kopiösa mängder sprit och folk drack ur taxfree spriten, när den kom fram trodde jag att personalen skulle säga stopp men dom delade ut muggar till alla i närheten och skrattade. Folk blev liggande i gångarna och var aspackade. När vi mellanlandade satte personalen ut camingstolar ( i gången) och tog ombord ännu mer folk, det var deras sätt att tjäna lite extra.

Undrar vad folk skulle säga om det idag.

Mvh Isan Lover

Hej igen

Jag ska berätta när jag och min kompis Rolf var och besökte illegala skogsavverkare i bergen mellan Chon Daen och Petchabun.

Detta var ungefär 1988 och vi var i min dåvarande frus hemby som låg längs en större asfalterad väg, så dom var bland dom första att få el och kunde köpa en liten TV, TV:n gjorde att dom fick massor av kunder i sin byaffär, dom som hade råd gick in och handlade eller åt något, dom andra satt utanför på marken och tittade in, det kunde vara 20-25 personer där och se på TV.

Och dom som bodde i bergen runt omkring transporterade sina varor med buffel och kärra till butiken, pappan sålde sedan varorna åt dom och fick % på det. Han hade också 3 gigantiska batteriladdare i garaget, där han laddade batterier åt folk i byarna (Mot betalning.

Det kom och gick folk hela dagarna lämna varor, ladda batterier, handla, se på TV.

Varorna folken i bergen kom med var grönsaker, kött, träkol, tyg (handvävt) och egentillverkade dörrar och fönster.

En dag skulle svärfar besöka avverkarna i bergen så jag och Rolf åkte med i Picupen, vi körde så långt det gick sedan fick vi lämna bilen och gå upp i bergen. Det var varmt och jobbigt men det var fin natur och vi kom in i hög fin skog.

Där låg några skjul och två familjer bodde där, en jättestock var uppallad på bockar och man handsågade plankor, två man under stocken och två under som drog den stora grovtandade sågen fram och tillbaka.

Alla bar höftskynke som enda klädsel, det blev stor uppståndelse när vi dök upp, och det hemmagjorda risvinet och mat kom snabbt fram.

Efter en stund ville dom gammla (två män i åttioårsåldern) att falangerna skulle dansa med deras barnbarn som var i tonåren.

Dom trummade och spelade på några strägninstrument och så dansade vi till allas glädje.

Dm äldre blev nöjda och vi fotsatte dricka vin, en av dom gammla satt och höll i min hand hela tiden, pappan beställde några dörrar som han hade köpare på.

Det var en upplevelse jag aldrig kommer att glömma och inte rolf heller.

Mvh Isan Lover

Härliga reseskildringar IL, tyvär hade man ju ett 8-5 jobb att sköta varför resandet kom alldeles försent i livet men njuter och tänker på de miniupplevelser man haft under de senare lediga åren. Fast lite avundsjuk blir man. Vet inte var den av Dig beskrina orten ligger men av utseendet av Issan idag har gubbarna varit flitiga med sågen, inte mycket till skog kvar, i varje fall inte runt Udon. Vi har ett gäng lastbilsägare i byn som är ute och jagar efter träd att kapa och sälja, trist för naturen men även Thai måste ha en inkomst, lätt att sitta i Europa eller USA och bestämma vad fok får lov att göra i den fattiga delen av världen. Hur som helst, en liten beskrivning av hur en klyftig man skapat sig en position i samhället...Först köpte han en lastbil (med lånade pengar såklart)och sågade träd som han körde till Loei och sålde till sågverket som sålde vidare till möbelsnickeriet, ett par år efter detta hade han 3 bilar=mer kosing i omsättning. För två år sedan byggde han ett eget sågverk som hade den effekten att han kunde köpa mer träd av andra åkare och få mer betalt av möbelsnickeriet. Förra året byggde han ut med en flismaskin samt ett boningshus för möbelsnickare från Loei som nu snickrar hos honom i Udon=inga långa trasporter=mindre dyr diesel att betala, alla nöjda, mest den "smarte"ägaren till alltihop som inte hade en tanke på miljöeffekterna=bonus..Såkan det gå.

