Fördomsfull som få...

Ta och läs följande text med vetskapen om att den innehåller en rejäl nypa ironi, fullt så jäkla fördomsfull är jag inte. Men nog tusan är det lätt att susa iväg och ironisera så smått över alla de olika karaktärer man stöter på här i Bangkok.

Sittandes på en gatuservering i centrala Bangkok är det lätt att lite fördomsfullt börja kategorisera de olika karaktärerna som passerar ens blickfång. Det krävs inte mer än en kvart för att hinna analysera så gott som hela urvalet av de vanligaste turistsorterna som besöker denna ångande oas innehållandes livets alla kryddor . Det är en roande syssla som med fördel avnjutes med en imkall brygd, givetvis av den enda anledningen att ge extra tyngd och skärpa till de fördomar som redan pyr så smått under den hårt fernissade ytan av nonchalant tolerans.

  Vad är de då för kategorier min tvivelaktigt öppensinnade hjärna delar in folk i? Vita, svarta, gula, röda? Nä, så lätt gör jag det inte för mig, det hade ju knappast stimulerat mitt dubiösa intellekt. Etniskt ursprung är snarare förhållandevis ovidkommande, även då jag måste erkänna att det givetvis är enklare att kategorisera människor av ens eget kulturella ursprung. Förmodligen är det lättare att döma folk som lika gärna kunde vara granngubben/kärringen hemma i Sverige. Om inte annat så blir det roligare att föreställa sig pojkvaskern på ICA som en opiumrökande backpacker, eller den lokala bedagade hårfrisörskan som en desperat lammköttshungrandes sexturist.

  När jag sitter och analyserar folk så är jag väldigt okonstlad. Jag är rent ut av sataniskt fördomsfull, faktiskt så skamlös att jag inte ens ägnar en tanke på hur andra människor betraktar mig själv. Men va tusan, handen på hjärtat, det är vi väl alla innerst inne.  Det är väl lite det som är poängen med fördomar, att man själv är en juridiskt sakkunnig betraktare, vars tankar ingen behöver ifrågasätta så länge de inte har tillgång till dem. Nu tänker jag ändå låta glänta lite på mina egna luddiga föreställningar, och dela med mig av hur jag själv upplever en del av Bangkoks frekventa gäster. Allt är baserat på ovetenskapliga människostudier gjorda under de få minuter det tog mig att sitta och tömma en Beer-Chang på en gatuservering i Pratunam, Bangkok, Thailand...

Fortsättningen av mina analyser följer på:

www.mangeudon.se

Tack för lästipset,

Bra och fyndig iaktagelse av dig.

Jag kan väl inflika att ända sedan jag började resa till Thailand i början av 1980-talet, och när jag då och då besökte KaoSan-området för en billig övernattning i väntan på vidare tågresa ut mot något av väderstrecken, så gick dessa backpackers under epitetet "Ki-nock" av gängse Thailändare.

Inget stod lägre i Thailändarnas ögon än dessa smutsiga och kringresande "Ki-nocks", och då inkluderar jag både byrackor och tiggare som härbärgerar i rännstenen.

Så tror jag att det är även idag, även om många Thailändare är pragmatiska nog att pressa fram ett litet leende för att kunna krama ur lite deg av dessa egensinniga turister.

Jag har hört det åtskilliga gånger av div försäljare som har sålt något till en backpacker

– Tack ska du ha och välkommen åter din ”Ki-nock”

"Ki-nock" betyder för övrigt "FÅGELSKIT" om någon hade missat det...

MangeUdon.

Tack för rolig läsning

Här kommer en annan "sann" betraktelse från Thailand.

En annan lite udda konstellation av turister i Thailand är vissa lata och otrevliga barbrudsmammor och deras hårt hållna farangmän som kommer i deras släptåg. Dessa ofta omaka kärlekspar har jag stött på åtskilliga gånger i bl.a. Pattaya.

Man känner lätt igen denna typ av thaikvinnor på att de agerar nästan helt kärlekslöst och omdömeslöst mot både sina män och sina barn. Det tycks mycket viktigt för dessa kvinnor att så snabbt som möjligt få återse de gamla kvarteren för att se om några gamla arbetskamrater fortfarande hankar sig fram via short-times i baren. Skadeglädjen är ju den enda sanna glädjen hävdar ju vissa...

Att hon har tagit steget ut ur prostitution och gift sig med en farang betyder naturligtvis inte att hon ska uppträda städat i framtiden – nej helst vill dessa kvinnor bära en både billig och överdriven ”sexig” klädsel i Thailand fast de officiellt har pensionerat sig från baryrket. Ett annat viktigt attribut är att bära alldeles för mycket thaiguld runt hals, handleder och fingrar för att kunna stoltsera sin nyrikedom. Förmodligen fungerar glittret som en slags kitschig gradbeteckning på samma vis som en ulandsgeneral i paraduniform ofta är helt nertyngd av fejkade ordnar och gradbeteckningar.

När hon drar in på hotellet med sin tröttkörda och svettiga farangman och medhavda småbarn för att flankera poolområdet, så är det teatraliska och yviga gester som gäller. Inga subtila och mjuka kvinnliga thai-maner där inte – om nu dessa damer någonsin har fått lära sig några?

- Nej de gillar verkligen att stoltsera både högljutt och nonchalant mot sin omgivning.

Det gäller tydligen att sätta ner sin fot och mycket viktigt tycks det vara att snabbt påkalla uppmärksamhet från hotellets maider och serveringspersonal för att de ska förstå att här kommer det minsann en brud som har kommit upp sig i livet, så det gäller för fotfolket att se upp - annars blir det snabbt klagomål på både det ena och det andra.

Om hon inte har någon yngre syster eller en beteltuggande mamma med sig från landet som kan agera packåsna så blir det farangmannen som snopet i värmen får kånka på alla väskor, barnsulkys och shoppingpåsar. Skulle han mot förmodan inte ha båda händerna fulla av att bära påsar med frugans inhandlade skrytprylar i form av krokodilskinnsväskor mm så blir han snabbt tillrättavisad att istället bära omkring på deras gemensamma barn eller passa det lilla barnet så att det inte faller i poolen och drunknar medans hon själv är i beauty-saloonen eller sitter och skrävlar och skyter om sitt nyrika liv för några skrämda och förundrade room-maids.

Fria händer som dinglar utefter sidorna på en farangman tycks innebära ett stort irriterande varningstecken, eftersom de då kan ägna sig åt att njuta på sin semester och exempelvis lyfta ölflaskor för svalkans skull eller också kanske de fria händerna tros hänfalla i gamla mönster där de okontrollerat börjar klämma på någon annan kvinnas attribut.

- Ja det är både roligt och intressant att iaktta persongalleriet av turistande människor i Thailand. Och just den typen av gamla barbrudar som leker bortskämda överklassdamer samtidigt som deras toffelhjältar till män låter sig hunsas inför öppen ridå brukar ge upphov till ett visst tissel och tassel bland hotellpersonalen där jag brukar bo.

Nilsson!

Mycket bra beskrivning av en vanlig företeelse.

Jag har oxå sett detta många gånger.

+karma

Nilsson! Herrejäklar,din iaktagelseförmåga och detaljerade återgivnng är ju i världsklass Jag har själv syndat med samma tankar angående "de världsvana prinsessorna" och deras tofflor, men aldrig fått det på pränt,och skulle nog inte kunna återge det lika galant heller för den delen! Kul läsning!

/

www.mangeudon.se

+ karma till två berättarproffs..dvs MangeUdon och Siam-Nilsson. 

Tack för uppskattningen    vi får se om jag kan spotta ur mig något mer läsvart framöver 

Mangeudon,

Som född och uppväxt i de mörka skitiga östra delarna av Stockholms innerstad,

närmare bestämt Ulrikagatan.

Brukade förr roa mig med samma sak som dig, med några kalla eller en flaska rödtjut

sitta på diverse platser i staden för att betrakta folk och fä.

Hade några favoritplatser;

Hötorgstrappan

Sergelstorgstrappan

Östermalmstorg

Kungträdgården

eller den absoluta favoriten - T-Centralen mot centralen i rusningstrafik. 

Helt underbart att sitta i allsköns ro och betrakta människor, deras beteénde och försöka

göra sin lekmanna analys.

Nu för tiden, efter att man avvikt från hemmets skrämmande kvarter, så får man nöja sig med

att sitta vid en bar på beachroad, walking street, bangla eller nana och göra sina analyser.

Lite annorlunda, men fortfarande lika roande. 

Exactemente Nanny Xes, finns inget roligare att att titta på Stockholmare.

[move]Zoologen Arne[/move]

Quote

Instämmer i det, tyvärr är de idag i minoritet pga allt konstigt inflyttat folk från

Norrland, Skåne och Flen...

Quote

Ju färre desto bättre som jag alltid brukar säga.

Fast de är ju så lätta att känna igen där de kommer spatserade med sin Lidingö-Melitta på huvudet.

Zoologen Arne

Vill man titta på lustiga människor finns det nog få bättre ställen än restaurang P72 mitt Lucifer på Walking Streed i Pattaya. Där kan man sitta bekvämt på första parkett och beskåda den tragikomiska freakshow som nattlivet i Pattaya utgör. Om inte annat är det trevligt att ibland få känna sig som fullt normal...

Mvh,

Kaj