Baa

Hej Baa

Ja det är tragiskt att skogen försvinner, jag tror alla som har en fru från Isaan kan få höra samma sak, nämligen att det var mer skog och bättre klimat förr när dom var små. Att vissa områden hade skogen kvar längre berodde på att den fanns i bergen och var svår att få där ifrån, så var det på en sån plats vi var, i bergen mellan Chon Daen och Petchabun, vägsträckan där är fortfarande olycksdrabbad och stupen skördar sina offer än även om nu vägen är asfalterad. Men utsikten är fin därifrån. Jag har inte besökt Loei än, men där ska det fortfarande vara skog kvar, kanske hinner vi med ett besök där till vintern. Jag tror även att Teak, Eucalyptus och gummiträdsodlingarna gör gott för naturen, vi har mycket sånt runt våran by och dom närmaste andra byarna, och antalet fåglar har ökat kraftigt (även rovfåglar) dom senaste åren, även andra djur som rävar och andra smådjur ökar där.

Mvh Isan Lover

Hej IL  Jodå det finns en del skog kvar på höjderna kring Loei, dessutom två nationalparker i regionen, Phu Rua som ligger 5-6 mil mot gränsen till Laos bl.a. Toppen på 1365m.ö.h. I byn finns faktiskt ett av Thailands få vinodlingar, kvalitet okänd än så länge. Vet inte säkert men har hört att myndigheterna har kraftiga restriktioner betr. avverkning i närområdet, därav all transport av trä ganska långväga till möbelindustrin. En annan sak med Loei som är lite kul, där ligger en skola för gittarmusiker, lär finnas ett hundratal elever som jammar och lirar på stans barer och restauranter för lite bidragspenningar, har själv varit där 2 ggr och kan bekräfta den absoluta toppkvaliteten på gittaristerna, helt sannslösa på covers. Hade

Baa

Hej Baa

Det låter dfint , så då får det bli en tur dit med frugan och den lille i vinter.

Mvh Isan Lover

Hej

Jag kom att tänka på att om man vill uppleva hur Isaan och stora delar av Thailand såg ut förr så är Laos ett bra resmål.

Om man går in på Google Earth eller liknande sida och kollar satelit bilderna på andra sidan gränsen mot Laos är det till stora delar helt grönt, detta gäller både norrut och österut i Laos.

T.ex om man åker norrut från Vientiane så blir det bergigt och stora sjöar finns också, och uppe vid Vang Vien finns det naturreservat, med kristallklart vatten och skogar med vilda djur kvar. Tyvär finns dom flesta djur också på den lokala marknaden då som mat, levande eller döda. En kompis köpte ett ekkorre liknande djur som var mer än dubbelt så stor som en svensk dito, som vi åkte 3 mil ut och släppte fri, man sålde bäverliknande djur, apor, fåglar, fladdermöss och hjortar.

Jag köpte några stora bitar hjort som vi lämnade på en resturang för tillagning, det smakade underbart.

Det finns också kilometerlånga grottor man kan besöka och promenera i.

Man kör också ut folk med bil uppströms och dom får då flyta på uppblåsta traktorslangar genom reservatet på floden, lägs vägen säljer lokalbefolkningen öl och frukt.

Vang Vien kan vara lagom att börja med för hit kommer det turister och det finns lite resturanger och boende för falanger, sedan kan man göra utflykter därifrån till andra byar och städer där ni kommer att bli lika uppmärksammade och utittade som jag blev i Isaan för 20 år sedan. Utvecklings nivån är ungefär densamma och folket också, man bär fortfarande traditionella kläder till vardags.

Det bekvämaste sättet att resa är med hyrd van och chaufför från Vientiane, men var noga med att få ett bra pris, resebyråerna har ett och dom förare man kan ordna själv ett annat.

Jag rekommenderar ett besök där och det passar både singlar och familjer, det är ofta populärt även för thai.

Mvh Isan Lover

Quote

Detsamma gäller Kambodja som har allt det "genuina" Thailand hade för kanske 30-40 år sedan, vägnätet är dock bedrövligt uruselt så det är nog väldigt äventyrligt att ta sig mellan mindre orter/provinser.

Tyvärr är det väl fortfarande en massa vapen i omlopp efter kriget som inte var helt slut förrän 1997, så riskerna jämfört med Thailand är förstås betydligt större.

Och sedan har vi ju Burma också, där gerillakrig fortfarande pågår...